Justitieminister Gunnar Strömmers omstridda förslag om att låta redan 13-åringar dömas till fängelsestraff ser nu ut att stoppas – och det är regeringens egna samarbetspartier som sätter käppar i hjulet. Det som började som en av regeringens mest profilerade kriminalpolitiska reformer riskerar nu att bli en betydande politisk prestigeförlust för både ministern och regeringen.

Förslaget, som skulle ha gjort det möjligt att sätta barn helt ner i 13-årsåldern bakom lås och bom, har utvecklats till Gunnar Strömmers hittills viktigaste och mest kontroversiella politiska strid. Det är en fråga där justitieministern personligen grävt ner enorma mängder politisk prestige och kapital.

Under förslagets långa väg genom det politiska systemet har Strömmer mött kraftigt motstånd från flera håll. En rad av landets tyngsta och mest centrala myndigheter och organisationer har försökt stoppa lagförslaget. Bland de mest högprofilerade kritikerna återfinns centrala delar av själva rättsapparaten, inklusive Åklagarmyndigheten och Kriminalvården. Advokatsamfundets generalsekreterare har varit särskilt kritisk och beskrivit förslaget som ett ”oacceptabelt experiment med barn”.

För regeringens kritiker har tanken på att sätta 13-åringar i fängelse kommit att symbolisera vad de uppfattar som en omänsklig politik från de så kallade Tidöpartierna. Bilden av barn som skulle tvingas ta med sig gosedjur in i fängelseceller har blivit en återkommande illustration i debatten, som kritikerna menar visar på förslagets djupt barnfientliga karaktär.

Regeringen och Strömmer har med andra ord betalat ett betydande politiskt pris för denna lag, som nu alltså inte ser ut att bli verklighet. Det hela blir extra smärtsamt för regeringen eftersom det är det egna laget som effektivt sätter stopp för förslaget. Strömmers 13-årslag skjuts alltså ner inifrån de egna leden.

Det är både Sverigedemokraterna och Liberalerna som ställt till problemen för justitieministern. Inom Liberalerna har flera riksdagsledamöter länge känt samvetskval inför förslaget och velat använda riksdagens kvittningssystem för att slippa delta i omröstningen. Men när Sverigedemokraterna tidigare kastade ut kvittningssystemet försvann den möjligheten.

Nu tvingas alla ledamöter att faktiskt närvara och rösta om regeringen ska få igenom sin politik. Det innebär att även de liberaler som har samvetsbetänkligheter måste vara med och aktivt avgöra frågan – antingen genom att utebli från omröstningen och därmed ge oppositionen ett övertag, eller genom att faktiskt gå dit och rösta nej mot den egna regeringens förslag.

I den besvärliga situationen försöker nu Strömmer göra det bästa möjliga av läget. När hans 13-årsförslag ser ut att falla väljer han i stället att lägga bollen i knät på Socialdemokraterna. Detta gör han väl medveten om att det finns en allvarlig och känslig splittring mellan de rödgröna partierna i just denna fråga.

Oppositionen kan visserligen enas kring att stoppa regeringens förslag om fängelsestraff från 13 års ålder, men sedan tar enigheten slut. Socialdemokraterna vill nämligen – trots en tidvis stormig och känslig interndebatt inom det egna partiet – gå ner till 14 års ålder för fängelsestraff. Det skiljer alltså bara ett år mellan regeringens och Socialdemokraternas linje, men den skillnaden har blivit politiskt högexplosiv.

Regeringens nya strategi är nu att försöka få det stora oppositionspartiets stöd för att i stället införa fängelsestraff från 14 års ålder. Samtidigt hoppas man kunna demonstrera och synliggöra den oenighet som faktiskt finns inom oppositionen när det gäller vissa delar av kriminalpolitiken, inte minst frågor som rör unga lagöverträdare.

När den stora prestigeförlusten kring 13-årsfrågan redan är ett ofrånkomligt faktum gäller det för regeringen att försöka laga efter läge så gott det går. Genom att i stället fokusera på en 14-årsgräns kan man möjligen rädda åtminstone delar av den principiella förändringen man velat genomföra, samtidigt som man försöker exponera Socialdemokraternas kniviga sits mellan å ena sidan sina samarbetspartier i oppositionen och å andra sidan sina egna interna preferenser i kriminalpolitiken.

Frågan om fängelsestraff för unga lagöverträdare har under lång tid varit en av de mest känsliga och omstridda frågorna i svensk kriminalpolitik. Debatten handlar i grunden om avvägningen mellan å ena sidan behovet av att markera allvaret i grova brott och skydda samhället, och å andra sidan barnkonventionens krav och den forskning som visar på riskerna med att låsa in mycket unga personer.