MP-förslag: Så kan Sverige stoppa artdöden

Den svenska biologiska mångfalden fortsätter att försämras trots politiska målsättningar, och nu föreslår Miljöpartiet ett naturpolitiskt ramverk för att sätta verklig kraft bakom arbetet med att rädda hotade arter.

Den senaste uppdateringen av den svenska rödlistan visar att läget är allvarligt. Antalet hotade arter ökar stadigt, och sedan förra inventeringen som genomfördes av Sveriges lantbruksuniversitet har ytterligare arter klassats som utdöda i Sverige. Bland de försvunna arterna finns fjällugglan och tornugglan, vilket markerar en oroande utveckling för landets fauna.

I mars i år presenterade Naturvårdsverket en dyster rapport som visar att endast 2 av de 16 miljömål som riksdagen har formulerat uppvisar en positiv utveckling. Målet om ”Ett rikt växt- och djurliv” räknas som ett av fem områden där utvecklingen tvärtom går åt fel håll. Den här dystra statistiken understryker att nuvarande strategi inte fungerar tillräckligt bra.

Enligt den senaste rödlistan klassas 5217 arter som hotade eller nära hotade, vilket motsvarar 23 procent av alla bedömda arter. Det är en ökning från 22 procent vid förra granskningen för fem år sedan. Bakom nedgången ligger främst skogsbruk och jordbruk som försämrar livsmiljöerna för många arter. Konkurrens från invasiva arter och klimatförändringar utgör också betydande faktorer som påskyndar förlusten av biologisk mångfald.

För Miljöpartiet räcker det inte längre med vackra målsättningar. Partiet går nu till val med förslaget om ett naturpolitiskt ramverk som ska fungera som en konkret handlingsplan för att vända utvecklingen. Daniel Helldén, ett av partiets två språkrör, menar att Sverige gör alldeles för lite för den biologiska mångfalden.

”Ett naturpolitiskt ramverk skulle bli en blåslampa på regeringen och göra att det blir verkstad av det här”, säger Helldén.

Inspirationen kommer från det klimatpolitiska ramverk som Sverige har haft sedan 2017. Den modellen innehåller siffersatta mål som fastställs av riksdagen, en lag som ålägger varje regering oavsett politisk färg att sträva mot målen, krav på regelbunden redovisning av framstegen samt ett expertråd som utvärderar arbetet. Miljöpartiet vill se en liknande struktur för naturpolitiken.

”I dag finns det en massa mål men det är oklart vem som ska göra vad. Vi behöver få en handlingsplan på plats som ska genomsyra arbetet på regeringens alla departement”, förklarar Helldén.

Miljöpartiet pekar på att det redan finns konkreta, siffersatta mål både globalt och inom EU som kan integreras i ett svenskt ramverk. Ett exempel är målet att skydda 30 procent av Sveriges land- och havsområden till 2030. EU har dessutom beslutat att natur ska restaureras med åtgärder som omfattar 20 procent av land och hav till samma år.

Men förslaget kommer oundvikligen att möta motstånd från ekonomiska intressen inom jord- och skogsbruk. EU:s lag om naturrestaurering har redan kritiserats hårt av branschorgan som Lantbrukarnas riksförbund och Skogsindustrierna, som ser lagstiftningen som ett hot mot lönsamhet och konkurrenskraft.

När Helldén konfronteras med frågan om konsekvenserna för den svenska skogsnäringen avfärdar han kritiken. ”Om vi inte räddar våra ekosystem så blir det ju en katastrof för skogen. Det är en standardinvändning att vår politik skulle skada skogsnäringen när vi i själva verket skyddar skogen”, säger han.

Miljöpartiet vill undanta naturskogar från avverkning och låta träd i produktionsskogar växa längre innan de fälls. Helldén medger att insatserna kommer att kosta pengar, inte minst genom ersättningar till markägare vars skogar skyddas. I partiets budget avsätter de 5 miljarder kronor mer än regeringen för dessa åtgärder.

En avgörande fråga är om Miljöpartiet kan samla tillräckligt stöd för sitt förslag. Det klimatpolitiska ramverket antogs med bred majoritet – alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna ställde sig bakom det. Men Tidöpartierna representerar en helt annan syn på både skog och jordbruk än Miljöpartiet, och även oppositionen är splittrad. Centerpartiet står i många avseenden långt ifrån Miljöpartiets positioner.

Helldén är ändå optimistisk. ”Jag tror inte att något av oppositionspartierna motsätter sig målsättningarna. Sedan kan det finnas olika idéer om hur arbetet ska bedrivas. Tidöpartierna säger nog inte ja, frågan är om de på sikt inser allvaret i det här”, säger han.

Trots den dystra bilden finns det också vissa ljuspunkter. För vissa arter går utvecklingen åt rätt håll, som havsörnen och uttern, vilket visar att riktade insatser kan ge resultat. Men det krävs tydligen mer systematiska och långsiktiga åtgärder för att vända den övergripande negativa trenden för Sveriges biologiska mångfald.