Frankrike avancerade till åttondelsfinalen i VM efter en övertygande 3–0-seger mot Sverige i går kväll, men på Paris gator märktes föga av någon jubelstemning. Varken tidpunkten – en tisdagskväll ett par veckor före den franska industrisemestern – eller motståndets tyngd kunde väcka de storskaliga glädjescener som parisarna brukade ställa till med när PSG tog sig till Champions League-final för bara några veckor sedan.

Att det inte blev några spontana folkfester har dock mer att göra med förväntningarna. Det franska landslaget har nått final i de senaste två världsmästerskapen, vilket gjort att publiken helt enkelt blivit bortskämd. En åttondelsfinalsplats betraktas inte längre som något att jubla särskilt högt över.

Graham Potters svenska landslag kämpade tappert under den första halvleken och hade faktiskt hopp om att kunna göra motstånd. Men när Kylian Mbappé brökte nollan strax före halvtid efter en imponerande soloräd kändes utgången i praktiken avgjord. Det moderna franska landslaget är inte längre ett lag som lägger sig tillbaka för att försvara en ettamålsledning. Istället fortsätter de att pressa på för fler mål.

Och fler mål blev det. Mbappé satte ytterligare två bollar i nät, medan Michael Olise dirigerade det franska anfallsspelet med kirurgisk precision. Bradley Barcola, som ersatte ordinarie vänsteryttern, bidrog också med ett mål. För Frankrike var det en dag på jobbet, varken mer eller mindre.

Förbundskapten Didier Deschamps har genom åren fått utstå betydande kritik för att inte ha släppt loss sina offensiva talanger fullt ut i landslaget. Han har anklagats för att dra i handbromsen snarare än att låta de kreativa spelarna få fritt spelrum. Men nu verkar även den erfarne förbundskaptenen ha låtit sig övertygas om att ge anfallet friare tyglar.

När han intervjuades inför VM envisades Deschamps med att påstå att han aldrig gett laget defensiva instruktioner. Trots det har han länge fått leva med ett rykte om att främja en ganska steril och oförlöst spelstil. Den bilden håller nu på att radikalt förändras.

För Sverige innebar förlusten slutet på VM-äventyret. Ett 0–3-resultat mot Frankrike är dock ingen skam, och ligger fortfarande på rätt sida gränsen för när en förlust blir direkt pinsam. För de svenskar som bor i Frankrike och måste umgås med fransmän dagligen är resultatet åtminstone hanterbart.

Meddelandenströmmade in från bekanta före avspark, men efter slutsignalen har de flesta haft den goda smaken att hålla sig tysta. Det här franska landslaget är helt enkelt för starkt för att man ska kunna göra något annat än att erkänna deras överlägsenhet.

Det franska landslaget är favoriter i varje match de spelar, och gårdagens resultat för Sverige var det väntade, för att inte säga lite i underkant av vad många befarade. Ibland måste man helt enkelt böja sig för det oundvikliga och till och med applådera motståndaren, även om det tar emot.

Fransk press hyllar landslaget, även om de inte gjorde det alltför högtidligt efter gårdagens match. ”Leta efter problem, ni”, sa Deschamps med ett snett leende efter presskonferensen, väl medveten om att franska medier kan bli blodtörstiga när resultaten inte går åt rätt håll. Men just nu finns det knappt något att kritisera.

Frankrike ställer upp med en generation som utmanar sanningen att klubbfotbollen gått om landslagsfotbollen i kvalitet. Det finns ytterst få klubblag som skulle ha en chans mot denna version av ”Les Bleus”. De håller på att bli ett Harlem Globetrotters för 2020-talet – ett lag som dominerar så fullständigt att motståndet knappt verkar ha en chans.

PSG är kanske det enda klubblag som skulle kunna matcha dem, men det är knappast förvånande med tanke på att PSG-spelare redan utgör stommen i det franska landslaget.

Det är nästan omöjligt att föreställa sig vilket landslag som ska kunna besegra Frankrike de närmaste åren med denna offensiva armada. Enskilda missräkningar kan naturligtvis inträffa, även i detta VM, men det är svårt att se vilket lag som skulle kunna straffa Frankrike när de spelar på topp.

Ålderstrukturen i truppen är dessutom ideal för långsiktig dominans. Ousmane Dembélé är 29 år, Kylian Mbappé 27, Michael Olise 24 och Bradley Barcola 23. Désiré Doué, som satt på bänken i går kväll, är bara 21 år. Med denna spelartrupp finns just nu ingen anledning att tro att Frankrike inte ska dominera landslagsfotbollen de närmaste fem åren, kanske längre.

Mbappé delar nu skytteligaledningen i VM med sin förre PSG-lagkamrat Lionel Messi, båda på sex mål var. Hans prestationer understryker den individuella klassen i det franska laget.

Morgonen efter segern mot Sverige är det helt lugnt i Paris. Landslagströjor på stan är få och spår av nationalyra obefintliga. Hittills har allt gått enligt plan för ”Les Bleus”, men fransmännen har blivit luttrade efter två raka VM-finaler. Det krävs betydligt mer än en åttondelsfinal för att skapa eufori i huvudstaden. För det franska landslaget har det roliga bara börjat.