Generalmajor Jonny Lindfors, som lämnar sin post som arméchef under sommaren för att fortsätta på andra uppdrag inom Försvarsmakten, presenterar en ambitiös vision för den svenska arméns framtid. I en artikel i Krigsvetenskapsakademiens tidskrift beskriver han hur armén behöver utvecklas för att möta framtidens säkerhetspolitiska utmaningar. Hans budskap är tydligt: armén måste bli ”dubbelt så dödlig för motståndaren som den är i dag”.

I en intervju med Dagens Nyheter utvecklar Lindfors sin vision ytterligare. Han vill se en armé som är tillräckligt stor för att både kunna bidra till Nato och samtidigt behålla handlingsfrihet att ta emot förstärkande förband samt skydda, bevaka och försvara svenskt territorium. Detta kräver enligt honom en betydligt större armé än den som finns i dag.

För närvarande har den svenska armén kapacitet att organisera en division, vilket motsvarar ungefär 15 000 soldater. Denna struktur är dock inte helt färdigställd. Lindfors målsättning är betydligt mer omfattande. Han lyfter fram behovet av tre fullskaliga divisioner fram till år 2040, strategiskt placerade i olika delar av landet: en i norr, en i Mellansverige och en i södra Sverige.

Sveriges medlemskap i Nato har inneburit att armén fått ett utökat uppdrag. Det stora försvarsuppdraget inom alliansen är koncentrerat till Nordkalotten och Finland. Samtidigt ska armén bidra med styrkor till Lettland och ha beredskap att skicka soldater till Natos pågående insatser runt om i världen. Detta ställer nya krav på organisation och kapacitet.

Utöver de tre divisionerna vill Lindfors förstärka stridsgruppen på Gotland, som har stor strategisk betydelse i Östersjöregionen. Han vill också sätta upp en multinationell kårstab med förmåga att leda storskalig försvarsstrid på Nordkalotten. Denna stab skulle kunna koordinera insatser från flera nationers försvarsförband i norra Sverige och Finland.

Lindfors betonar att detta är hans vision baserad på det behov han identifierat, men att det slutliga beslutet ligger hos politiker att göra avvägningar kring Sveriges försvarsförmåga. Han anser dock inte att hans förslag är orealistiskt och menar att tillväxten kan genomföras utan att öka antalet soldater i de planerade värnpliktskullarna. Han beskriver det som en organisations- och paketeringsövning snarare än en massiv personalökning.

Tre divisioner skulle grovt räknat kunna bestå av cirka 45 000 soldater och officerare. Exakta detaljer i Sveriges krigsorganisation är hemligstämplade, men detta skulle innebära en betydande ökning jämfört med nuläget. Lindfors menar att det faktiskt inte är så många fler än vad armén har i dag, utan att det handlar om att skapa ett antal enklare typer av krigsförband med mer infanteri.

Försvarsmakten har under många år arbetat mot målet som sattes i 2020 års försvarsbeslut om att bygga upp fyra armébrigader. En brigad består av ungefär 5 000 soldater. Med nuvarande planering ska brigaden på P4 i Skövde vara klar 2026, brigaden från I19 i Boden 2028, medan Livgardet i Kungsängen och P7 i Revingehed bygger brigader som ska vara färdiga 2030.

Trots att denna utveckling tar tid är Lindfors övertygad om att hans vision om tre divisioner är genomförbar. Nyckeln ligger i att organisera armén på ett annat sätt. Den största utmaningen med brigaderna är den tunga och mycket dyra materielen. Lindfors föreslår därför en strategi där den mest avancerade materielen placeras österut mot potentiella hotbilder, medan enklare materiel kan användas för förband i Sverige.

Försvarsminister Pål Jonson från Moderaterna har tagit del av arméchefens förslag och tycker att resonemanget är intressant. Han betonar dock att fokus först måste ligga på att färdigställa de fyra brigaderna och att Sverige uppfyller de förmågemål som kommer från Nato. Dessa förmågemål utgör alliansens lista över vad varje medlemsland ska bidra med, allt från stridsflyg till soldater och stridsvagnar.

Gällande finansieringen är Jonson försiktig. Han pekar på att möjligheten till ytterligare utbyggnad av armén beror på hur ekonomin utvecklas. Regeringen och riksdagen har ställt sig bakom målet att lägga 3,5 procent av BNP på det militära försvaret år 2030. Denna satsning ska lånefinansieras med 250 miljarder kronor.

Trots att detta är stora summor utgör de enligt försvarsministern ett minimum för att nå Natos förmågemål. Pengarna behöver användas till obemannade system, långräckviddig förmåga, luftvärn och ammunitionstillgångar som måste komma på plats. Detta innebär att utrymmet för ytterligare expansion av arméstrukturen utöver redan beslutade projekt är begränsat, åtminstone på kort sikt.

Enligt Försvarsbeslutet 2024 ska två av de fyra brigaderna, Skaraborgsbrigaden och Norrbottensbrigaden, vara mekaniserade med subarktisk förmåga. Detta innebär att de ska kunna strida i stränga förhållanden längst i norr. Den tredje brigaden, Södra skånska brigaden, ska också vara mekaniserad och inriktas på södra Sverige och Baltikum. Den fjärde, Livgardesbrigaden, är en lättare infanteribrigad med huvuduppgift att försvara Stockholms län.

Lindfors vision representerar en ambition att ta svensk försvarsförmåga till en ny nivå efter decennier av nedskärningar. Frågan är om politisk vilja och ekonomiska resurser kommer att räcka till för att förverkliga denna omfattande utbyggnad av armén inom den angivna tidsramen.