Är S-ledarens blixtbesked tecken på panik?

Det politiska spelet i Stockholm har tagit en ny vändning efter att Sverigedemokraterna ändrat sin position i regeringsfrågan. Meddelandet har skickat signaler genom hela det politiska landskapet och skapat nya förutsättningar för hur en framtida regering kan formas.

Bakgrunden till det nya läget är att Ulf Kristersson nu har fått en öppning att aktivt delta i regeringsbildningsprocessen. Tidigare har SD intagit en mer avvaktande hållning, men partiets vändning innebär att Kristersson kan röra sig mer fritt i sina överväganden. Exakt vad som ligger bakom Sverigedemokraternas omsvängning är ännu inte officiellt kommunicerat, men enligt uppgifter till flera medier handlar det om en omvärdering av partiets strategi för att maximera inflytandet över politiken.

Inom det rödgröna lägret väcker utvecklingen oro, men inte primärt på grund av Kristersson själv. Det som bekymrar socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister är i stället den osäkerhet som nu omger Centerpartiets framtida vägval. Centern har historiskt positionerat sig som ett mittenparti med förmåga att samarbeta över blockgränserna, och nu riktas blickarna mot hur partiet ska agera i det nya politiska landskapet.

En politisk vågmästarroll är ingen ny position för Centerpartiet, men den här gången är insatserna högre. Ett eventuellt närmande mellan Centern och en Kristersson-ledd regering skulle kunna rubba den blockpolitik som präglat svensk politik under lång tid. Frågan är om Centerns väljare, som i hög grad värderar liberal politik och miljöfrågor, skulle acceptera ett sådant samarbete utan att partiet tappar stöd.

Sverigedemokraternas strategiska vägval har också en historisk dimension. Partiet har under flera år strävat efter att framstå som en konstruktiv och pålitlig samarbetspartner i rikspolitiken, samtidigt som man velat behålla sin särart. Genom att nu släppa fram Kristersson i regeringsförhandlingar tar SD ett steg som kan tolkas som en vilja att prioritera inflytande framför profilering.

För Ulf Kristerssons del innebär den nya situationen både möjligheter och risker. Å ena sidan öppnar sig dörren till statsministerposten på ett sätt som tidigare varit stängd. Å andra sidan riskerar han att hamna i ett beroendeförhållande till ett parti som många andra riksdagspartier helst håller på armlängds avstånd. Moderaterna har tidigare varit noga med att markera avstånd till SD:s politik och retorik, även om partiet samtidigt samarbetat med SD i sakfrågor.

Ett av de stora orosmomenten politiska bedömare lyfter fram är hur en alltför nära relation mellan M och SD skulle påverka Sveriges anseende i EU-sammanhang. Inom Europaparlamentet betraktas Sverigedemokraterna som ett parti med extremistiska inslag, och ett formellt regeringssamarbete skulle kunna få konsekvenser för hur Sverige uppfattas i internationella förhandlingar. Detta är en dimension som kan väga tungt när Kristersson och hans medarbetare nu överväger sina alternativ.

Samtidigt finns det de som menar att den traditionella blockpolitiken är på väg att dö ut, och att de nuvarande förhandlingarna är ett tecken på att nya konstellationer måste prövas för att Sverige ska kunna få en stabil och handlingskraftig regering. Opinionsmätningar visar att väljarna i allt högre utsträckning efterfrågar samarbete över blockgränserna, även om det skapar motsättningar inom partierna.

I Centerpartiet pågår en intensiv intern diskussion om hur partiet ska navigera i det nya politiska landskapet. Partiets ledning har hittills hållit dörren öppen för flera olika alternativ, medan en tydlig falang inom partiet förespråkar fortsatt samarbete med det rödgröna lägret. Andra ser en möjlighet att äntligen få genomslag för sin liberala politik i en regering där Moderaterna ingår.

De rödgröna partierna hoppas nu att Centerns vänsterfalang ska vinna den interna dragkampen, men de är beredda på att resultatet kan bli ett annat. Sannolikheten att Centern väljer att stödja en borgerlig regering har ökat markant i och med SD:s vändning, enligt flera oberoende bedömare.

Osäkerheten kring regeringsbildningen har även lett till spekulationer om när ett nyval kan bli aktuellt. Om samtalen strandar finns risken att Sverige hamnar i en långdragen politisk kris, vilket skulle försämra landets möjligheter att driva viktiga frågor både nationellt och internationellt. Finansmarknaden följer utvecklingen med spänning, även om några större marknadsreaktioner ännu inte har noterats.

Det politiska läget är med andra ord allt annat än stabilt, och det återstår att se om det nya initiativet från Kristersson och SD leder fram till ett regeringsskifte eller om det hela faller samman under förhandlingarnas tyngd.