”Sättet han gör det på – vet inte om det finns något större i historien”

Andreas Almgren har länge setts som en av svensk löpnings största talanger. På torsdagskvällen i Birmingham infriade han det löftet med råge, när han sprang hem EM-guldet på 10 000 meter på ett sätt som fick både publiken och hans närmaste att tappa andan. Den 31-årige Sollentunalöparen korsade mållinjen som en klar etta, och känslorna tog över hos alla som följt honom genom åren.

För Kajsa Bergqvist, förbundskapten och tidigare höjdhoppsstjärna, var segern ett kvitto på en resa som börjat långt tidigare. Bergqvist följde Almgren redan när han var tonåring i Turebergs FK i Sollentuna, en klubb som betytt mycket för svensk friidrott. Hon såg honom ta sina första steg som löpare och har sedan dess bevittnat både framgångar och långa perioder av motgångar.

– Att få se honom kämpa sig tillbaka, steg för steg, efter att ha varit nere på botten, till att ta VM-brons i fjol och nu få den här fullträffen … han är så jäkla bra, säger Bergqvist.

Almgren inledde karriären som 800-meterslöpare och tog JVM-brons för tolv år sedan. Därefter följde en mörk period. Mellan 2015 och 2022 missade han samtliga mästerskap på grund av skador. Fotproblem, en operation och en lång rehabilitering med ortos och kryckor höll honom borta från den internationella eliten. Det fanns stunder då karriären såg ut att vara över.

Lösningen blev en omställning till längre distanser och ett nytt, mer skonsamt träningsupplägg. Genom att ta bort stora delar av den högintensiva träningen kunde kroppen äntligen hålla för den belastning som krävs på elitnivå. Almgren hittade en modell som gav kontinuitet, och kontinuiteten blev nyckeln till framgång.

– Det här visar hur bra det går när man får kontinuitet. Om två veckor är det exakt tio år sedan jag fick börja gå igen efter fotoperationen. Jag hade ortos och kryckor hela sommaren. Det tog sin tid, men jag fick guldet till slut, säger Almgren.

På upploppet i Birmingham rådde ingen tvekan om vem som var starkast. Almgren ryckte tidigare än planerat och lämnade varken regerande Europamästaren Dominic Lobalu eller fjolårets världsmästare Jimmy Gressier någon chans. Segern var överlägsen, och det gjorde intrycket ännu starkare.

Urban Aruhn, som tränat Almgren i 14 år, hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Han beskrev loppet som en nervpärs när rycket kom så tidigt, men också som en av de största upplevelserna i hans tränarkarriär.

– Jag är en känslomänniska. Någonstans har man väl ett hjärta. Jag tänkte att i dag ska jag inte gråta, men när man såg vad som hände … det blir ju stort. Jag vet hur mycket han har slitit varje dag, säger Aruhn.

– Jag var alldeles yr. Det var fruktansvärt. Men gud vad man önskar att alla fick uppleva det man själv har fått göra här, fortsätter han.

Segern skrev in Almgren i den svenska löparhistorien. För att hitta ett större svenskt distansguld måste man gå tillbaka till Anders Gärderud, som vann olympiskt guld på 3000 meter hinder 1976. Aruhn menar ändå att Almgrens prestation är unik i sitt slag, inte minst med tanke på den långa och tuffa väg som ledde fram till den.

– På det sättet som Andreas gör det vet jag inte om det finns något större i historien. Jag träffade honom 2012. Det är en lång resa med mycket tråkigt, men när det har varit tufft uppskattar man det ännu mer när det går bra, säger Aruhn.

Almgren själv var medveten om vad segern betydde för honom och för alla som funnits vid hans sida genom åren.

– Jag vet att Urban är en känslomänniska. Vi har varit tillsammans så länge, med toppar men också väldigt djupa dalar. Därför är det väldigt kul att vi fick uppleva det här ihop, säger han.

Tidigare har han sagt att det blir svårt att överträffa ett VM-brons. Men efter EM-guldet i Birmingham var han inte tveksam.

– Det här är definitivt roligare. Inte bara för guldet, utan för att jag gör det på det här dominanta sättet. Det blir inte bättre, säger Almgren.

För svensk del blev friidrotts-EM i Birmingham en framgångssaga. Samuel Pihlströms skrällsilver på 1500 meter gav ytterligare glädje, och Almgrens guld på 10 000 meter visar att svensk långdistanslöpning återigen kan mäta sig med Europa. För Almgren handlar det nu om att njuta av en seger som varit tio år på väg.