Resan från Manhattan till Metlife Stadium, som under fotbolls-VM har omdöpts till New York/New Jersey Stadium, utgör en fascinerande kontrast till den glamorösa bilden av New York. Färden genom Lincoln Tunnel och vidare längs motorvägen genom ett postindustriellt landskap, kantad av hamnkranar och nedlagda fabriker, påminner om scenerna från tv-serien ”Sopranos”. Efter en halvtimmes bilresa möts besökaren av vidsträckta parkeringsplatser, följt av ytterligare en kvarts promenad till själva arenan.

Komplexet där Metlife Stadium ligger kan knappast mäta sig med klassiska finalarenor som Roms Olympiastadion, Rios Maracanã eller gamla Råsunda där VM-finalen 1958 spelades. Området kring stadion präglas av omfattande kommersiella anläggningar, inklusive Meadowlands, en enorm hästkapplöpningsarena, samt köpcentret American Dream. Hela komplexet ligger långt från bebodda områden och att ta sig hit till fots är i praktiken omöjligt för besökare.

Namnet Meadowlands syftar på de stora våtmarker som fanns på platsen när europeiska kolonisatörer först kom hit på 1600-talet. Området ansågs omöjligt för jordbruk och användes med tiden som avstjälpningsplats för avfall, inklusive miljöfarligt industriavfall. Enligt lokal folklore dumpades inte bara skräp här, utan även lik. Rykten gör gällande att kvarlevorna efter den legendariske fackföreningsbossen Jimmy Hoffa, känd för sina kopplingar till maffian, fortfarande ligger kvar någonstans under träskets yta.

Trots sitt läge utanför New Yorks delstatsgräns fungerar Metlife som hemmaarena för både New York Giants och New York Jets, stadens båda lag i NFL, den amerikanska proffsligan i amerikansk fotboll. Under fotbolls-VM är stadion värd för åtta matcher, inklusive den prestigefyllda finalen.

Frågan är dock varför Fifa valde just denna plats som värd för finalmatchen. För många amerikaner är Metlife känd som en av de absolut sämsta arenorna för proffsidrott i landet. I en anonym undersökning bland NFL-spelare 2023 hamnade arenan på sista plats i rankningen.

Kritiken från spelarna var hård och tydlig. En spelare beskrev att gräset var undermåligt och att hela anläggningen var trist. En annan spelare uttryckte sig ännu mer kritiskt och menade att allt med arenan var hemskt, inklusive supportrarna. Dessa åsikter publicerades på sportwebbplatsen The Athletic.

Samma sajt rankade även alla VM-arenor i USA, Mexiko och Kanada inför turneringen. Resultatet blev återigen nedslående för Metlife – stadion hamnade sist även i denna jämförelse. När biljettförsäljaren Seatpick tidigare i år ställde liknande frågor till amerikanska sportfans blev svaret nästan lika negativt: Metlife rankades som tredje sämst av alla NFL-arenor i landet.

Personliga erfarenheter från fyra VM-matcher på Metlife bekräftar mycket av kritiken. Arenan präglas av golv i råbetong inpyrd med smuts, överprissatt och lågkvalitativ mat, samt ett förvirrande system av ramper och rulltrappor som gör det svårt för besökare att orientera sig.

Men när jublet från supportrar, exempelvis från Norge eller Ecuador, ekar genom arenan, hamnar alla dessa brister i bakgrunden. Publiken visar sig vara en viktigare del av upplevelsen än själva stadionens utformning och faciliteter.

För många amerikaner är Metlife främst känt som platsen där Odell Beckham Jr utförde en spektakulär touchdown 2014. Han fångade bollen i målzonen med tre fingrar, liggande bakåtlutad i luften, i en NFL-match som fortfarande betraktas som kanske den mest imponerande mottagningen någonsin i sporten. Videon från händelsen har samlat över 10 miljoner visningar på Youtube, tolv år senare.

Frågan kvarstår om publiken kommer att få uppleva ett motsvarande ikoniskt ögonblick under VM-finalen i denna arena. Om så sker kan möjligen alla brister och kritik mot anläggningen förlåtas och glömmas bort. Ett sådant magiskt ögonblick skulle kunna omskriva Metlife Stadiums plats i sporthistorien och ge arenan den status som en VM-finalarena förtjänar.