Svenska landslaget har avslutat sitt världsmästerskap, och medan den inhemska bedömningen övervägande är positiv, finns det kritiska röster som ifrågasätter både prestationen och den svenska fotbollskulturens riktning. Det framgår av en analys av turneringen där Sverige eliminerades i åttondelsfinalen.

Under gruppspelet tog Sverige endast en seger, mot Tunisien, spelade oavgjort mot Japan och förlorade mot Nederländerna med 0-3. Trots att alla lag som gick vidare från Sveriges grupp föll redan i åttondelsfinalen, råder en märkbar konsensus i svensk fotboll om att prestationen var tillfredsställande.

Det är framför allt kontrasten mellan svenska och internationella mediernas bedömning som väcker frågor. Medan svensk press, experter och landslagsledning verkar nöjda med insatsen, var utländska tidningar betydligt mer kritiska. Den internationella fotbollspressen beskrev Sveriges spel som undermåligt, en värdering som står i bjärt kontrast till den svenska självbilden.

Under kvalet till VM samlade Sverige endast två poäng av 18 möjliga i sin grupp. Vidarekomsten till slutspelet kom efter matcher mot Ukraina och Polen, vilket av många sågs som turligt. Denna bakgrund gör att frågetecken reses kring huruvida den svenska fotbollen verkligen är på rätt väg, eller om man nöjer sig med att upprätthålla status quo.

Ett oroväckande tecken på den svenska fotbollskulturens tillstånd inträffade redan före VM. När Sveriges U21-landslag skulle spela träningsmatch mot Finland i maj lämnade elva spelare sent återbud. Många av spelarna uppgav trötthet, mindre skador eller önskemål om semester som skäl. Händelsen, som knappt uppmärksammades i media, är anmärkningsvärd eftersom U21-spelarna representerar svensk fotbolls framtid.

Frågan om attityd och inställning till landslagsuppdrag verkar ha förändrats. Under VM-förberedelserna vistades truppen på lyxhotell i USA under en månads tid, med familjer och till och med en frisör influgna. Detta väcker frågor om prioriteringar och huruvida det fortfarande är lika viktigt för spelarna att representera landslaget.

Det som förvånar är den nästan totala avsaknaden av kritisk granskning från svenska fotbollsjournalister och experter. Ingen verkar vilja ställa obehagliga frågor eller störa den allmänt positiva stämningen. Denna ovilja att ifrågasätta beskrivs som problematisk för utvecklingen av svensk fotboll.

Turneringen i stort präglades av överraskningar och besvikelser. Både Tyskland och Italien, traditionella fotbollsmakter, saknades eller åkte ut tidigt. Tyskland tvingades lämna turneringen i gruppspelet, vilket markerar en fortsatt kris för en nation som länge varit synonymt med framgångsrik fotboll. Italien hade inte ens kvalificerat sig för turneringen.

VM har också beskrivits som särskilt känslofyllt, med många spelare som fällt tårar efter förluster. Nederländska spelare grät efter uttåget, den tyske spelaren Kai Havertz bad det tyska folket om ursäkt, och flera andra spelare visade starka känslor. Trenden att spelare och ledare offentligt ber fans om ursäkt efter dåliga resultat har blivit allt vanligare inom modern fotboll.

När det gäller mediebevakningen av turneringen har det funnits markanta skillnader mellan olika sändningar. TV4:s VM-studio har ansetts prestera betydligt bättre än SVT:s motsvarighet. Bland experterna har Jonas Olsson särskilt lyfts fram för sin analyserande och sakliga kommentering, som beskrivits som klok, lugn och objektiv.

Nu när VM är över vänder uppmärksamheten tillbaka till inhemsk fotboll. Allsvenskan återupptas i helgen, vilket ger svenska fotbollsfans ny underhållning efter en turnering som lämnat både positiva och negativa intryck. För svensk fotboll återstår frågan om man verkligen är nöjd med att ”vara där man ska vara”, eller om det finns högre ambitioner för framtiden.