Dagens Nyheter har genomfört en omfattande granskning av 142 socioekonomiskt utsatta bostadsområden i Sverige, och bilden som framträder är betydligt mer nyanserad än den som dominerar den offentliga debatten. Områden som Bergsjön i Göteborg, Rinkeby i Stockholm och Vivalla i Örebro, där flera samhällsproblem traditionellt förstärker varandra, visar faktiskt positiv utveckling på flera centrala områden.

Enligt granskningen har allt fler invånare i dessa områden jobb, skolresultaten förbättras och flera mått visar på minskad kriminalitet och otrygghet. Det betyder dock inte att problemen är små – skillnaderna mot övriga Sverige är fortfarande avsevärda. Men utvecklingen är mer positiv än den vanliga bilden av områden i permanent kris och ständig försämring.

Arbetsmarknaden visar tydlig förbättring

Den mest påtagliga förändringen syns på arbetsmarknaden. Mellan 2011 och 2024 ökade andelen som har jobb i de utsatta områdena med 14 procentenheter, samtidigt som arbetsmarknadssituationen i övriga områden endast förbättrats marginellt. Andelen som har jobb är fortfarande betydligt lägre i de utsatta områdena än i övriga Sverige, men trenden är tydligt positiv.

Förbättringen är inte begränsad till ett fåtal områden. I samtliga av de 20 mest utsatta områdena har andelen som förvärvsarbetar ökat sedan 2011, även om ökningen varierar mellan områdena. Ett anmärkningsvärt exempel är Herrgården norr, en del av Rosengård i Malmö. Där har andelen förvärvsarbetande i åldern 20-64 år gått från 18 procent år 2011 till 52 procent år 2024.

Nivån är fortfarande låg jämfört med rikssnittet på cirka 80 procent, men utvecklingen är slående. Även med strängare sysselsättningsmått, som andelen personer med årliga arbetsinkomster över tre inkomstbasbelopp, motsvarande 20 200 kronor i månaden år 2025, syns samma positiva trend.

Minskande bidragsberoende

Parallellt med förbättringen på arbetsmarknaden har ett av de mått som Statistiska centralbyrån använder för att fånga socioekonomisk utsatthet också utvecklats positivt: långvarigt ekonomiskt bistånd och långtidsarbetslöshet. Även här går kurvan åt rätt håll.

Grundproblemet kvarstår dock. De utsatta områdena har fortfarande en betydligt svagare arbetsmarknad än övriga Sverige. Höginkomsttagare är ovanliga, bidragsberoendet är högre och många hushåll har små ekonomiska marginaler. Men det är uppmuntrande att utvecklingen går i rätt riktning.

Vad förbättringen beror på är svårt att säga med säkerhet, men arbetsmarknaden har generellt varit stark i Sverige sedan början av 2010-talet. Det innebär nästan alltid en större förbättring av sysselsättningen för utsatta grupper än för mer väletablerade grupper, eftersom förbättringspotentialen för de senare inte är lika stor.

Utrikesfödda etableras i arbetslivet

Utvecklingen i de utsatta områdena speglar också en bredare trend på den svenska arbetsmarknaden. Sysselsättningen bland utrikesfödda har ökat under lång tid. En förklaring är att allt fler har bott länge i Sverige och därmed hunnit etablera sig i arbetslivet. Eftersom de socioekonomiskt utsatta områdena har en hög andel utrikesfödda, 60 procent, får denna utveckling särskilt stort genomslag där.

Att jämföra utvecklingen mellan bostadsområden över tid är komplext. Områdenas befolkning förändras ständigt när människor flyttar in och ut, och sammansättningen kan förändras vad gäller ålder, utbildningsnivå, inkomster och födelseland.

När två forskare vid Institutet för Näringslivsforskning och Lunds universitet nyligen undersökte personer som bodde i Sveriges mest invandrartäta områden år 1998 visade det sig att bara en fjärdedel bodde kvar i samma typ av område 24 år senare. Bland dem som inte längre bodde i invandrartäta områden hade nästan hälften flyttat till mer blandade områden.

