Efter år av droger och hemlöshet: ”Ett nytt liv”

Amfetaminet hade greppet om Torbjörn, 75, under större delen av hans vuxna liv. I många år levde han hemlös i Stockholm, med en tillvaro präglad av droger, otrygghet och ensamhet. – Jag har lurat mig själv hela livet. Jag trodde att jag hade kontroll, men det hade jag inte. Först när jag kom till Gamlebo kunde jag se mig själv i spegeln igen, säger han.

Gamlebo är ett särskilt boende i Stockholm för äldre med missbruksproblem. Här har varje boende ett eget rum, personal finns på plats dygnet runt och verksamheten utgår från en skadereducerande princip: ingen skrivs ut för att man faller tillbaka i missbruk. Enligt personalen är det kombinationen av tak över huvudet och långsiktigt stöd som gör att många som levt i hemlöshet i decennier äntligen kan stabilisera sin tillvaro. Vardagen består av måltider, samtal och aktiviteter – men framför allt av den trygghet som de flesta tar för given.

Nu vill Socialdemokraterna i Stockholms stad utöka modellen. Partiet har föreslagit att fler liknande boenden ska öppnas i olika stadsdelar och att kommunen ska anta en nollvision för hemlöshet. Förslaget ska läggas fram i kommunfullmäktige i höst. Gamlebo visar att det går att bryta mönster, även sent i livet. Vi kan inte acceptera att människor sover på gatan eller hamnar mellan stolarna i ett välfärdssamhälle, säger en av partiets företrädare i socialfrågor.

Förslaget kommer i ett läge där hemlöshet bland äldre är ett växande problem. Enligt Socialstyrelsens senaste nationella kartläggning lever drygt 27 000 personer i hemlöshet i Sverige, och andelen över 65 år har ökat under flera år. Bakom siffrorna finns flera trender: en mycket trång bostadsmarknad i tillväxtstäderna, stigande hyror och en generation som i större utsträckning än tidigare har levt med missbruk och psykisk ohälsa utan att få tillräckligt stöd. Att stora årskullar från 40- och 50-talen nu blir äldre märks också hos stödverksamheterna, där allt fler äldre gäster söker hjälp.

Äldre med missbruksproblem hamnar dessutom ofta i ett glapp i välfärdssystemet. De kan vara för unga för särskilda boenden inom äldreomsorgen, men för sköra för att klara ett eget kontrakt eller en plats på ett härbärge. Många traditionella boenden accepterar inte personer som använder alkohol eller droger, medan härbärgena sällan är anpassade för personer med omfattande vårdbehov. Gamlebo fyller därför en funktion som annars saknas i staden.

Modellen bygger på housing first-principen, som vuxit fram internationellt under de senaste decennierna. Idén är att en bostad är en rättighet och en förutsättning för att kunna ta itu med andra problem – inte en belöning som ska förtjänas. Forskning visar att modellen ger fler stabila boendelösningar och lägre samhällskostnader än en stegvis logik där den hemlöse först måste bevisa sig skötsam. För kommunens del handlar det bland annat om minskade utgifter för sjukvård, socialjouren och akuta insatser.

Även om det moderatledda stadshuset i Stockholm säger sig dela målet att minska hemlösheten har man varit avvaktande till Socialdemokraternas förslag om en formell nollvision. En invändning är att visionen riskerar att bli tandlös om den inte följs av konkret finansiering. Men att frågan har politisk tyngd råder det ingen tvekan om, både nationellt och i huvudstaden.

För Torbjörn är politiken långt ifrån abstrakt. Sedan han flyttade in på Gamlebo har han fått tillbaka en vardag: en egen nyckel, en säng, människor som känner honom vid namn. I dag är han drogfri och kan se tillbaka på åren i hemlöshet utan att hållas fast av dem. – Jag har fått tillbaka livet. Det är allt, säger han. – Men jag önskar att fler skulle få samma chans. Det är inte för sent – inte för någon.