Johanna Frändén: Förstår Viktor Gyökeres vad han håller på att ställa till med?

Årets Champions League-final mellan Arsenal och Paris Saint-Germain spelas redan klockan 18 på eftermiddagen, ett beslut som sannolikt är en anpassning till asiatiska marknader. Men tidpunkten är inte det enda ovanliga med kvällens möte i Budapest – matchen står mellan två segermaskiner som båda är på väg att etablera sig på nya nivåer i europeisk fotboll.

För en gångs skull är det relativt enkelt att förutse hur årets största klubbmatch kommer att gestalta sig. Arsenal kommer att förlita sig på sin täta defensiv och försöka hålla i boll så mycket de kan längre upp på planen. Londonklubben har bara släppt in sex mål under hela säsongens Champions League-spel, vilket gör dem till årets överlägset mest effektiva försvarslag i turneringen.

Paris Saint-Germain har, som en jämförelse, släppt in 22 mål, men gjort dubbelt så många framåt. PSG kommer göra vad de kan för att etablera ett högt tempo från start och sedan hoppas på att man kan nöta ner Arsenals koncentration med sin intensitet. De dåliga nyheterna för Arsenal är att PSG slagit ut engelska lag på löpande band på slutet. Liverpool, Aston Villa och Arsenal själva på väg till finalen förra säsongen. Chelsea och Liverpool i åttondel och kvartsfinal i år. Faktum är att fransmännen bara förlorat en av tolv matcher mot engelskt motstånd de senaste säsongerna.

Med det sagt får Paris Saint-Germains supportrar fortfarande gnugga sig i ögonen när de ser att laget tagit sig till sin andra raka Champions League-final. Efter att ha slitit ont under 15 års blingbling-satsning var alltså detta nyckeln: Ett solitt kollektiv där alla är beredda att dö för varandra och där också anfallarna gör grovjobbet när det behövs.

Att plocka hem pokalen med de stora öronen en gång kan förstås vara lite stolpe in, men att nå final två år i rad är något annat. Champions League-bucklan är i sanning en vandringspokal, eftersom den nästan aldrig stannar i samma klubb. Men PSG är, hur man än vrider och vänder på det, favorit att få lägga vantarna på den nu igen, trots – eller kanske tack vare – en riktigt seg säsongsstart, som höll i sig över hela vintern.

Vad talar då för Arsenal? Ja, vad sägs om segern i Premier League, en bedrift i jämnhöjd med att vinna Champions League. Visst trängtar alla gooners efter den där Europatiteln som man aldrig fått kalla sin, men att vinna den inhemska ligan var ändå årets stora målsättning. På vissa håll i London lär firandet pågå ännu, med ett kortare uppehåll för final i Champions League.

Arsenal har också goda statistiska argument med sig till Ungern: Man är obesegrade i Champions League i år, med elva segrar och tre oavgjorda matcher. Det är siffror som talar sitt tydliga språk om lagets styrka och stabilitet genom hela turneringen.

Det har gått tjugo år sedan klubben var i Champions League-final senast. Då fick Fredrik Ljungberg vika ner sig för Henrik Larssons Barcelona. Som av en händelse, som faktiskt ser ut som en tanke, så tjugoårsjubilerar Viktor Gyökeres som förste svensk i Champions League på lika många år.

Gyökeres är på väg att lägga en av de tyngsta fotbollssäsonger en svensk någonsin gjort under fötterna. Utvecklingskurvan är intressant i sig, eftersom ”Göken” tillbringade mer än första halvan av säsongen genom att vara ifrågasatt. Skulle han hjälpa Arsenal att bärga Champions League-titeln i dag talar vi om den mest anmärkningsvärda debutsäsong en svensk gjort i modern tid, kanske rentav den bästa säsong som en svensk stått för över huvud taget sedan Premier League blev Premier League och Champions League blev Champions League.

Om dagens match känns ovanligt fräsch i en Europafotboll där de stora elefanterna är få, beror det på att det stämmer: Om Arsenal vinner i dag blir det första gången sedan 1993 som nya lag tar hem pokalen två år i rad, efter att PSG vann förra året. Då var det Barcelona 1991/92, då i Europacupen, och Marseille 1992/93, två sedermera så olika fotbollsöden att de är värda en egen text.

Det är liten fördel för Luis Enrique i dag, men Mikel Artetas gäng saknar inte kvalitéer för att kunna ställa till besvär för regerande Champions League-mästarna. Både PSG och Arsenal kommer till finalen som färska ligasegrare, vilket ytterligare förstärker känslan av att två av Europas hetaste lag just nu möts i Budapest.

Oavsett utgång lär det bli ett historiskt resultat. Antingen etablerar PSG sig som ett nytt europeiskt storlag genom att försvara titeln, eller så bryter Arsenal en 20-årig torka och tar hem sin första Champions League-titel någonsin. För svensk fotbolls del kan Viktor Gyökeres skriva in sitt namn i historieböckerna med guldskrift. Så mycket mer kan man inte önska sig inför den här typen av matcher.