Från praktikant till succétränare: ”Jag är här 20 år för tidigt”

Johannes Lukas har skrikit sig hes för svenska skidskyttets framgångar

Johannes Lukas har skrikit sig hes så många gånger att det inte längre går att räkna. Den 32-årige tyskens engagemang vid spåret, hans förmåga att stötta stjärnorna efter motgångar och hans glädjevrål vid segrar har blivit en välkänd del av svenska skidskyttelandslagets framgångsresa sedan OS 2018.

Lukas, som började sin karriär som praktikant hos tränarlegendaren Wolfgang Pichler, har varit en nyckelfigur i det svenska skidskyttets utveckling till en världsledande nation. Men trots alla medaljer är det inte framgångarna han värderar högst.

”Det jag egentligen är mest stolt över är hur vi har byggt upp det här laget,” säger Lukas under en intervju. ”Den resan man har varit med om från ingen mediedag, till en person på mediedagen till att man nu har ett helt schema… Från inga sponsorer på bröstet till att vi nu har en hel liga. Vi har utvecklats enormt från inga medaljer till många medaljer till favoriter. Ja, till en topp-tre-nation.”

Mellan 8-21 februari väntar OS i Italien och ytterligare en medaljjakt för det svenska laget. Efter säsongen går Lukas kontrakt ut, och ännu är inget kommunicerat om hans framtid.

När Lukas hösten 2019 övertog huvudtränarrollen var han bara 26 år gammal, men hade redan då varit en del av landslagsstaben i fyra år. Hans ungdom blev aldrig ett hinder i arbetet med de aktiva.

”Det gick jättebra redan från början, jag var lite förvånad över att de aktiva lyssnade så mycket på vad jag sa – det var ingen som frågade ’hur gammal är du?’,” minns Lukas från sin första tid som huvudtränare.

Sebastian Samuelsson, en av landslagens största stjärnor, bekräftar Lukas betydelse: ”Han var ju verkligen en naturlig efterträdare till Wolfgang, han kom in på en hög nivå men har också vuxit in i rollen under de år som har varit. Han håller ihop laget på ett väldigt bra sätt och lägger ner sin själ i det här. Så han är otroligt viktig, jag hoppas att han vill fortsätta.”

Under Lukas ledning har Sverige flera gånger slagit rekord i antal pallplatser i världscupen och mästerskap. I VM-sammanhang har han sedan första mästerskapet som huvudtränare 2020 kunnat räkna in 25 blågula medaljer. I OS 2022 blev det fyra medaljer. Lägg dessutom till åren som Pichlers högra hand, vilket gav fyra OS-medaljer 2018 och tre i hemma-VM 2019.

”Hans ålder har aldrig varit en grej för han har alltid varit så engagerad och påläst,” säger Samuelsson, som bara är fyra år yngre än sin tränare. ”Det är många gånger under de här tio åren som jag har försökt utmana honom, liksom ’varför gör vi så här, är inte det här bättre, hur tänker du nu?’ Men jag måste säga att man alltid får ett svar. Han har verkligen tänkt igenom saker.”

Trots framgångarna har resan inte varit utan utmaningar. Under OS 2022 fick Lukas hantera hård kritik efter en kontroversiell laguttagning, och för två år sedan fick landslaget utstå mycket negativ uppmärksamhet under ett VM där individuella medaljer uteblev. Men den första säsongen som huvudtränare, 2019–2020, var den tuffaste, enligt Lukas själv.

”Jag skulle säga i efterhand att jag kanske inte var redo för det riktigt,” erkänner Lukas. ”Det var ändå ett stort ansvar man fick. Man hade inte stenkoll på allt, hantering med media och så vidare. Och så ville jag prata svenska på en gång.”

Hans självinsikt hjälpte honom att utvecklas i rollen: ”Jag ville väldigt mycket från start. Det är min grundinställning att jag vill saker så gärna. Men jag gjorde en väldigt bra utvärdering av mig själv efter mitt första år. Jag landade i saker, och kom fram till att jag inte kunde ändra alla saker på ett år. Så jag backade lite, liksom ’vad är prioriteringen just nu?’.”

I september firade Lukas sitt tioårsjubileum med svenska landslaget. Han reser med laget 150 dagar per år, vilket gör det till en andra familj för honom. Samtidigt finns det ett privatliv att ta hänsyn till, med fru och bas i München.

”Tio år är lång tid. Det är en tredjedel av mitt liv. Det är ingen hemlighet att det är många resdagar och finns ett privatliv hemma också,” säger Lukas när han funderar kring framtiden.

Han beskriver dialogen med Svenska skidskytteförbundet som ”superbra” men betonar att inget är bestämt ännu: ”Jag måste bestämma själv vart ska min resa gå. Jag vill inte göra det här jobbet halvdant. Just nu brinner jag för det här 110 procent. Den dagen jag känner att det kanske inte passar längre, då är det dags att göra något nytt.”

Närmast väntar helgens världscuptävlingar i Nove Mesto, där dock många svenska stjärnor står över till förmån för höghöjdsläger i Livigno. Efter Nove Mesto-tävlingarna förflyttar sig OS-truppen till Martell i Italien för ytterligare förberedelser inför OS-skidskyttet i Antholz, som avgörs på cirka 1 600 meters höjd mellan 8–21 februari.