Lisa Magnusson: Hoppsan! SD-toppen hade visst glömt att han var i direktsändning

Sverigedemokraterna backade i söndagens val. Därmed bröts en lång svit: i vartenda riksdagsval sedan partiet bildades 1988 har Sverigedemokraterna vuxit. Valnatten blev en besvikelse för partiledaren Jimmie Åkesson, som lämnade partivakan direkt efter sitt tal utan att svara på journalisternas frågor.

Redan under valkvällen började interna spänningar synas. Kent Ekeroth, tidigare rättspolitisk talesperson och en av de mest kända figurerna från järnrörsskandalen 2012, gick ut i P4 Dalarna för att förklara det svaga resultatet. Han använde uttrycket ”importerad röstboskap” om det han menade hade påverkat valet. Programledaren invände att det är en medborgerlig plikt att rösta. Ekeroth svarade då att han spelade in intervjun och skulle publicera den i sociala medier. Programledaren påpekade att allt redan sändes direkt. ”Du är ju i direktsändning, så det är helt lugnt”, svarade hon.

Kritiken mot Sverigedemokraterna kom inte bara från politiska motståndare. Centerpartiets tidigare partiledare Maud Olofsson kritiserade i Sveriges Radio P1 både SD och Vänsterpartiet. När programledarna påminde om att SD inte var närvarande och därför inte kunde försvara sig, kontrade Olofsson:

”Varenda gång de inte är här och får försvara sig så säger ni så här. Men det gör ni ju aldrig om en centerpartist är frånvarande, eller något annat parti. Det här är jag så trött på att höra.”

Hennes reaktion fångar något som under lång tid präglat den svenska debatten. I en ledartext på Dagens Nyheter skriver Lisa Magnusson att få partier har behandlats så varsamt i medierna som Sverigedemokraterna. Hon menar att partiet länge fått styra dagordningen och att dess frågor getts en särställning. Som exempel nämner hon att migration blev huvudfrågan i SVT:s slutdebatt inför valet, trots att SVT/Verians egen opinionsmätning inte visade att det var den fråga som väljarna prioriterade högst. Magnusson skriver att det under lång tid har daltats med SD, som om partiet vore förhindrat att ifrågasättas. Hon efterfrågar nu ett epokskifte.

Bakom frågan ligger en längre politisk utveckling. Sverigedemokraterna bildades 1988 med rötter i organisationen Bevara Sverige svenskt, som under 1980-talet var verksam i bland annat Skåne. Från att ha varit en utpräglad proteströrelse har partiet vuxit i val efter val. Efter riksdagsvalet 2022 blev det en del av det samarbete som slöts på Tidö slott mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och SD. Därmed fick partiet stort inflytande över migrations-, rätts- och integrationspolitik, utan att formellt sitta i regeringen.

Järnrörsskandalen 2012 är fortfarande en referenspunkt i berättelsen om SD. Då hamnade flera av partiets toppnamn, däribland Kent Ekeroth, i bråk med människor på stan. Händelsen spelades in och fick stor spridning. Den blev en symbol för den våldsamhet och främlingsfientlighet som under lång tid förknippades med partiet, och som fortfarande lever kvar i dess historia.

Att just Ekeroth återigen blev ansiktet för SD:s kris är ingen tillfällighet. Han har varit en kontroversiell gestalt även efter att han lämnade de ledande uppdragen. Uttrycket ”importerad röstboskap” har lett till frågor om vilken syn på väljare som fortfarande finns inom partiet. Samtidigt visar reaktionen från P4 Dalarnas programledare hur den offentliga debatten numera bemöter den typen av uttalanden.

För regeringsunderlaget innebär valresultatet en ny situation. Under hela Tidösamarbetet har SD varit det största partiet och en motor i migrationspolitiken. Ett försvagat SD kan förändra maktbalansen och göra partiet mindre självklart som samarbetspartner. De andra Tidöpartierna, som under mandatperioden delvis anpassat sig efter SD:s linje, behöver nu förhålla sig till ett parti som inte längre kan peka på en obruten valframgång.

Lisa Magnusson beskriver det som att Jimmie Åkessons ”järngäng” länge fått leda medan andra partier följt efter. Frågan är om söndagens resultat innebär slutet på den eran. Det finns tecken på att det politiska landskapet håller på att ritas om, men hur långtgående förändringen blir återstår att se. Valet har åtminstone visat att Sverigedemokraterna inte längre är ett parti i ständig frammarsch.