Regeringens nya regler för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU fortsätter att väcka omfattande kritik från näringslivet. Trots att undantag nu har beslutats för 27 yrkeskategorier menar flera branschorganisationer att åtgärderna är verklighetsfrämmande och hotar tillväxten i sektorer där kompetensbristen redan är akut.

På fredagen presenterade regeringen sin slutliga lista över undantag från det tidigare beslutade lönekravet på 90 procent av medianlönen för arbetskraftsinvandrare. För de 27 utvalda yrkeskategorierna sänks kravet till 75 procent av medianlönen, vilket motsvarar 27 000 kronor i månaden. För övriga yrken kvarstår det högre kravet på 33 390 kronor per månad.

Beslutet kommer efter stark kritik, särskilt från vårdsektorn där lönerna generellt ligger betydligt lägre än de ursprungliga kraven. På listan över undantagna yrken finns nu olika kategorier av undersköterskor, ingenjörer inom kemi, laboratorieingenjörer, drift- och supporttekniker inom IT samt nätverks- och systemtekniker.

Lise-Lotte Argulander, arbetsmarknadsexpert på Företagarna, är dock inte imponerad av regeringens hantering av frågan. Hon menar att hela förfarandet är problematiskt från grunden.

”Förutom att det är verklighetsfrånvänt slår det här undan benen på flera branscher där kompetensbrist redan är det största tillväxthindret. Vi har redan en fungerande lönemodell och kollektivavtal i Sverige. Jag förstår inte vad regeringen håller på med”, säger hon.

Företagarna har varit kritiska sedan början av processen. Organisationen anser att regeringen fattat beslut om ett fastlöneläge utan att först ha konsulterat de mest berörda branscherna eller tagit hänsyn till vad de befintliga kollektivavtalen säger.

Ett konkret exempel på de praktiska konsekvenserna är beslutet att helt stänga dörren för bärplockare. Detta kommer enligt Argulander att leda till att svensk blåbärs- och hjortronsylt försvinner från butikshyllorna, eftersom det inte finns tillräckligt med arbetslösa i Sverige som är villiga att ta dessa jobb.

Migrationsverket hade på regeringens uppmaning tidigare presenterat en lista med 81 yrken som myndigheten ansåg behövde undantag från det höga inkomstkravet. Denna lista har nu bantats ned till 27 yrken. Notabelt är att flera yrkesgrupper inom bygg- och anläggningssektorn inte finns med på den slutliga listan, såsom murare och betongarbetare. Inte heller servitörer eller taxichaufförer ingår bland undantagen.

Under presskonferensen framhöll migrationsminister Johan Forssell (M) att det finns 500 000 arbetslösa i Sverige och att kompetens inom den gruppen måste tas tillvara. Han underströk också att fyra partier kommit överens om beslutet och att regeringen redan från början hade sagt att man skulle se över vilka yrkeskategorier som behövde undantas.

”Samtidigt som vi gör det här skärper vi kontrollerna och kraven på arbetsgivare för att få slut på fusk, missbruk och brott som begås av oseriösa arbetsgivare”, sa Forssell.

Byggföretagen är en av de organisationer som riktar skarp kritik mot regeringens beslut. Tanja Rasmusson, vice vd på Byggföretagen, menar att regeringen inte har lyssnat på sin expertmyndighet Migrationsverket.

”Beslutet innebär att det blir svårare för bygg- och anläggningsbranschen att säkerställa arbetskraft inom viktiga yrkesgrupper som murare och betongarbetare”, säger hon i ett uttalande.

Byggföretagen ifrågasätter också principen att politiker går in och sköter lönesättningen i Sverige, något som traditionellt har hanterats genom kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. Organisationen framhåller att branschen kommer att behöva fler händer när konjunkturen inom bygg- och anläggning äntligen vänder.

De nya reglerna träder i kraft den 1 juni i år. För de som redan har arbetstillstånd finns möjlighet att ansöka om förlängning fram till 2028, vilket innebär en övergångsperiod för att mildra de omedelbara effekterna.

Debatten om arbetskraftsinvandring berör kärnfrågor om Sveriges arbetsmarknadsmodell och balansen mellan kontroll av invandringen och näringslivets behov av kompetens. Kritikerna menar att regeringen försöker lösa ett problem genom att skapa nya hinder som i slutändan kan skada svensk konkurrenskraft, medan regeringen betonar vikten av att bekämpa fusk och missbruk av systemet.