Tre olika scenarier för Mohamssons ödesomröstning

Internt krig skakar Liberalerna inför avgörande partiledaromröstning

Liberalernas kommande landsmöte kan bli det mest dramatiska i partiets historia. Med Simona Mohamsson som enda kandidat till partiledarposten riskerar partiet att splittras, där den kontroversiella linjen om samarbete med Sverigedemokraterna står i centrum för konflikten.

Enligt Liberalernas stadgar kan partiledarposten inte vara vakant. Om Mohamsson står kvar som enda kandidat när omröstningen genomförs kommer ombuden endast kunna rösta ”ja” eller avstå. Nedlagda röster räknas inte, vilket innebär att det teoretiskt sett räcker med en enda röst för att Mohamsson ska säkra partiledarposten.

Situationen har skapat djupa sprickor inom partiet. Flera tunga L-profiler har redan hotat med att lämna sina förtroendeuppdrag eller helt lämna partiet om Mohamsson behåller partiledarrollen, då detta skulle cementera partiets nya linje gentemot SD.

”Om SD-linjen går igenom kommer jag inte att ställa upp för omval,” har bland annat Jan Jönsson, Cecilia Rönn och Malin Sjöberg Högrell meddelat, vilket vittnar om det interna motståndet mot den nya politiska inriktningen.

Jenny Madestam, statsvetare vid Södertörns högskola, menar att konsekvensen av en vinst för Mohamsson blir ett splittrat parti – samtidigt som hennes ledarskap paradoxalt nog stärks.

”Då har partiet fattat ett beslut och har en linje att gå på. Hon har själv varit tydlig med att de som inte gillar beslutet kan söka sig till andra föreningar, vilket jag tolkar som en signal om att det är bättre att lämna än att stanna kvar och bråka,” säger Madestam.

För att Mohamsson ska förlora partiledaromröstningen krävs en motkandidat. Endast två av partiets distrikt nominerade riksdagsledamoten Cecilia Rönn som utmanare inför mötet, men hon har sedan dess meddelat att hon inte ställer upp. Övriga distrikt har antingen visat stöd för Mohamsson eller avstått från att nominera någon.

Det finns fortfarande en teoretisk möjlighet att ombuden under själva landsmötet kan rösta fram en motkandidat, som då skulle möta Mohamsson i en omröstning. Men scenariot där Mohamsson skulle förlora partiledarrollen har potentiellt allvarliga konsekvenser.

Samtliga liberala ministrar har nämligen meddelat att de kommer att avgå om Mohamsson petas – något som skulle kunna utlösa en regeringskris i en redan känslig politisk situation.

”En del i partiet har uppfattat att det här nästan har blivit en gisslansituation, då en nedröstning sätter partiet i en väldigt svår situation. Det är ett digert arbete för nästkommande partiledare att inte bara själv träda in, utan även hitta andra personer som kan träda in i och vara ministrar,” förklarar Jenny Madestam.

Symboliskt för konflikten är den uppmärksammade bilden där Simona Mohamsson och SD:s partiledare Jimmie Åkesson omfamnar varandra efter presentationen av ”Sverigelöftet” – en bild som för många liberaler representerar ett brott mot partiets traditionella värderingar och principer.

En annan möjlig strategi från kritikerna är att bojkotta landsmötet. För att mötet ska ha mandat att fatta beslut krävs att minst två tredjedelar av de 183 ombuden deltar. Enligt uppgifter till Ekot överväger kritiker inom partiet olika alternativ för att stoppa SD-linjen, inklusive en bojkott.

Madestam är dock tveksam till att en sådan strategi skulle lyckas: ”Jag antar att Mohamsson har med sig två tredjedelar i det här beslutet. Likt ställningstagandet i partistyrelsen kan vissa rösta emot i protest, men att det skulle vara så pass att hon inte kommer kunna genomföra det här tror jag är ganska osannolikt.”

Krisen inom Liberalerna illustrerar de svåra avvägningar som många traditionella partier står inför i dagens polariserade politiska landskap, där frågor om identitet, värderingar och strategiska allianser sätter interna sammanhållningen på svåra prov.