I valrörelsens slutskede handlar mycket om de väljare som ännu inte har bestämt sig. De kan mycket väl fälla utslaget i ett val där blocken ligger nära varandra. Valforskningen visar att en stor andel av väljarna bestämmer sig sent, men att tvekan oftast står mellan partier som ligger nära varandra ideologiskt och sakpolitiskt.
Traditionellt har Centerpartiet och Liberalerna varit just ett sådant par. Båda har sina rötter i den svenska borgerligheten, båda har under decennier samarbetat inom Alliansen och båda har profilerat sig som liberala mittenpartier. Men i dag går det en skarp gräns mellan dem. Centerpartiet har pekat ut Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson som sin statsministerkandidat. Liberalerna ingår sedan fyra år i Tidöblocket tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna – en uppgörelse som i praktiken har omritat den politiska kartan och flyttat L från mitten till höger.
Väljare som rör sig mellan C och L kan därmed tippa styrkeförhållandena mellan lag Andersson och lag Kristersson. Och det är just i denna grupp som de stora tveksamheterna finns i årets valrörelse, enligt en ny mätning från DN/Ipsos.
Bland de väljare som uppger att de skulle rösta på Liberalerna är det bara tre av tio som känner sig helt säkra. Övriga tvivlar i varierande grad. Mönstret är mycket likartat bland Centerpartiets väljare. Det är en markant skillnad mot övriga partiers sympatisörer.
Säkrast är Sverigedemokraternas väljare: sex av tio uppger att de definitivt har bestämt sig. Därefter följer Socialdemokraternas väljare, tätt följda av Vänsterpartiets. Sammantaget är det bara knappt hälften av alla väljare som känner sig helt säkra på vilket parti de ska rösta på i riksdagsvalet.
Att osäkerheten koncentreras till just C och L speglar en djupare förändring av svensk politik. Partierna som en gång utgjorde kärnan i Alliansen står nu i var sitt block, och deras väljare har hamnat i en ny politisk verklighet där gamla lojaliteter inte längre styr lika självklart.
DN/Ipsos har också ställt frågor om stödröstning – det vill säga att medvetet lägga sin röst på ett parti som inte är ens förstahandsval, ofta för att hjälpa partiet över riksdagsspärren eller för att påverka maktbalansen. Jämfört med en motsvarande mätning i augusti syns en tydlig trend.
– Det är en tydlig trend under slutspurten att viljan att stödrösta har ökat, säger Nicklas Källebring, opinionsanalytiker på Ipsos.
För Liberalerna kan stödrösterna bli helt avgörande. Partiet balanserar precis vid fyraprocentsspärren och ligger i DN/Ipsos senaste väljarbarometer på 3,5 procent. Utan stödröster riskerar L att åka ur riksdagen – ett scenario som skulle förändra både blockpolitiken och borgerlighetens framtida samarbetsmöjligheter. Den nya mätningen visar att L-ledaren Simona Mohamsson redan har börjat locka över stödröstare. Fyra av tio som uppger att de skulle rösta på L anser att något annat parti egentligen är bättre.
Även Centerpartiets väljarstöd består till viss del av taktikröster. Ungefär var sjätte C-väljare röstar av strategiska skäl snarare än av övertygelse.
– I Centerpartiets fall kan det handla om väljare som vill blockera Vänsterpartiets inflytande om det blir Magdalena Andersson som ska försöka bilda en regering, säger Nicklas Källebring.
Mätningen bekräftar bilden av ett val där både partiers överlevnad och blockens framtid hänger på en relativt liten men rörlig grupp väljare. Med bara dagar kvar till valet kan utfallet påverkas av allt från partiledardebatter till enskilda utspel – och av väljarnas bedömning av vem som är bäst lämpad att bilda regering.
Undersökningen genomfördes under perioden 25 augusti till 7 september och bygger på 1 508 intervjuer med röstberättigade personer. Ipsos har kombinerat sms-länkade webbenkäter, digitala enkäter via mejl eller post och digitala intervjuer med ett kvoturval från en slumpmässigt rekryterad webbpanel. Eftersom kvoturval tillämpas kan felmarginaler inte beräknas på traditionellt sätt, enligt undersökningsföretaget.
