Max Hjelm: Dadgostars meny – sprit i shotglas och miljardärer på tallriken

Den svenska politikens nya ansikte på sociala medier

I en tid när politiken alltmer flyttar från riksdagskorridorerna till sociala plattformar har Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar hittat en oväntad väg till väljarnas hjärtan. På Tiktok dansar hon till Sean Paul, tar shots med potentiella väljare och använder ungdomsslang som ”bitchblicka” med självklar pondus.

Kontrasten mot andra partiledares försök att erövra sociala medier är slående. När Socialdemokraternas Magdalena Andersson försöker hänga med i internetskämt som ”six seven” upplevs det närmast plågsamt framtvingat. Dadgostar däremot verkar genuint trivas i det digitala rummet, där ironi och direkthet premieras.

De senaste veckorna har Vänsterledaren turnerat runt i landet och kombinerat klassisk vänsterpolitik med en avslappnad och humoristisk framtoning. Förslaget om miljardärsskatt presenteras varvat med besök på studentnationer där hon tar ”hotshots” med unga väljare. Hennes taktik påminner starkt om New Yorks nyvalda socialistiska borgmästare Zohran Mamdani, vars framgångsrika kampanj byggde på en kombination av humoristiska videor och radikala skatteförslag.

Men frågan är om denna approach verkligen fungerar i den svenska politiska kontexten. Dadgostars kaxiga attityd är inget nytt – när Aftonbladet konfronterade henne med uppgifter om kokainspår på Vänsterpartiets riksdagstoalett kontrade hon med ett leende förslag att tidningen kanske skulle testa sina egna toaletter.

Historien visar att humor och avslappnad framtoning inte alltid gynnar svenska politiker. Håkan Juholt är idag en av Sveriges mest uppskattade offentliga personer, men hans informella stil räckte inte för att behålla ledarskapet inom Socialdemokraterna. Johan Pehrson beskrevs i Liberalernas eftervalsanalys som en ”kille vid grillen” som räddade partiet, men någon bestående framgång för L har det knappast inneburit.

Svenska väljare tycks generellt föredra mer traditionella egenskaper hos sina politiker. I SOM-institutets senaste undersökning om medborgarnas preferenser för politiska ledaregenskaper rankas ”humor” anmärkningsvärt lågt. Istället värdesätts egenskaper som ärlighet, kunnighet och intelligens betydligt högre.

Dadgostars strategi är därför ett intressant experiment i svensk politik. På hennes Tiktok-profil kan man se inlägg där hon zoomar in på klistermärken med texter som ”Ät dom rika – rösta rött” utformat som en hamburgare. Budskapet är tydligt: sprit i shotglas och miljardärer på tallriken – så vill Nooshi Dadgostar positionera sig som partiledare.

Denna form av politisk kommunikation representerar ett skifte i hur särskilt vänsterpartier närmar sig väljarna. Genom att omfamna digitala plattformar och använda ett språk som tilltalar yngre generationer försöker Dadgostar överbrygga klyftan mellan traditionell vänsterpolitik och modern kommunikation.

Samtidigt väcker det frågor om hur långt politiker kan gå i sin strävan att nå nya väljargrupper innan det uppfattas som ytligt eller oseriöst. För vissa väljare kan denna informella stil ses som en befriande kontrast mot politikens traditionella stelbenthet, medan andra kan tolka det som ett tecken på bristande seriositet.

Vad som är särskilt intressant är att Dadgostar, till skillnad från många andra politiker som försöker anamma samma stil, verkar göra detta på ett sätt som uppfattas som genuint. Hon är 40 år men tycks behärska generation Z:s ironiska tonläge utan att det framstår som ansträngt eller påklistrat.

Om detta kommer att översättas till framgång i opinionsundersökningar och val återstår att se. Men oavsett det politiska utfallet representerar Nooshi Dadgostars digitala närvaro ett intressant exempel på hur politisk kommunikation fortsätter att utvecklas i den sociala medieåldern, där gränsen mellan det personliga och det politiska blir allt mer diffus.