Max Hjelm: Vänsterpartiets egotripp kostade nästan oppositionen valvinsten

Socialdemokraterna tappade två procentenheter i riksdagsvalet och är, tillsammans med Sverigedemokraterna, valets stora förlorare. Ändå är S alltjämt största parti och har enligt egen uppfattning goda möjligheter att bilda regering. Det skriver Dagens Nyheters ledarredaktion, som betecknar sig som oberoende liberal, i en kommentar om valutgången.

Enligt ledarredaktionen har Socialdemokraterna fört en medveten strategi. Partiet har lagt sig nära Tidöpartierna i flera nyckelfrågor, försökt hålla kvar de så kallade Magdamoderaterna – mittenväljare som lockats av Magdalena Andersson – och låtit mindre oppositionspartier synas med sakpolitik. Strategin kan diskuteras, men den visar enligt DN på en vilja att sätta laget före jaget.

Vänsterpartiet framställs i stället som motsatsen. Partiet är valets stora vinnare och ökar mest av alla riksdagspartier, men det har skett genom att partiet främst prioriterat sig självt. Den taktiken höll nästan på att kosta oppositionen den valvinst den nu ser ut att få, skriver ledarredaktionen.

DN pekar på flera orsaker till kritiken. Redan tidigt under mandatperioden kom avslöjanden om vänsterpartister med sympatier för terrorism och antisemitism. Redan då borde partiledaren Nooshi Dadgostar ha reagerat kraftfullt. Hon borde ha slagit fast V:s stöd för en tvåstatslösning, markerat mot Hamas-hyllande delar av Palestinarörelsen och tydliggjort för partiets aktiva medlemmar var gränsen går.

I stället fortsatte avslöjandena. Vänsterpartiet har visserligen uteslutit flera personer, däribland Lorena Delgado Varas, men i flera fall först efter att medierna uppmärksammat händelserna. Det har gett Tidöpartierna – M, KD, L och SD – ett ypperligt tillfälle att peka finger och varna för antisemitismen. Enligt DN har de gjort det med viss rätt.

Ledarsidan tar också upp hur vänsterpartister har uppträtt i offentligheten. I SVT:s utfrågning dagarna före valet och i slutdebatten gormade företrädare, avbröt motdebattörer och vägrade svara på frågor. Det är knappast ett sätt att locka mittenväljare som ogillar vänsterpolitik, men som i nödfall skulle kunna acceptera en S-regering som samtalar med V.

Därtill kommer regeringsfrågan. V-ledningen bestämde sig tidigt för att ministerposter var ett absolut krav, trots att få väljare vill se partiet i regering. Tidöpartiernas varningar om en framtida ”finansminister Dadgostar” kan ha tilltalat en del vänsteraktivister, men knappast de blockbytare som oppositionen behöver för att vinna regeringsmakten.

DN:s ledarredaktion menar att det sammantaget handlar om ett parti som gått framåt utan att för den skull stärka den rödgröna sidan. Vänsterpartiets fokus på sig självt har gjort resan mot regeringsmakten onödigt dyr. Socialdemokraterna sitter fortfarande i förarsätet, men har fått betala ett högt pris för V:s taktik.