Färöarnas handbollsäventyr har vuxit till en verklig framgångssaga. Den lilla ögruppen med bara drygt 50 000 invånare har utvecklats till en av de mest framstående ungdomshandbollsnationerna i världen, något som blir särskilt tydligt under årets Partille World Cup i Göteborg.

Med 35 lag på plats i Göteborg är Färöarna den sjätte största nationen i världens största ungdomsturnering i handboll. Det är en anmärkningsvärd prestation för en ögrupp som till ytan motsvarar halva Gotland. Bara från den lilla orten Hoyvik, norr om huvudstaden Torshavn, har klubben H71 tagit med sig hela 18 lag till turneringen. Grannklubben Neistin från Torshavn har nästan lika många.

Malan á Dul Nielsen befinner sig på Valhalla IP i Göteborg för att följa sina två döttrar Hanna, 13, och Bina, 10, som båda spelar för H71. Själv beskriver hon sig som en fotbollstjej, men efter att döttrarna valde handboll har även hennes intresse för sporten växt.

Nielsen har en speciell koppling till färöisk handbollshistoria. Hon var nämligen den första läraren för Óli Mittún, som senare skulle bli en av Färöarnas största handbollsstjärnor. Mittún upptäcktes under Partille World Cup och gjorde flera framgångsrika säsonger i IK Sävehof innan han flyttade till danska storklubben GOG. En annan landslagsspelare, Mittúns kusin Elias Ellefsen á Skippagøtu, tog samma väg via Sävehof och hamnade slutligen i tyska toppklubben THW Kiel.

Enligt Nielsen finns det flera förklaringar till handbollens explosiva tillväxt på Färöarna. Landslagets framgångar spelar naturligtvis roll och sporrar unga att börja med handbollen. Men den viktigaste faktorn är något mer konkret – tillgången till idrottshallar.

De 18 öar som utgör Färöarna har omkring 20 hallar av olika storlekar där man kan spela handboll. Detta är exceptionellt för en så liten befolkning. Många av hallarna håller öppet från åtta på morgonen till sent på kvällen, sju dagar i veckan. De fungerar som naturliga samlingsplatser för barn och unga och ger dem en meningsfull fritid.

”Så fort mina elever har en ledig stund kommer de och frågar om de kan få gå till hallen och spela”, berättar Nielsen, som arbetar som lärare.

På den soldränkta konstgräsplanen på Valhalla IP får H71:s tioåriga flickor kämpa hårt mot hemmaklubben Sävehof. Laget hade vunnit sina tre första matcher i turneringen, men möter nu tuffare motstånd. Bina á Dul Nielsen tar emot en smäll i ansiktet under matchen men reser sig och fortsätter spela. Hennes flera mål bidrar till att göra matchen jämnare, men till slut vinner Sävehof med 7–5.

”Hon hatar att förlora”, säger mamma Nielsen tröstande efter matchen.

Vid sidan av planen står Peter Krogh, landslagsspelare och stjärna i H71:s herrlag. Han är också tränare för flickor 10-laget. I en liten handbollsnation måste alla ställa upp, och det finns en uttalad målsättning från förbundshåll att hålla kvar gamla spelare i sporten som ledare och tränare.

Krogh, som flyttade från Danmark till Färöarna för tio år sedan, instämmer i att halltillgången är den främsta anledningen till handbollens tillväxt. Han menar att talangen finns överallt – det handlar bara om att organisera sig och ge barnen möjlighet att träna regelbundet.

”Det är en fröjd att se dem lära sig detaljer i spelet”, säger Krogh.

Färöarnas satsning på handboll har varit målmedveten och strategisk. I dag finns 13 klubbar på ögruppen, och resultaten börjar synas på internationell nivå. År 2024 kvalificerade sig herrlandslaget för första gången för EM. Två år senare upprepade man bedriften och tog sin första EM-seger genom att besegra Montenegro. Nästa år gör herrarna VM-debut i Tyskland.

Damerna är inte långt efter. De spelade sitt första VM redan förra året och tog sig via två historiska segrar vidare till huvudrundan – en enorm prestation för en nation av Färöarnas storlek.

Krogh vill inte spekulera i om handbollen kommer att gå om fotboll som den mest populära sporten på Färöarna, men han är övertygad om att fler färöiska spelare kommer att nå den svenska Handbollsligan.

”Sverige är en bra språngbräda innan man går vidare till större klubbar i Europa”, konstaterar han.

Med fortsatt stark ungdomsverksamhet, god infrastruktur och växande internationell framgång ser framtiden ljus ut för färöisk handboll. Den lilla ögruppen i Nordatlanten har visat att med rätt förutsättningar och engagemang kan även de minsta nationerna konkurrera på den internationella handbollsscenen.