Karolin Ohlsson har precis kommit hem från Genua, där sprint-VM i orientering nyligen avgjordes. Hemma väntade en överraskning – familjen hade dekorerat huset med ballonger och blommor för att fira den dubbla silvermedaljören. För den 34-åriga orienteraren blev mästerskapet i Italien något alldeles speciellt, ett tillfälle då allt helt enkelt föll på plats.

Det blev två silvermedaljer för Ohlsson i Genua, både i knockoutsprint och sprintstafett. För någon som under lång tid kämpat med skador och dessutom tagit steget att bli mamma och sedan återvända till elitidrottandet, kändes prestationen extra betydelsefull. Hon beskriver det som häftigt att äntligen få uppleva ett mästerskap där kroppen höll och tekniken satt som den skulle.

Silver verkar vara Ohlssons signum, både på löparbanan och i yrkeslivet. Genom hela sin karriär har det blivit många silvermedaljer, och vid sidan av orienteringen arbetar hon också som silversmed. Hon skämtar själv om att silver tydligen är hennes grej, inte minst eftersom den dominanta Tove Alexandersson ofta har stått för guldmedaljerna när de tävlat i samma grenar.

En oväntad karriärväg

Att bli orienterare var aldrig Ohlssons barndomsdröm. I stället var det silversmide som lockade, inspirerad av sin farfar som arbetar inom yrket. Som ung följde hon med farfadern och fascinerades av hantverket. Hon gick naturdesign på gymnasiet och valde att läsa designkurser hos sin farfar, vilket cementerade hennes passion för silverarbete.

Orienteringen kom in i hennes liv nästan av en slump. Trots att hennes föräldrar var aktiva orienterare tyckte hon själv att sporten var tråkig och satsade i stället på innebandy. Men efter en uttagningstävling där hon sprang oväntat bra började saker hända. Hon blev kallad på landslagsuppdrag, vilket fick henne att tänka om och ge orienteringen en chans.

Hon kom aldrig med i junior-VM och kände länge att hon inte ville satsa på sporten bara för att hennes familj höll på med den. Men när hennes fysiska förmåga visade sig vara exceptionell ändrades planerna. Från 2013, när hon kom med i landslaget som andraårssenior, har hon varit en stabil del av svensk elitorientering.

Karriären avslutas på topp

I samband med intervjun efter VM-framgångarna i Genua meddelade Ohlsson något oväntat – hon har bestämt sig för att avsluta sin elitkarriär. Efter över ett decennium i landslaget känner hon att tiden är rätt att lägga av. Beslutet fattades samma dag som intervjun gjordes, delvis drivet av känslan av att ha presterat perfekt vid sitt sista mästerskap.

Att sluta när man känner sig nöjd och lugn var viktigt för Ohlsson. Hon beskriver hur hon inför och under VM:et i Genua var ovanligt avslappnad och gjorde allt som krävdes utan att tveka. Den känslan ville hon ta med sig som avslutning på karriären. Även om hon inte vunnit det individuella VM-guld hon drömt om, känns silvret efter en perfekt prestation nästan som ett guld.

Moderskapet har också påverkat beslutet. Att vara elitidrottare och mamma till ettåriga Olle har inneburit svåra prioriteringar. Innan VM var sonen sjuk, vilket tvingade Ohlsson att isolera sig i tre veckor utan att kunna träffa honom. Sådana uppoffringar har gjort att hon längtar efter mer tid med familjen och en vardag utan den extrema planeringen som elitsatsning kräver.

Framtiden efter elitsatsningen

Ohlsson kommer dock inte att vara sysslolös framöver. Hon beskriver sig själv som någon som lätt blir uttråkad och behöver saker att engagera sig i. Vid sidan av moderskapet kommer hon att arbeta som KBT-terapeut mot juniorverksamheten inom orienteringslandslaget. Dessutom får hon nu mer tid för silversmide, det hantverk som alltid varit hennes första passion.

Tävlandet tar inte heller helt slut. Tillsammans med sin sambo har hon planer på att pröva på nya utmaningar, som Hyrox, springlopp och äventyrslopp – grenar hon inte testat tidigare. Möjligheten att tävla utan den press som följer med elitsatsning känns lockande.

Under sin karriär har Ohlsson samlat på sig en imponerande meritlista: två VM-guld i stafett och sprintstafett, fyra VM-silver, tre EM-silver samt flera SM-medaljer. Hon har varit en stabil medaljör för Sverige i över tio år, och även om det individuella guldet uteblev slutar hon karriären med huvudet högt och med känslan av att ha gjort allt rätt när det verkligen räknades.

Nu väntar ett nytt kapitel där familjen, hantverket och nya idrottsutmaningar står i centrum. För Karolin Ohlsson känns framtiden ljus, med mer tid för de saker och människor hon älskar mest.