Tove Alexandersson är världsmästare igen. Den svenska orienteringsstjärnan vann långdistansen med 49 sekunders marginal före schweiziskan Simona Aebersold. Men segern satt långt ifrån i – på pränt.
– Det var tufft och utmanande där ute och jag hade ingen superbra känsla, säger Alexandersson.
Hon berättar att det framför allt var ett vägval som ställde till det. Mitt i loppet fastnade hon i ett grönt område och tappade värdefull tid.
– Jag fastnade helt i ett grönt område och det kändes ”kommer jag någonsin ta mig härifrån”? Det var träd överallt, där förlorade jag mycket tid.
Trots den tuffa beskrivningen räckte Alexanderssons lopp ändå hela vägen. Segermarginalen till Aebersold, som var en av de stora förhandsfavoriterna, blev till slut 49 sekunder. För svensk del blev det även en andra medalj genom Sanna Fast, som tog brons.
Fast var 4.25 minuter efter Alexandersson i mål. Även hon beskrev loppet som ett känslomässigt och fysiskt slag.
– Herregud, jag gick igenom alla känslor på spektrat! Bitvis var det jättesvårt. Det var jättetätt, man fick trycka sig fram i skogen och klättra bland pinnar och bröt och jag ville bara gå hem, säger Fast till SVT.
För svensk del fanns det ytterligare glädjeämnen. Sara Hagström slutade femma, i en imponerande comeback efter att hon födde barn i maj. Hon var nöjd med både loppet och banans karaktär.
– Tur att det här mästerskapet går i så pass teknisk terräng. Det här var en perfekt långdistans för mig, där det är mycket orientering hela vägen och inte några långa superbackar där man måste vara ett fysiskt monster, säger Hagström till SVT.
Långdistansen är en av orienteringssportens mest klassiska grenar. Den ställer helt andra krav än sprint och medeldistans. Här handlar det om att orka hålla koncentrationen uppe under lång tid, göra snabba och säkra vägval och samtidigt hantera en krävande terräng. Årets bana verkar ha varit ett tydligt exempel på just det. Flera av löparna vittnade om täta skogspartier, branta sluttningar och svårnavigerade grönområden.
Tove Alexandersson har under många år varit den stora dominatorn inom damorienteringen. Hon har radat upp guld i både VM och världscupen, och framstår fortfarande som den givna favoriten i varje mästerskapslopp hon ställer upp i. Att hon nu tar ytterligare ett guld stärker bilden av henne som en av de främsta idrottarna i sin generation, inte bara i Sverige utan internationellt.
Schweiziskan Simona Aebersold har vuxit fram som hennes främsta utmanare. Hon har vid flera tillfällen pressat Alexandersson och är känd för sin snabbhet och starka fysik. Duellen mellan de två har blivit en av de mest spännande storylinerna i modern orienteringssport. Den här gången var Aebersold nära, men fick återigen se sig slagen av svenskan.
Sanna Fast fortsätter att visa att Sverige har en bredd som få andra nationer kan matcha. Bronset var ytterligare ett bevis på att den svenska damsatsningen ger resultat. Att även Hagström, som varit borta från tävlande under en period, kan kliva in och ta en femteplats i ett VM-sammanhang säger en del om den svenska nivån.
För Sverige innebär de här resultaten en stark start på mästerskapet. Med både guld och brons på långdistansen finns det goda förutsättningar inför de kommande grenarna. Samtidigt visar loppet att marginalerna är små på den absoluta världstoppen. Ett dåligt vägval, en tuff terrängpassage eller en tappad sekund här och där kan vara skillnaden mellan seger och en plats längre ner i resultatlistan.
Alexandersson själv var trots allt nöjd efteråt. Även om känslan i skogen inte var den bästa, var resultatet desto bättre. Och med det här guldet i bagaget lär hon vara en av dem att slå när mästerskapet fortsätter. Frågan är om någon kan utmana henne när hon väl får allt att stämma.
