Regeringen vill ha språkförskola – trots kritik

En regeringsutredning har kommit fram till att den obligatoriska språkförskola som regeringen vill införa saknar rättsliga förutsättningar enligt svensk lagstiftning. Trots detta meddelar utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson att regeringen ändå avser att gå vidare med förslaget.

I november 2024 gav regeringen uppdraget till särskilda utredaren Eva Broström att utreda förutsättningarna för en likvärdig förskola av god kvalitet. Ett centralt uppdrag var att överväga hur Sverige skulle kunna införa obligatorisk språkförskola för barn som behöver stärka sin språkutveckling. På tisdagen överlämnade Broström sina slutsatser till ministern.

Enligt utredningen strider en obligatorisk språkförskola för vissa barn mot flera delar av svensk lagstiftning. Broström pekar särskilt på diskrimineringslagstiftningen, vårdnadshavarnas rätt till fri rörlighet och FN:s barnkonvention, som sedan några år tillbaka är svensk lag. Hon framhåller att barn enligt barnkonventionen har rätt till utbildning, men också rätt till sin familj, vilket skapar en problematisk balansgång.

Eftersom svensk förskola i dag är en frivillig skolform uppstår ytterligare komplikationer. Att skapa ett system där vissa barn omfattas av obligatorium medan andra har valfrihet utgör en betydande utmaning, konstaterar utredaren. I den rättsliga analys som gjorts är bedömningen att en obligatorisk språkförskola helt enkelt inte är förenlig med gällande lagar.

Trots dessa slutsatser står Simona Mohamsson fast vid att regeringen vill realisera förslaget. Hon hänvisar till att det finns argument både för och emot, och att regeringen kommer att återkomma ”i närtid” med hur man planerar att lösa de juridiska hindren. Ministern betonar att intentionen är att barn som inte får svenska språket med sig hemifrån ska mötas av det och lära sig det i förskolan för att kunna klara skolgången. Hon framhåller att åtgärden vidtas i barnens bästa intresse.

Men även om regeringen skulle lyckas lösa de juridiska problemen kvarstår en annan avgörande fråga: kompetensen finns inte för att genomföra reformen. Enligt utredningen är legitimerade förskollärare ojämnt fördelade över landet. Särskilt i de områden där förskolan skulle behöva vara mest kompensatorisk saknas utbildad personal med tillräckliga språkkunskaper. Det är just i dessa områden som behovet av kvalificerad språkundervisning är som störst.

Eva Broström konstaterar att det råder en tydlig brist på utbildad personal med de språkkunskaper som skulle krävas för att driva en obligatorisk språkförskola. Denna personalbrist riskerar att undergräva hela syftet med reformen, oavsett om de rättsliga hindren kan övervinnas.

Simona Mohamsson ser dock det minskande barnafödandet i Sverige som ”en öppning” för att kunna omfördela och tillhandahålla mer personal med rätt kompetens och språkkunskaper. Hon framhåller att barn ska kunna förvänta sig att mötas av personal som har kompetensen att lära dem svenska.

När det gäller bristen på kvalificerad personal i dag svarar ministern att det viktiga är att göra förskolan till en mer attraktiv arbetsplats. Hon beskriver förskollärare som ”ett av de viktigaste jobben vi har”. Samtidigt visar statistik att förskollärare tillhör de yrkesgrupper där utbildningen lönar sig som minst, sett till livsinkomst. Detta skapar ett tydligt problem för rekrytering och kvalitet.

Ministerns förslag för att lösa kompetensfrågan är att förstatliga förskolan och skolan så att ansvaret inte längre ligger på kommunerna. Enligt Mohamsson skulle detta möjliggöra stora lönesatsningar som kan göra yrket mer attraktivt. En sådan reform skulle dock innebära en fundamental omstrukturering av det svenska utbildningssystemet.

Frågan om obligatorisk språkförskola väcker således en rad komplexa problem som sträcker sig från juridik till praktisk genomförbarhet. Hur regeringen planerar att navigera mellan dessa utmaningar återstår att se när de presenterar sina konkreta förslag inom kort.