Tennisjunioren om mediala genomslaget: ”Vi har inte någon annan”

I svensk tennis glänser ett nytt stjärnskott

289 placeringar uppåt på en enda vecka. När damernas professionella tennistour, WTA, uppdaterade sin rankning den 14 november var det en spelare bland de tusen främsta i världen som stack ut markant. En svensk 17-åring hade klättrat överlägset mest av alla.

Efter finalplatsen i US Open för juniorer i september stod sportjournalister i kö för att träffa Lea Nilsson – tjejen som beskrivits som framtidshoppet och ljuset i det svenska tennismörkret. Men den vänsterhänta talangens största framgång kom inte i New York, utan i en turnering på Madeira några månader senare.

Som kvalspelare och nykomling i seniorsammanhang slog Lea Nilsson systematiskt ut äldre och betydligt högre rankade spelare. Till slut blev 30-åriga Tamara Korpatsch, tidigare rankad 71:a i världen, för svår i finalen (5–7, 7–5, 6–1) – men inte utan att svenskan hade gjort ett starkt intryck.

”Efteråt frågade hon vad jag var rankad, för hon hade inte kollat det. När jag svarade sade hon: ’Oj, du spelar inte alls som 900 någonting. Du spelar som topp 200′”, berättar Lea Nilsson med ett leende när hon minns prisceremonin.

Den stora skillnaden mellan junior- och seniortennis är tydlig för henne: ”På seniorsidan är spelarna mycket mer mogna. Det är fajt på varje boll, de är starkare och man vet att man inte kommer att få någon boll gratis. På juniorsidan kan de vika ner sig lite mer.”

Vi träffar Lea efter ett träningspass i Salk-hallen i Alvik, Stockholm. Här, bara några stopp med tvärbanan från hemmet på Stora Essingen, har hon tränat sedan hon var tre år. Nu är tiden inne för Sveriges mest lovande tennisspelare att bli vuxen och etablera sig på damtouren. Hon kommer inte att delta i Australian Opens juniortävling. I stället inleder hon året med en resa till Karibien för att spela en turnering på Martinique och samla viktiga rankningspoäng.

”Nu blir det över till riktiga tennisen. Det är den som räknas”, säger hon bestämt.

Ute på banan är det svårt att tyda vad som pågår i Lea Nilssons huvud; oavsett om hon vinner eller förlorar en boll förblir ansiktsuttrycket detsamma. I en sport där många vinnarskallar tappar humöret och kastar racket i frustration är Lea Nilsson ett undantag.

”Jag har aldrig varit den där aggressiva personen. Det kan bli mycket känslor ändå. Man vill för mycket och kanske börjar gråta. Det är snarare den jag har varit. Det kunde hända efter en match, eller till och med under en match.”

När Lea Nilssons tränare Milos Sekulic förklarar vad som talar för att hon kommer att nå världstoppen är psyket det första han nämner: ”Hon är aldrig nöjd. Vem hon än möter så går hon in för att vinna matchen. Många ger upp på tok för tidigt – till och med före en match beroende på vem de möter. Där är hon stark.”

I teamet runt Lea Nilsson ingår också fystränaren Kalle Engström. Tiden läggs lika mycket på tennisträning som fysisk träning, något som blivit allt viktigare inom modern tennis.

”När det kommer till styrka, snabbhet och uthållighet – alla de här fysiska aspekterna – så börjar hon nu få en profil som håller en väldigt hög WTA-nivå”, säger Engström, som beskriver henne som ”en fysisk talang”.

Vid sidan av träningar, tävlingar och resor studerar Lea Nilsson juridik och ekonomi på distans. Samtidigt går livet för hennes tidigare klasskamrater vidare på gymnasiet, och det sociala livet blir oundvikligen lidande.

”Tennis är en väldigt ensam sport. Jag reser egentligen bara med min tränare och är inte så mycket med kompisar”, förklarar hon. ”De hör av sig om de ser mig på nyheterna, när det går bra. Det är kul, men det är svårt att ses eftersom vi lever så olika liv. Oftast är jag borta och det passar inte när jag är hemma.”

Trots uppoffringarna är hon övertygad om att det är värt det: ”Det är svårt att förklara. Men det är så kul att spela tennis och är man bra på det blir det ännu roligare. Man jobbar hela tiden för att bli bättre, man blir starkare och utvecklar allting.”

Sverige har för närvarande ingen spelare som är nära att vara rankad topp 100 i singel, varken på herr- eller damsidan. Den historiskt mest framgångsrika svenskan är Catarina Lindqvist som var rankad som nummer tio i världen som bäst och nådde semifinal i grand slam-sammanhang vid två tillfällen.

Ökenvandringen för svensk tennis verkar aldrig ta slut, och Lea Nilsson tror att det är anledningen till att det blir så stort intresse när en svensk spelare går långt i en juniortävling. ”Jag tror att jag har fått många medieförfrågningar för att vi inte har någon annan. I andra länder är det många fler som spelar. Det blir högre konkurrens och de pushar varandra.”

Hon konstaterar att hon säkerligen hade haft en mer anonym tillvaro om hon kommit från exempelvis Tjeckien – ett land med lika stor befolkning som Sverige men som har åtta topp 100-spelare på damsidan.

Milos Sekulic uppskattar att hans adept har nått den största scenen och kvalar till grand slams inom en tvåårsperiod. För egen del tillåter sig Lea Nilsson att njuta åtminstone lite av att drömmen snart finns inom räckhåll – utan att tappa fokus.

”Det gäller att fortsätta fokusera på mig själv. På varför jag kom hit och försöka hålla mig så nära verkligheten som möjligt”, avslutar 17-åringen.