Experten tipsar: Så undviker du flugan under rötmånaden

Med sommarens ankomst följer en rad bekymmer med olika insektsarter i Sverige. Myggor, fästingar och myror är välkända problem, men en av de svåraste att undvika är bananflugan – eller daggflugan som den egentligen heter på svenska.

Marcus Stensmyr, expert inom kemisk ekologi, förklarar att benämningen skiljer sig åt mellan olika språk. Medan svenskan använder termen daggflugor, hänvisar de flesta andra språk till vinäger i namnet, som ”vinegar fly” på engelska. Det är en passande beskrivning med tanke på insektens preferenser.

De små flugorna blir ett återkommande inslag i många svenska hem under sommarmånaderna. De dyker upp kring fruktfat och sopor och kan på kort tid föröka sig till stora mängder. Enligt Stensmyr har det under sommaren fötts enorma mängder bananflugor ute i trädgårdar, soptunnor och liknande miljöer. En enda hona kan lägga flera hundra ägg, och avkomman når könsmognad påfallande snabbt, vilket förklarar den explosiva tillväxten.

Insekterna tar sig in i bostäder på flera sätt. De kan flyga in på egen hand, men de kan också komma med som ägg på matvaror från butiken. Om man ser flugor sväva över frukt- och gröntavdelningen i mataffären finns det risk att de redan har lagt ägg på råvarorna. Ananas är enligt experten en klassisk favorit för flugan, eftersom frukten erbjuder många gömställen för äggläggning.

När bananflugorna väl har tagit sig in i hemmet trivs de utmärkt, särskilt i köket där kombinationen av fukt och tillgång till mat skapar ideala förhållanden. De attraheras dock inte av färsk frukt utan av den som har börjat jäsa. Flugorna kan till och med själva påskynda jäsningsprocessen.

Stensmyr förklarar att flugorna bär med sig jäst på kroppen, så när de landar på frukt kan de sätta igång en jäsningsprocess. Detta gör att problemet kan förvärras snabbt om man inte vidtar åtgärder.

För den som redan har drabbats av en invasion finns det både enkla och effektiva lösningar. Vid en riktigt omfattande ansamling av flugor ger Stensmyr ett oväntat råd – att helt enkelt ta fram dammsugaren och suga upp dem. Det är den snabbaste metoden för att bli av med stora mängder.

För mindre angrepp fungerar den klassiska vinägerfällan utmärkt. Fällan blir dessutom effektivare ju längre den står framme och jäser. Ett vanligt missförstånd är att man behöver tillsätta honung i fällan, men enligt Stensmyr gör det varken till eller från. Det är lukten av vinäger som lockar flugorna, inte sötman.

För att göra en egen vinägerfälla rekommenderar experten att använda ett glas med en lite smalare öppning, exempelvis ett konjaks- eller grappaglas. Häll i en skvätt äppelcidervinäger, vars doft är ”oemotståndlig” för flugorna eftersom den påminner om fermenterad frukt. Tillsätt sedan en enda droppe diskmedel – såpan bryter ytspänningen så att flugorna drunknar. För mycket såpa kan dock skrämma bort dem.

Ett bonustips från Stensmyr är att lägga i en liten bit citrusskal i fällan. Det fungerar som en ”landningsbana” och doften påminner flugorna om en frukt de ursprungligen åt i Afrika, där arten kommer ifrån.

Förebyggande åtgärder är dock det viktigaste för att undvika problemet från början. För att vara säker på att flugorna inte kommer tillbaka är det viktigt att hålla rent på platser där de vanligtvis lägger sina ägg: i komposten, soptunnor och under diskbänken.

En vanlig oro är om bananflugorna kan vara hälsofarliga. Stensmyr försäkrar att så inte är fallet. De är inte skadliga och det är något som har undersökts väldigt väl. Flugorna är helt harmlösa för människor.

Det är lätt att förväxla olika små flyginsekter som tar sig in i bostaden. Bananflugan känns igen på att den är gulbrun, långsam i flykten och har karaktäristiska knallröda ögon om man tittar nära. Sorgmyggan, som också letar sig in i bostäder under sommaren, är mörkare till färgen och håller främst till vid krukväxter.

Marcus Stensmyr har en bakgrund från Lunds universitet och disputerade i kemisk ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Efter forskning vid Rockefeller University och Max Planck Institute återvände han 2013 till Lund där han fortsätter sin forskning.