Vilt firande med löparkompisarna: ”Vi är det genuina gänget”

Andreas Almgren hade just sprungit hem guldet på 10 000 meter vid Europamästerskapen i Birmingham, när han klev upp på läktaren för att fira med vännerna. Där möttes han av specialgjorda tröjor från sportklädesjätten Nike med hans namn tryckt på bröstet – tröjor som påminde mer om silver än guld, men där budskapet aldrig gått att missa.

– Det luktade öl, säger Almgren och skrattar när han berättar om glädjeskuttet in i kompisgänget.

Guldet är 31-åringens hittills största framgång. Almgren, som tävlar för Turebergs FK i Sollentuna, gick ut hårt och drog ifrån fältet redan under de första varven. Därefter sprang han i stort sett ensam under de återstående åtta kilometerna av de 25 varven på bana. 10 000 meter är en av friidrottens mest krävande distanser, där en felbedömd öppning kan innebära att medaljen går förlorad. Almgren gav dock aldrig motståndarna en chans – segermarginalen var till slut komfortabel och loppet var aldrig i fara.

Det var en insats som imponerade även på dem som känner honom bäst. Klas Persson, en av vännerna på läktaren, är själv före detta löpare och har följt Almgrens karriär sedan tiden då de tränade tillsammans för omkring tolv år sedan. En skada satte stopp för den egna karriären 2013, men intresset för löpning är fortfarande starkt.

– Vi har alla tränat med honom back in the days, nu snackar vi tolv år tillbaka. Nu har vi gjort det här till vår grej, vår årliga resa, med det genuina gänget. Det här är vår höjdpunkt för året – och vilken höjdpunkt det blev, säger han.

Persson beskriver Almgrens lopp som ett ”boss move”.

– Att bara gå ut och köra i princip åtta kilometer helt själv. Han bara dödar loppet. Fantastiskt. Obeskrivligt!

Vännerna har alla en koppling till Turebergs FK, klubben som fostrat flera generationer av svenska medel- och långdistanslöpare och som under lång tid har satt Sollentuna på den europeiska friidrottskartan. Flera av dem har varit aktiva i klubben, gått löpargymnasium eller funnits med som lokala supportrar längs vägen. Till Birmingham har de rest som ett kompisgäng och gjort mästerskapen till en årlig samlingspunkt.

För Almgren fortsatte kvällen i euforins tecken. Efter loppet följde dessutom Samuel Pihlströms silver på 1 500 meter. Pihlström, som på förhand inte räknades bland favoriterna, överraskade med ett starkt lopp och gav Sverige ytterligare anledning att fira i den engelska staden.

För svensk del innebar kvällens utdelning två medaljer – ett guld och ett silver – och en tydlig signal om att distanslöpningen på herrsidan håller hög europeisk klass.

– Det värkte lite i örat efter att de stod och skrek där. Men det var helt jäkla otroligt, det går inte att beskriva. Man är i den där fullständiga euforin, och så kommer de där och det blir ännu värre. Det var bara perfekt, säger Almgren med raspig stämma.

Rösten vittnar om en kväll med högt ljud och starka känslor. 31-åringen har redan blickat framåt.

– Jag är verkligen på väg att tappa rösten. Det är någon intervju efter prisutdelningen i morgon och då kommer den att vara ännu mer kraxig.

Vart natten i Birmingham bär för Almgren och vännerna är ännu inte bestämt. Men någon sportdryck lär det inte bli i glasen.

– Om det är någon gång i augusti som man ska ta en öl så är det väl i dag, säger Andreas Almgren.

Med två medaljer på två distanser har Sverige fått en stark start på friidrotts-EM, som pågår i Birmingham under hela veckan. För Almgren, som länge tillhört den absoluta europatoppen på långdistans, innebär guldet bekräftelsen på flera års hårt arbete. För kompisgänget från Sollentuna handlar det om något mer än en medalj – det handlar om en årlig tradition som fick sitt perfekta slut på läktaren i Birmingham.