Lyckoparadoxen

Detta illustrerar det som ibland beskrivs som en lyckoparadox. När människor i socioekonomiskt svaga områden får arbete, högre inkomst och bättre livsvillkor ökar också möjligheten att flytta därifrån. Det kan innebära att de socioekonomiska utfallen förbättras mindre eller till och med faller för dem som bor kvar i området än för dem som ursprungligen bodde där.

Samma studie visade att sysselsättningsgapet har minskat både mellan områden och mellan grupper. Men när det gäller inkomsterna är bilden en annan. I invandrartäta områden har inkomsterna inte närmat sig resten av landet i samma takt, utan snarare halkat efter.

Innebörden är inte att inkomsterna i de invandrartäta områdena har stått still. Tvärtom har de ökat i absoluta tal även där. Men relativt övriga Sverige har områdena tappat mark. Forskarna tolkar utvecklingen som att fler kommer in på arbetsmarknaden, men ofta i de lägre delarna av den: deltidsjobb, tillfälliga anställningar och låglöneyrken.

Försiktig förbättring i skolan

För skolan är utvecklingen inte lika entydig som för sysselsättningen. Men andelen som lämnar årskurs nio med gymnasiebehörighet har faktiskt ökat något i de utsatta områdena sedan 2017. Det är en marginell förbättring, men den sticker ut i förhållande till utvecklingen i övriga Sverige, där trenden under det senaste decenniet har varit negativ.

Dessutom har andelen inskrivna barn i förskolan ökat i områdena med stora socioekonomiska utmaningar från 76 till 81 procent mellan 2014 och 2023. Forskningen pekar på att tidigt deltagande i förskolan har betydelse för barns språkutveckling, skolresultat och etablering senare i livet, särskilt för barn från socioekonomiskt svagare miljöer. Att fler barn skrivs in kan därför vara ett försiktigt positivt tecken.

Minskad kriminalitet och otrygghet

Kriminaliteten är det område som kanske tydligast formar bilden av utsatta bostadsområden. Skjutningar, sprängningar och gängkonflikter har under lång tid dominerat rapporteringen. Våldet har orsakat död, rädsla och en hård belastning på både boende och myndigheter.

Men även här visar statistiken en mer sammansatt utveckling. Antalet skjutningar har minskat kraftigt både i de utsatta bostadsområdena och i övriga Sverige. Ett bredare mått på den vardagliga otryggheten är antalet polisutryckningar via 112 och 11414. Också här minskar siffrorna i hela Sverige, men allra mest i områden med stora socioekonomiska utmaningar.

Trygghetsmätningar pekar i samma riktning. Den upplevda otryggheten har minskat i polisens utsatta områden. Detta betyder inte att trygghetsproblemen är lösta. Att drygt fyra av tio känner sig otrygga är naturligtvis ett stort problem. Många boende lever fortfarande nära kriminalitet, otrygghet och en närvaro av kriminella nätverk som påverkar vardagen.

DN:s genomgång bygger på SCB:s indelning i regionala statistikområden som delar in Sverige i cirka 3 400 geografiska områden. SCB klassificerar områdena efter ett socioekonomiskt index som bygger på tre mått: andelen personer med låg ekonomisk standard, andelen personer med högst förgymnasial utbildning samt andelen personer som har haft ekonomiskt bistånd i minst tio månader eller varit arbetslösa längre än sex månader.

Sammanfattningsvis visar granskningen att läget visserligen fortfarande är allvarligt i de socioekonomiskt utsatta områdena. Men utvecklingen på flera centrala områden går åt rätt håll: fler har jobb, färre är långvarigt beroende av bidrag eller långtidsarbetslösa, skolresultaten har förbättrats något, skjutningarna har minskat, polisens akuta utryckningar har blivit färre och otryggheten tycks ha minskat. Det ger en mer nyanserad bild än den som ofta dominerar den offentliga debatten.