”Vägra stänga Safiren – hävda nödläge”

Professor Mats Alvesson vid Lunds universitet, som forskat på organisationskultur i decennier, är starkt kritisk till beslutet att stänga LSS-boendet Safiren i Vallentuna. Han menar att fallet är ett typexempel på hur överdriven regelstyrning och rädsla för att göra fel kan få förödande konsekvenser för de mest utsatta i samhället.

Bakgrunden till konflikten är att Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, beslutat att förbjuda verksamheten på Safiren. Orsaken är att Region Stockholm inte har arkiverat registerutdrag för personalen som visar att ingen har brottslig historia. Själva kontrollerna är gjorda och alla anställda är godkända, men pappersarbetet har inte skötts enligt regelverket. Trots att boendet fungerat väl i 30 år och barnen där är multisjuka med svåra funktionsnedsättningar, riskerar nu verksamheten att tvingas stänga den 20 november.

Alvesson, som myntade begreppet ”funktionell dumhet” 2012, anser att beslutet är svårt att förstå rationellt. Begreppet beskriver hur medarbetare i organisationer slutar ifrågasätta beslut och följer regler utan att reflektera över konsekvenserna. Enligt honom är det precis vad som sker i detta fall – myndigheten fastnar i juridiken och tappar omdömet om vad som faktiskt är bäst för barnen.

– En god styrning baseras på lagar, etik och omdöme. Här fastnar man i juridiken. Men vi som ser det utifrån undrar ju varför man över huvud taget ska följa lagtexten om det leder till horribla resultat, säger han.

Även föreningen FUB, som organiserar personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras familjer, reagerar starkt. Förbundsordförande Anders Lago beskriver situationen som ”ett horribelt systemfel”. FUB publicerade tidigare i år en rapport som visade på allvarliga brister och vanvård på flera andra LSS-boenden i landet – brister som inte har lett till stängning. Att Safiren, som enligt Lago fungerar väl och är ett hem för barnen, nu tvingas stänga på grund av missad arkivering framstår för honom som helt orimligt.

Lago hoppas nu att Region Stockholm vägrar verkställa beslutet och överklagar till högre instans.

– Med hänvisning till både barnkonventionen och funktionsrättskonventionen borde de kunna hävda att detta är en nödsituation. De måste ta eventuella böter eller andra straff för barnens skull, säger han.

Alvesson tror att fallet Safiren är en del av en bredare trend i svensk välfärd. I takt med att kontrollsystemen har förstärkts under senare år – bland annat efter flera uppmärksammade skandaler med mygel och brottslighet i välfärden – har myndigheter blivit allt försiktigare och mer regelstyva. Han ser det som en rekyleffekt av ett tidigare system som byggde på tillit och förtroende, men där vissa utnyttjade systemet.

– Nu har pendeln slagit över. Vi ser en konstig rekyleffekt där kontrollen blir viktigare än människorna, säger han.

Safiren är regionens enda LSS-boende och tar emot barn som kräver omfattande vårdinsatser dygnet runt. Verksamheten har funnits sedan 1990-talet och har kapacitet för åtta heltidsboende – för närvarande bor fem barn där. Enligt regionen förbereder man nu ett överklagande till kammarrätten. Ivo har ännu inte ställt upp på någon intervju för att kommentera beslutet.

Fallet har väckt breda frågor om hur långt myndighetsutövning kan gå när regelverk krockar med vad som är rimligt och mänskligt. Både Alvesson och Lago är överens om en sak: de barn som bor på Safiren är de som till slut får bära konsekvenserna av ett system som inte fungerar.