Tomas Ramberg skriver bok om kärnkraftsdebatten: ”70-talet var dramatiskt”

Sveriges kärnkraftsdebatt har sällan varit lika intensiv som i dag, med nya reaktorplaner, höga elpriser och krav på en snabb samhällsomställning. Men mycket av det som sägs i debatten är långt ifrån nytt. Det menar journalisten Tomas Ramberg, som i boken ”Att dagtinga med sin övertygelse. Historien om Sverige och kärnkraften” skildrar hur den svenska synen på kärnkraften växt fram – mittemellan fruktan, teknikoptimism och politisk pragmatism.

Bokens utgångspunkt är den i dag nästan bortglömda svenska kärnvapendebatten. Under 1950-talet diskuterade Sverige om att bli världens fjärde kärnvapenmakt. Överbefälhavaren Nils Swedlund hörde till dem som drev på, och även statsminister Tage Erlander var under en period positiv. Argumentet var enkelt: i det kalla krigets skugga kunde ingen stat ha råd att hamna på efterkälken.

– Det fanns under 50- och 60-talen en övertygelse om att nästa krig kanske skulle vara i bara tre dagar, sedan skulle mänskligheten vara borta. Det går inte att förstå debatten om den civila kärnkraften utan att beskriva den militära debatten, säger Tomas Ramberg.

För honom är kärnkraften en personlig följeslagare i politiken. Hans första röst i ett riksdagsval var 1976, ett år då kärnkraften var ensak som stod på agendan. Året därpå stod svensk politik vid en vattendelare när Centerpartiets Thorbjörn Fälldin lovade att leda Sverige ”ut ur kärnkraftssamhället”. Men vallöftet sprack, Centern tvingades lämna regeringsställning och kärnkraften blev kvar. En folkomröstning 1980 resulterade i att riksdagen beslutade om en successiv avveckling senast 2010 – ett beslut som senare revs upp i praktiken.

Sedan dess har kärnkraften varit en återkommande källa till politisk strid, där partier bytt fot av taktiska skäl snarare än sakliga. Exempelvis var Kristdemokraterna på 1970-talet ett tydligt nejparti i kärnkraftsfrågan, men är i dag ett av de starkaste förespråkarna. Sverigedemokraterna har gjort en liknande resa, från planerad avveckling till ren kärnkraftsentusiasm. Enligt Ramberg har det politiska spelet hamnat i konflikt med teknikens långa tidsperspektiv – där avfallet förblir farligt i tusentals år.

Bakom partipolitiken finns en bredare folklig skiljelinje. Kraftfulla ideologiska skillnader har under åren sammanfallit med allmänna politiska vänster–höger-skiljelinjer. Enligt statsvetenskapliga studier är väljare som är kritiska till invandring också mer positiva till kärnkraft, medan kvinnor genomgående varit mer tveksamma. Trots detta har kärnkraften haft ett förhållandevis starkt stöd genom åren i Sverige, vilket märkts i opinionsmätningar.

Sett till elförsörjningen har den svenska kärnkraften dock bidragit till ett av världens minst koldioxidbelastade elsystem. Framför allt har vatten- och kärnkraft tillsammans utgjort ryggraden i industri och bostäder. Som exempel kan nämnas att teknikjättar som beräknas etablera sig i norra Sverige gjort klart att de räknar med kärnkraftsel – i alla fall på sikt.

För närvarande pågår en politisk dragkamp om huruvida kärnkraften ska få stöd av staten, medan flera europeiska länder som Tyskland valt att avveckla sina reaktorer. Ramberg pekar dock på att den svenska energipolitiken trots allt varit framgångsrik.

– Om man med det menar att vi har ett fungerande energisystem som producerar tillräckligt med el och till och med exporterar ganska mycket, då har ju svensk energipolitik varit bättre än sitt rykte. Gillar man kärnkraft har den ju också varit väldigt framgångsrik. Vi producerade mer kärnkraftsel per capita än något annat land i världen under den här perioden, säger han.

Framtiden lär dock innehålla fortsatta strider, inte minst kring kostnader, slutförvaring och konkurrensen från förnybara energikällor som vind- och solkraft. Experter är inte överens om hur stort behovet av ny kärnkraft är när både industrin och transportsektorn ska ställas om. Det enda som är säkert är att kärnkraften lär fortsätta att engagera – vilket den gjort ända sedan debatten om den svenska atombomben inleddes för nästan åttio år sedan.