Därför gör hemmalagen så ofta succé i fotbolls-VM

Det 23:e fotbolls-VM har redan skrivit in sig i historieböckerna som ett framgångsrikt mästerskap för värdnationerna. Alla tre hemmaländerna – USA, Mexiko och Kanada – har tagit sig vidare till åttondelsfinalen, vilket gör detta till ett exceptionellt mästerskap ur värdperspektiv.

För Kanadas del innebär åttondelsfinalplatsen landets bästa VM-insats någonsin. USA har möjlighet att tangera sitt näst bästa VM-resultat genom att besegra Belgien och ta sig till kvartsfinal, något som senast inträffade 2002. Mexiko, som bröt en 40-årig förbannelse genom att vinna sin första slutspelsmatch på fyra decennier med 2–0 mot Ecuador, kan vid seger mot England upprepa sina största VM-framgångar från 1970 och 1986.

Hemmaplansfördelen är ett välkänt fenomen i fotbollsvärlden och har visat sig avgörande genom historien. Redan vid det allra första VM-mästerskapet 1930 i Uruguay bevisades detta när värdlandet vann alla sina fyra matcher med den imponerande målskillnaden 15–3 och besegrade Argentina med 4–2 i finalen. Fyra år senare följde Italien upp succén genom att vinna på hemmaplan.

Sammanlagt har sex värdnationer lyft VM-bucklan på hemmaplan: Uruguay 1930, Italien 1934, England 1966, Västtyskland 1974, Argentina 1978 och Frankrike 1998. Det senaste tillfället var alltså för 28 år sedan, men värdnationernas framgångar sträcker sig längre än bara titlarna. I 13 av 22 VM-mästerskap har värdlandet nått semifinal eller längre, vilket understryker hur betydande hemmaplansfördelen är.

Sverige utgör ett lysande exempel på detta. Vid VM 1958 på hemmaplan noterade det svenska landslaget sin största framgång genom tiderna med en andraplats. Brasilien uppnådde också en andraplats som värdland 1950, vilket visar att även fotbollsgiganter påverkas av trycket att prestera på hemmaplan.

Ivan Hernandez, biträdande professor i psykologi vid det amerikanska universitetet Virginia Tech, har ägnat sin forskning åt att förstå hemmaplansfördelen. Han identifierar tre huvudsakliga kategorier av faktorer som gynnar hemmalaget.

Den första kategorin är motiverande fördelar, främst i form av stöd från den egna publiken. Den andra omfattar psykologiska fördelar, där minskat resande under mästerskapet ger spelarna bättre möjligheter till återhämtning mellan matcherna. Den tredje kategorin rör strukturella fördelar, där Hernandez särskilt lyfter fram hur domare kan påverkas av att döma matcher med hemmalag.

Domarens roll har varit föremål för kontroverser vid flera tillfällen. VM 2002 i Sydkorea och Japan blev särskilt omdebatterat. Sydkorea blev det första asiatiska laget att nå VM-semifinal, men framgången överskuggades av anklagelser om att domarna systematiskt gynnade hemmanationen.

I åttondelsfinalen mot Italien gjorde ecuadorianska domaren Byron Moreno en rad märkliga domslut och visade felaktigt ut den italienske storstjärnan Francesco Totti. I kvartsfinalen mot Spanien blev två spanska mål felaktigt bortdömda, och i straffläggningen bröt Sydkoreas målvakt mot reglerna utan att domarna reagerade. Den spanske förbundskaptenen José Antonio Camacho kritiserade efteråt Fifa för bristande försiktighetsåtgärder i domartillsättningen.

En annan historisk kontrovers som fortsätter att debatteras är engelsmannen Geoff Hursts skott i VM-finalen 1966. Frågan om bollen verkligen var över den tyska mållinjen, och om den ryske assisterande domaren påverkades av hemmatrycket, kommer alltid att förbli obesvarad.

Det är dock inte enbart etablerade fotbollsnationer som har gynnats av hemmaplansfördelen. Sydkoreas fjärdeplats 2002 och Chiles bronsmedalj 1962 visar att även mindre fotbollsnationer kan prestera över förväntan på hemmaplan. Samtidigt finns motsatsen – Sydafrika 2010 och Qatar 2022 lyckades inte ta sig ur gruppspelet, och Spaniens jumboplats i andra gruppspelet 1982 räknas som ett rejält misslyckande för en fotbollsnation av den kalibern.

En ytterligare faktor som kan gynna hemmanationer är strategiska satsningar inför mästerskapet. Det mexikanska förbundet beordrade inför årets VM hela truppen att inställa sig för läger redan den 6 maj, trots att den mexikanska ligan fortfarande pågick. Detta skapade en konflikt med klubbarna, men förbundskapten Javier Aguirre stod på sig och hotade att utesluta spelare som inte anslöt i tid. Den extra långa samkörningen verkar ha gett resultat.

Mexiko har dessutom en unik geografisk fördel inför åttondelsfinalen mot England. Aztekastadion i Mexico City ligger på 2 200 meters höjd, vilket kommer att göra det fysiskt krävande för Harry Kane och hans lagkamrater att prestera på toppnivå. Mexiko har inte förlorat en hemmamatch på Aztekastadion sedan 2013, vilket ytterligare understryker hemmaplanens betydelse.

Matchen mot England spelas natten till måndag svensk tid, och det återstår att se om den historiska hemmaplansfördelen återigen kommer att visa sig avgörande.