Gabriel Zetterström: Den nationella säkerhetsrådgivaren är utvald för att bära våra synder

Den svenska säkerhetsrådgivaren Niclas Kvarnström har hamnat i blåsväder efter att ha lämnat kvar en anteckningsbok vid ett Nato-möte i Ankara. Händelsen, som rapporteras av Dagens Nyheter, väcker frågor om säkerhetsrutinerna kring Sveriges högsta säkerhetspolitiska rådgivare och fortsätter ett oroande mönster från tidigare innehavare av positionen.

Anteckningsboken har ännu inte återfunnits, vilket skapar osäkerhet kring huruvida känslig information kan ha fallit i orätta händer. Nato-mötet i den turkiska huvudstaden Ankara var ett av många internationella sammanhang där Sveriges säkerhetsrådgivare deltar i känsliga diskussioner om nationell säkerhet och försvarssamarbete.

Kvarnströms fadäs är långtifrån den första av sitt slag. Positionen som nationell säkerhetsrådgivare har sedan starten präglats av säkerhetsincidenter där känsligt material har kommit bort eller hanterats felaktigt. Det är faktiskt tredje gången på relativt kort tid som Sveriges nationella säkerhetsrådgivare hamnar i liknande situationer.

Henrik Landerholm, som var statsminister Ulf Kristerssons barndomsvän, var den förste att inneha rollen som nationell säkerhetsrådgivare. Under sin tid i tjänsten blev han känd för att upprepade gånger tappa bort viktiga dokument och papper. Landerholm fick slutligen lämna sin post efter de återkommande incidenterna som väckte allvarliga frågor om säkerhetsrutinerna.

Efter Landerholms avgång tog Tobias Thyberg över posten, men hans tid som säkerhetsrådgivare blev remarkabelt kort. Thyberg satt endast på positionen i tolv timmar innan han tvingades avgå. Anledningen var spridningen av en bild av känslig karaktär, vilket ledde till att han omedelbart fick lämna sitt uppdrag. Händelsen satte en ny rekord för kortaste tjänstgöringstiden i svensk förvaltningshistoria på denna nivå.

Positionen som nationell säkerhetsrådgivare infördes som en del av Tidökoalitionens satsning på Sveriges säkerhetspolitik och försvar. Tjänsten skapades efter Sveriges beslut att ansöka om Nato-medlemskap och skulle markera en ny era i svensk säkerhetspolitik. Målet var att stärka koordineringen mellan olika myndigheter och fungera som en central punkt för säkerhetspolitiska frågor på högsta nivå.

Rollen innebär att vara statsministerns främsta rådgivare i säkerhetspolitiska frågor och att samordna arbetet mellan olika delar av statsapparaten. Säkerhetsrådgivaren deltar regelbundet i internationella möten med sina motsvarigheter från andra länder, särskilt inom Nato och EU. I dessa sammanhang diskuteras ofta känslig information om militära förmågor, underrättelseinformation och strategiska bedömningar.

Införandet av posten kom efter år som vissa kritiker menade var en period av nedmontering av det svenska försvaret. Den skulle symbolisera en återgång till en mer robust försvarspolitik och ett starkare säkerhetspolitiskt fokus. Satsningen var ett av Tidökoalitionens prestigeprojekt inom säkerhetsområdet.

Men trots de höga ambitionerna har positionen präglats av problem. De upprepade säkerhetsincidenterna väcker frågor om både rekryteringsprocessen och de säkerhetsrutiner som finns på plats. Att tre olika personer i samma roll på kort tid hamnat i liknande situationer tyder på systemfel snarare än individuella misstag.

Experter inom säkerhetsområdet påpekar att hanteringen av känsligt material kräver strikta rutiner och regelbunden träning. Det räcker inte med säkerhetsprövning och formell kompetens – det krävs också en kultur där säkerhetsmedvetande genomsyrar allt arbete.

Sveriges relativt nya roll som Nato-medlem innebär också att kraven på säkerhetshantering har skärpts avsevärt. Inom Nato finns nolltolerans mot säkerhetsincidenter av det slag som nu inträffat. Misstag kan inte bara skada Sveriges egen säkerhet utan även förtroendet från allianspartners.

Hur allvarlig denna senaste incident är beror på vilket innehåll anteckningsboken hade. Om den innehöll känslig information om militära strategier, underrättelser eller diskussioner från Nato-mötet kan konsekvenserna bli betydande. Frågan är nu om det kommer leda till ytterligare förändringar i organisationen kring den nationella säkerhetsrådgivaren, eller om Kvarnström kan återupprätta förtroendet.

Statsministerns kansli har ännu inte kommenterat händelsen utförligt eller vilka åtgärder som eventuellt kommer att vidtas. Men med tre säkerhetsincidenter på lika många rådgivare måste regeringen nu ta sig en rejäl funderare på hur denna viktiga funktion ska kunna utföras på ett säkert och tillförlitligt sätt framöver.