Pourmokhtari slår tillbaka: ”Pissar in i tältet”

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har nu satt ned foten när det gäller Liberalernas vara eller icke vara i regeringsunderlaget. I en intervju uttalar han en tydlig gräns: Om Liberalerna inte klarar att nå över 3,5 procents stöd i opinionen tio dagar före valet, borde de väljare som vill se en borgerlig regering överge partiet. Uttalandet har snabbt väckt reaktioner inom Tidösamarbetet och sätter ytterligare press på ett av Sveriges minsta riksdagspartier.

Åkessons budskap är inte nytt i sak, men det är första gången han så öppet formulerar en konkret uppmaning till liberala väljare att byta sida. Han argumenterar för att en röst på Liberalerna i praktiken kan bli en röst på en socialdemokratisk regering, om partiet inte passerar spärren. Det är en medveten strategi från SD-ledarens sida, som försöker maximera trycket på både Liberalernas väljare och dess partiledning inför höstens avgörande val.

Inom Liberalerna är tonen lugnare, men samtidigt tydlig. Partiledaren förklarar att man inte tänker låta sig styras av externa ultimatum, utan att fokus ligger på att driva en egen politik som lockar väljare. Flera företrädare inom partiet ser uttalandet som ett uttryck för valårspositionering snarare än en verklig brytpunkt i samarbetet. Samtidigt finns en underliggande oro inom partiet, då opinionssiffrorna under en längre tid legat farligt nära den fyraprocentsspärr som avgör riksdagsplatserna.

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, som är en av partiets mest profilerade ministrar, går nu ut och dementerar att det skulle finnas någon intern splittring i frågan. Hon understryker att samtliga inom partiet är eniga om att man måste fokusera på att vinna röster genom politik, inte genom interna diskussioner. Hon passar samtidigt på att rikta kritik mot SD:s retorik, och menar att ett splittrat borgerligt läger bara gynnar den rödgröna sidan.

Hon lyfter också fram det faktum att det borgerliga blocket faktiskt vann valet 2022 med mycket knapp marginal, och att det krävs att alla partier i samarbetet levererar för att man ska kunna upprepa framgången. Pourmokhtari menar att högern har goda möjligheter att komma ikapp i opinionen, men att det förutsätter att man lägger energi på att kritisera motståndarsidan i stället för att kritisera varandra. Hennes budskap är tydligt: fokus måste ligga på att förklara varför en borgerlig regering är bättre för Sverige än en socialdemokratisk.

Opinionsläget inför valet är minst sagt spänt. De senaste mätningarna visar att Tidöpartierna sammantaget ligger flera procentenheter bakom oppositionen. Det är en situation som skapar oro inom hela det borgerliga lägret, men som samtidigt gör att varje parti vill maximera sin egen röststyrka. För Liberalerna handlar det om överlevnad, medan det för Sverigedemokraterna handlar om att befästa sin position som det ledande borgerliga partiet.

Jimmie Åkesson har vid flera tillfällen gjort klart att han siktar på statsministerposten efter valet 2030. Det är en målsättning som kräver att SD fortsätter att växa, men också att de andra borgerliga partierna tappar mark. Detta skapar en inneboende konflikt i samarbetet, där partierna både är beroende av varandra och konkurrerar med varandra. Experter inom statsvetenskap menar att detta är en känd utmaning i valallianser, särskilt när stödet är ojämnt fördelat.

Frågan är nu hur Liberalernas väljare kommer att reagera på Åkessons utspel. En del bedömare tror att det kan få en mobiliserande effekt, där partiet lyckas samla sina sympatisörer i ett slags trots. Andra varnar för att det kan leda till att väljare i marginalen väljer att taktikrösta på ett annat borgerligt parti för att säkra en borgerlig regering. Oavsett vilket går valrörelsen in i en ny, intensiv fas där varje opinionsmätning kommer att granskas med lupp.

Det återstår att se om Åkessons strategi biter, eller om den snarare skapar en spricka som gynnar Socialdemokraterna. Det enda som är säkert är att Liberalerna nu tvingas navigera i ett mycket svårt politiskt landskap, där både interna och externa hot hotar partiets framtid i riksdagen.