Dna-spår ledde till gripande – advokaten sågar bevisen

En 45-årig man sitter häktad misstänkt för det uppmärksammade dubbelmordet i Brattås utanför Härnösand som chockade Sverige för nästan två decennier sedan. Fallet, som länge ansågs olöst och nästan bortglömt, fick ny fart i våras tack vare modern DNA-teknik och förändrad lagstiftning som tillåter släktforskning i brottsutredningar.

I fredags omhäktades mannen av Ångermanlands tingsrätt, fortsatt misstänkt på sannolika skäl för att ha mördat Tor Öberg och hans särbo Gerd Wiklund. Paret hittades döda den 2 juni 2005 i ladugården på Tors gård i Brattås. Enligt polisens uppgifter misstänks de ha dödats redan den 31 maj samma år efter att ha utsatts för kraftigt våld.

Enligt polisens teori slog gärningsmannen ihjäl Tor Öberg med den trubbiga baksidan av en yxa. Gerd Wiklund dödades på gårdsplanen när hon försökte fly från platsen, varefter hennes kropp drogs in i ladan. Morden var brutala och skapade stor oro i det lilla samhället utanför Härnösand.

I över 20 år förblev fallet olöst trots omfattande utredningsarbete. Flera viktiga spår säkrades på brottsplatsen, bland annat DNA som misstänktes ha avsatts från mördaren. Flera hundra personer topsprovtogs i jakten på gärningsmannen, men utan resultat. Teorier om rånmord, en affärsuppgörelse som gått fel och andra motiv diskuterades, men ingen lyckades knyta någon konkret person till dådet.

Den 45-årige mannen, som är ostraffad och gick under myndigheternas radar i över två decennier, greps i våras efter att ny lagstiftning öppnade nya möjligheter för polisen. Ett DNA-spår från Gerd Wiklunds ena strumpa matchades mot honom genom släktforskning, en metod som tidigare inte var tillåten i svensk brottsutveckling men som numera har blivit ett allt viktigare verktyg för att lösa kalla fall.

Senior åklagare Hanna Flordal leder förundersökningen och säger att arbetet fortgår. Hon berättar att utredarna fortfarande inväntar analyser från Nationellt forensiskt centrum, NFC. Enligt åklagaren finns det hopp om att kunna väcka åtal redan i augusti, vilket skulle innebära en historisk vändning i ett av landets mest uppmärksammade olösta mordfall.

Men bevisningen i målet är långtifrån glasklar. Den misstänkte mannens försvarsadvokat, Johan Lavås, beskriver bevisläget som svagt. Hans klient har hela tiden förnekat brott och fortsätter att göra det. Lavås påpekar att det enda som hittills presenterats är DNA-spåret på den ena målsäganden, en uppgift som redan var känd vid första förhöret.

Enligt försvarsadvokaten kunde den misstänkte redan då lämna en rimlig förklaring till varför hans DNA fanns på platsen. Lavås betonar att de inte tagit del av någon övrig bevisning som är besvärande för hans klient, varken tekniskt eller via vittnesuppgifter. Han menar att tidsaspekten också är viktig, eftersom det nu har gått två månader utan att något nytt har hänt i utredningen.

Försvarsadvokaten förklarar att hans klient har lämnat en förklaring till varför DNA-spår finns, och att det inte finns något som binder honom till gärningarna eller som talar emot den förklaring han lämnat. Han medger dock inte uttryckligen om klienten varit på platsen eller inte.

Flera experter har tidigare lyft utmaningar med bevisningen i fallet. Den kände kriminologen och före detta polisen Leif GW Persson har exempelvis uttalat sig om att det kan bli svårt att fälla mannen för morden utan ett erkännande. Detta speglar en bredare problematik i kalla fall där teknisk bevisning kan vara begränsad och vittnen svåra att hitta efter så lång tid.

För Barbro Öberg, dotter till den mördade Tor Öberg, innebär utvecklingen i fallet både hopp och fortsatt ovisshet. Efter att ha gett upp hoppet om att hennes fars mord någonsin skulle lösas, sitter nu en misstänkt häktad. Hon har enligt tidigare uppgifter funderat i 20 år på vem som kunde begå dådet och varför.

Fallet i Brattås har blivit ett exempel på hur ny DNA-teknik och förändrad lagstiftning kan ge kalla fall nytt liv. Samtidigt visar det komplexiteten i att åtala någon för brott som begicks för nästan två decennier sedan, när minnen bleknat och bevisning kan vara svår att säkra.