Enorm stolthet på Kap Verde: ”Vi fick Messi på knä”

På kryssningsterminalen i Mindelo, Kap Verdes näst största stad, står en mamma och hoppar av glädje framför storbildsskärmen. Hennes trettonårige son Cleidin Pinto håller däremot händerna för ansiktet för att dölja tårarna. Kap Verde har precis förlorat mot Argentina med 3-2 efter förlängning i åttondelsfinalen i fotbolls-VM, men för många kapverdier känns resultatet som en seger.

”Vi fick Messi på knä. Såg du? De var rädda för oss”, säger mamman och lägger armen om sin son. ”Vi spelade jämbördigt mot de regerande världsmästarna. Det är en seger, min son.”

Mostern Amélia Pinto, 54 år, instämmer. ”Vi har skrivit fotbollshistoria. Vi är debutanter i VM, men ingen kommer någonsin att se oss som ett litet land längre”, säger hon.

Efter hand släpper även Cleidin händerna från ansiktet. ”Vi är att räkna med”, konstaterar han.

Ingen hade väntat sig att Kap Verde, en ö-nation med bara en halv miljon invånare i Atlanten, skulle kunna bjuda ett sådant motstånd mot Argentina. När vänsterbacken Sidny Lopes Cabral, som tidigare ratats av Helsingborgs IF, sköt ett av turneringens vackraste mål i den första förlängningskvarten och kvitterade till 2-2, exploderade de tusentals kapverdiska supportrarna på kryssningsterminalen.

Det såg länge ut som om Kap Verde skulle tvinga Argentina till en förödmjukande straffläggning. Men i den 111:e minuten styrdes en hörna från Lionel Messi in i det kapverdiska målet, och därmed var drömmen över.

”Jag skiter i det. Vi har vunnit! Vi är en fotbollsnation som ingen räknat med, men nu har vi vunnit respekt”, säger Telmo Luz, 47 år, som viftar med den kapverdiska flaggan utanför kryssningsterminalen. ”Vi har satt Kap Verde på kartan. Ingen kommer någonsin att ifrågasätta oss igen.”

Den afrikanska nationen, som består av tio öar utanför Senegals kust, kan vara mer än nöjd med sin prestation. Under ordinarie tid förlorade Kap Verde inte en enda match. Landslaget spelade oavgjort mot Spanien, Uruguay och Saudiarabien i gruppspelet och hade en verklig chans att gå vidare till åttondelsfinal.

”Tänk om vi hade fått det till straffar. Då hade allt kunnat hända”, säger Gisela Rocha, 36 år.

Få i Kap Verde grämer sig över förlusten. Ingen hade trott att landslaget skulle kunna stå upp på det här sättet mot de regerande världsmästarna. Framgångarna har i stället fått en ny generation kapverdier att se fotbollen som en möjlig väg ut ur den ekonomiskt utsatta tillvaron i ö-nationen, som saknar större naturtillgångar.

Majoriteten av kapverdierna lever faktiskt utomlands, främst i Massachusetts och Rhode Island i USA, men också i Nederländerna. Detta speglas även i landslaget. Sex av spelarna i Tubarão Azul – den blå hajen, som landslaget kallas – är födda i Rotterdam och är barn till kapverdiska sjömän. Sidny Lopes Cabral, som gjorde det spektakulära 2-2-målet, är en av dem.

”Jag är så stolt över honom. Han är uppvuxen i ett annat land, men han brinner för vår nation och vår kultur. Vi har sänt så mycket positiv energi härifrån att laget har känt det”, säger Jessica Oliveira, 27 år.

Hon lyfter dock fram en annan spelare som sin idol: den 40-årige målvakten Vozinha, som bjöd på en verklig uppvisning och räddade bland annat tre skott från Messi, som för närvarande leder VM:s skytteliga.

”Vozinha är vår själ. Vi är lekfulla, men vi ger aldrig upp”, säger Oliveira.

Matchen i Miami visade verkligen att det lilla Kap Verde inte ska underskattas på fotbollskartan. Med en imponerande insats där de höll nollan mot Spanien, spelade 2-2 mot Uruguay och tog ännu en poäng mot Saudiarabien i gruppspelet, bevisade de att de hör hemma bland de bättre lagen.

Bollinnehavet mot Argentina slutade på 64-39 i de regerande världsmästarnas favör, men Kap Verde producerade hela 16 skott mot 22 för motståndarna. I hörnstatistiken var det helt jämnt, 8-8.

För invånarna i Mindelo och resten av Kap Verde representerar denna VM-turnering något mycket större än bara fotboll. Det handlar om nationell stolthet, om att visa världen att även små nationer utan stora ekonomiska resurser kan prestera på den största scenen.

Förlusten mot Argentina blev därför paradoxalt nog en seger i många kapverdiers ögon – en seger för respekten, för viljan och för framtiden.