Iranska anfallaren: ”Inte här för att bli inblandade i politik”

Sent på söndagkvällen svensk tid kom den efterlängtade nyheten. USA:s president Donald Trump meddelade att ett fredsavtal med Iran är klart. Även officiella källor i Iran bekräftade överenskommelsen, som innebär att striderna upphör omedelbart, att det strategiskt viktiga Hormuzsundet öppnas och att den amerikanska sjöblockaden mot Iran upphävs. Enligt medlarlandet Pakistan kommer avtalet att undertecknas på fredag i Schweiz.

Tidpunkten för tillkännagivandet var anmärkningsvärd – det kom precis inför Irans första match i fotbolls-VM. Men trots fredsbeskedet är spänningarna mellan USA och Iran långt ifrån lösta, och den iranska fotbollstruppen har fått känna av konflikten på nära håll.

Vägen till VM har varit allt annat än enkel för det iranska landslaget. Från början var det oklart om landet ens skulle kunna delta i turneringen. President Trump uttalade sig om att spelarna nog borde stanna hemma av säkerhetsskäl, medan ordföranden i Irans fotbollsförbund talade om en bojkott av USA. Det infekterade politiska läget tvingade laget att byta plats för sin VM-bas från Arizona till Tijuana i Mexiko, och nu flyger spelarna endast in för att spela sina gruppspelsmatcher på amerikanskt territorium.

Anfallaren Mehdi Taremi beskrev den ansträngda situationen när han talade med BBC på plats i Los Angeles, bara några timmar före Trumps fredsuttalande. Han berättade att han kände spänningen från första stund de anlände, och att spänningen i själva verket började redan innan laget kom till USA.

Förbundskapten Amir Ghalenoei var tydlig med att förberedelserna har störts avsevärt av situationen. Han påpekade att den här typen av beteende utan tvekan har påverkat fotbollens anda, som egentligen ska föra samman nationer och kulturer och handla om att ge glädje. Dessa förhållanden har påverkat lagets fokus, men han har försökt se till att spelarna koncentrerar sig på strategi och prestation trots omständigheterna.

Matchen mot Nya Zeeland spelas i Los Angeles, den stad i världen som samlar flest iranier utanför Iran. En del av stan kallas till och med för ”Tehrangeles”. Enligt The Guardian kommer laget att ha ett imponerande stort stöd, med uppskattningsvis 35 000 personer på plats, trots att flera iranska fotbollsfans nekats visum.

Men supporterskaran är långt ifrån enhetlig. BBC har pratat med aktivisten Arezo Rashidian, för vilken matchen är en form av protest. Hon planerar att ta med sig flaggan med ett lejon och en sol på – Irans flagga som den såg ut före revolutionen 1979 – trots Fifas förbud mot politiskt material på läktarna. För henne och många andra handlar det om att heja på Iran, landet, som de menar hålls fånget av Islamiska republiken.

Protestaktion har redan ägt rum utanför VM-arenan i Los Angeles den 7 juni, där demonstranter uttryckte sitt missnöje mot Fifas beslut att förbjuda lejon- och solflaggan inne på läktarna. För många iranier i diasporan representerar denna flagga en tid före den islamiska regimen.

En del iranier utanför Iran anser att landslaget görs till ett språkrör för regimen. För spelarna gäller nu en svår balansgång mellan att spela fotboll, hantera pressen från det politiska läget och samtidigt möta förväntningarna från den stora iranska diasporan i ”Tehrangeles”.

Anfallaren Taremi försökte navigera denna känsliga balansgång på presskonferensen. Enligt The Guardian sa han att de spelar för alla landsmän och att människor har olika åsikter, men att de är där för att förena människor och ge glädje till alla iranier. Han betonade att alla har rätt till sin åsikt, men att laget inte är där för att bli inblandade i politik – de är där för att spela fotboll.

Situationen illustrerar hur svårt det kan vara för idrottare att hålla politiken utanför när konflikterna är så påtagliga. Trots fredsavtalet mellan USA och Iran kvarstår djupa spänningar, både mellan de två nationerna och inom den iranska befolkningen själv. För det iranska fotbollslaget blir VM-turneringen inte bara en idrottslig utmaning, utan också en politisk balansgång där varje ord och gest granskas noggrant av olika läger med helt olika förväntningar och agendor.