Fifa, det internationella fotbollsförbundet som grundades 1904, har under lång tid kunnat jämföras med en brittisk herrklubb där europeiska intressen dominerade. Men 1974 skakades organisationen om när brasilianaren João Havelange efter en hård kamp besegrade engelsmannen Sir Stanley Rous i ordförandevalet och blev den förste icke-européen att leda organisationen.

Havelange kom med en tydlig och enkel taktik: fler lag i världsmästerskapet och fler platser åt nationer utanför Europa, vilket skulle generera större sponsorintäkter och ökat ekonomiskt stöd till mindre fotbollsländer. Hans strategi byggde på Fifas grundläggande princip om ett land, en röst.

Med stöd från de mindre nationerna kunde Havelange och hans närmaste krets sitta kvar vid makten i decennier. Men taktiken bidrog också till den omfattande korruption som med tiden kommit att solka Fifas varumärke och skada organisationens anseende på den internationella arenan.

När Gianni Infantino 2016 valdes till efterträdare av Sepp Blatter höll han ett segertal där han lovade att de dystra tiderna var över och att världen snart skulle komma att applådera Fifa. Men de utlovade applåderna har varit svåra att höra, inte minst under det världsmästerskap som nyligen avslutades.

Under Infantinos tio år vid makten har korruptionen tagit en ny dimension, framför allt på den politiska nivån. Fifa-ordföranden umgås gärna med världsledare och hade inga problem med att 2019 ta emot den ryska Vänskapsordern ur Vladimir Putins hand.

Ansökningsprocessen för att vara värd för kommande världsmästerskap tillrättalades på ett sätt som gjordes det möjligt för den saudiske kronprinsen Mohammed bin Salman att säkra VM 2034. Ett telefonsamtal från den av Fifa fredsprisade Donald Trump lyckades dessutom undanröja ett amerikanskt rött kort i världsmästerskapet. Detta är bara några exempel på den politiska påverkan som präglat Infantinos ledarskap.

Kritiken mot att Fifa lät amerikanen Folarin Balogun spela mot Belgien kan ses i ljuset av att organisationen inför världsmästerskapet skrev ett sponsoravtal värt 1,5 miljarder kronor med det nystartade bolaget ADI PredictStreet. Plattformen erbjuder en form av vadslagning på framtida händelser inom olika områden, en allt mer populär men kontroversiell form av betting som kritiserats eftersom den med hjälp av insiderinformation lätt kan manipuleras.

Schweiz tidigare president Alain Berset, som nu är generalsekreterare för Europarådet, kallade i ett öppet brev sponsoravtalet för en ”öppen dörr till bedrägeri”. Med anledning av Trumps telefonsamtal till Fifa konstaterade Berset att ”när regler kringgås på grund av påtryckningar, kan varje resultat ifrågasättas.”

Trots all kritik blev det senaste världsmästerskapet en publiksuccé och pengarna fortsätter att strömma in till Fifa under Infantinos ledning. Detta är något han inte är sen att poängtera. Omvärldens kritik tycks rinna av honom som vatten på en gås och ser inte ut att hindra honom från att bli omvald för ännu en mandatperiod vid kongressen i Marocko i mars.

Enligt uppgifter till brittiska The Guardian har över 200 av Fifas 211 medlemsländer redan gett sitt stöd till Infantino, som i dagsläget är den ende kandidaten. Det visar på den starka position han har byggt upp inom organisationen.

Sverige är ett av de fåtal länder som formellt inte redan uttryckt sitt stöd för Infantino. Enligt uppgift kommer frågan att diskuteras under hösten för att skapa en förankring i hela den svenska fotbollsrörelsen innan ett eventuellt beslut tas.

Enligt uppgift till brittiska The Times ska Uefas ordförande Aleksander Ceferin ha uteblivit från VM-finalen i protest mot Balogun-skandalen. Det har ryktats om ett europeiskt försök att få fram en motkandidat till Infantino, men slovenen, som är en av Fifas vice ordföranden, har hittills inte sagt sig vara villig att ställa upp i valet.

Uefa-ledningen är på kollisionskurs med Fifa, men det europeiska förbundet är splittrat i frågan. Inte ens de nordiska länderna står enade i motståndet mot Infantino. Förra veckan meddelade Finland att man ställt sig på hans sida. Ordföranden Ari Lahti förklarade för Helsingin Sanomat att ”sammantaget ansåg vi att det ligger i Finlands fotbollsförbunds och den finska fotbollens intresse att vi inte hamnar i blickfånget.” Ett uttalande som säger mycket om den kultur som råder i Infantinos Fifa.

Det är som bekant dumt att ändra en vinnande taktik. Precis som João Havelange utlovar Infantino mer pengar till mindre nationer och har sagt att 64 lag i världsmästerskapet kan bli verklighet redan 2030. Denna expansion skulle ytterligare stärka hans maktbas bland de mindre fotbollsnationerna.

Sett från ett annat perspektiv kan man säga att Infantino faktiskt fick rätt när han i sitt tacktal i Zürich hävdade att världen skulle komma att applådera honom och Fifa. Uppgiften om att över 200 länder stöttar honom visar att även stora fotbollsländer tycker att pengar trumfar etik.

Enligt de regler som infördes 2016 kan en Fifa-ordförande bara sitta i tre mandatperioder, vilket motsvarar tolv år. Infantino valdes på ett fyllnadsval, vilket innebär att hans tid som Fifa-bas formellt inleddes 2019 och att han, om han blir omvald, måste lämna scenen först 2031.

Om inte Ceferin tänker om kan Fifa då åter få en icke-europeisk ordförande. Kanadensaren Victor Montagliani, som i dag leder världsdelsförbundet Concacaf, har pekats ut som en tänkbar efterträdare när Infantinos tid slutligen tar slut.