Varning till norska idrottare: Köp inte kosttillskott i Sverige

Kosttillskott utgör största risken för oavsiktlig dopning inom idrott

En kontaminerad produkt definieras som en vara innehållande förbjudna substanser som inte finns angivna på förpackningen eller är möjliga att upptäcka vid en enkel internetsökning. Enligt experter från Antidoping Sverige är kosttillskott den främsta källan till oavsiktlig dopning, både i Sverige och internationellt.

– Vi varnar framför allt för fettförbrännande produkter eller produkter som marknadsförs som pre-workout-produkter (PWO), säger Jessica Wissman, jurist på Antidoping Sverige under ett seminarium. Hon betonar att idrottsutövare alltid intar kosttillskott på egen risk.

Fredrik Lauritzen från Antidoping Norge understryker att idrottare inte kan känna sig trygga bara för att de köper produkter i Sverige eller Norge.

– De kan tro att de handlar på en svensk webbsida men så är den egentligen baserad i Polen, Kina eller USA med en fasad som ser svensk ut. Då har de ingen kontroll på var produkterna kommer ifrån, förklarar han.

I en norsk undersökning framkom att av 192 positiva dopningsfall hävdade 49 idrottare att kosttillskott var källan. I 27 av dessa fall kunde detta bevisas. Anmärkningsvärt var att hälften av de kontaminerade produkterna hade köpts i Sverige.

– Utbudet är större och billigare i Sverige men det är känt att risken är större, så vi säger till våra utövare: Köp inte kosttillskott i Sverige, säger Lauritzen.

Erik Flood, tidigare basketspelare i Köping Stars, delade under seminariet sin personliga erfarenhet av oavsiktlig dopning. När han kände sig trött under höstmörkret beslöt han sig för att prova ett PWO-preparat för att förbättra sina träningsresultat.

– Jag kände inte till riskerna med PWO. Det hade ett svenskt märke så jag gömde mig väl lite bakom att det var svenskt, berättar Flood.

Han testade positivt för substansen metylhexanamin, vilket ledde till en ettårig avstängning. Det problematiska var att denna substans inte fanns utskriven på produktens innehållsförteckning.

– Uppenbarligen så kan företag liksom fuska med olika substanser och komma undan med det. Man har inte en chans. Så mitt råd till alla är ”låt det vara”, det är inte värt risken, säger Flood, som idag inte längre spelar på elitnivå.

En central utmaning för idrottare är att benämningarna på innehållsförteckningar inte alltid överensstämmer med dopningslistan. Vissa ämnen kan ha 10–20 olika namn, vilket försvårar identifieringen av förbjudna substanser.

Kosttillskott klassificeras som livsmedel, och ansvaret för att följa lagstiftningen, inklusive korrekt märkning, ligger hos tillverkaren. Detta skapar en problematisk situation för idrottare som måste navigera i en kommersiell marknad med bristfällig transparens.

Flera internationella dopningsfall belyser komplexiteten kring kontaminering. Jessica Wissman upplyser om att definitionen av kontaminering kommer att breddas från 2027 till att även omfatta fysisk kontakt med föremål hanterade av tredje part.

Ett uppmärksammat fall är tennisvärldsettans Jannik Sinners, som stängdes av i tre månader för klostebol. Hans avstängning blev kortare eftersom han kunde bevisa att ämnet överförts från hans massör, som använt en spray för att behandla en fingerskada.

Fredrik Lauritzen ingår i World Anti-Doping Agency’s (WADA) Task Force on Unintentional Doping, som undersöker omfattningen av kontamineringsdopning. Han ser en oroande trend:

– Vad vi kan se som en ökande utmaning är att utövare använder kontaminering som en ursäkt. Det finns försvarsadvokater som har det som sitt specialområde, som kan bygga en historia kring massören, likt Sinner-fallet.

Samtidigt strävar WADA efter att oskyldig idrottare inte ska straffas. Ett viktigt mål är att minska fallen av kontamineringsdopning genom bättre utbildning och förändrade rutiner vid laboratorietester.

Ett exempel på förändringar är hanteringen av ämnet klenbuterol, som olagligt används för att främja tillväxt hos köttdjur i länder som Mexiko, Kina och Guatemala. Vid låga halter följer numera en särskild utredningsprocess där till exempel restaurangkvitton kan utgöra viktiga bevis för idrottaren.

Dopningsexpert Åke Andrén Sandberg har tidigare förklarat att dagens laboratorier kan upptäcka extremt små mängder – motsvarande en sockerbit i 2,5 miljoner liter vatten. Detta skapar ett dilemma.

– Vi vill kunna upptäcka de små mängder som finns kvar i slutet av nedbrytningen av en större mängd eller de som nyttjar mikrodoser, men då kommer också kontamineringsfallen att öka. Det handlar om en balans att skydda utövarna samtidigt som vi vill ta fast de idrottare som faktiskt fuskar, avslutar Fredrik Lauritzen.