Sverige tar ett historiskt steg inom kriminalvården genom att för första gången låta ett annat land ta ansvar för driften av svenska fängelseplatser. Upp till 600 fångar ska flyttas till en anstalt i Tartu, Estland, där de kommer att avtjäna sina straff fram till slutet av juli 2027.

Beslutet kommer som ett svar på den pressade situationen inom svensk kriminalvård, där platsbrist länge varit ett återkommande problem. Genom att hyra fängelseplatser i Estland hoppas Sverige kunna avlasta det ansträngda systemet och säkerställa att dömda brottslingar kan avtjäna sina straff under ordnade former.

Första transporten planerad till augusti

Redan nästa månad, i augusti, ska de första 30 fångarna flygas över vid tre olika tillfällen. Niklas Bellström, enhetschef vid Kriminalvården, förklarar att transporterna kommer att genomföras enligt myndighetens vanliga rutiner. För större transporter kommer chartrade flygplan att användas, medan reguljära flyg används för mindre grupper.

”Kriminalvården är van att transportera individer utomlands. Vi genomför sådana uppdrag löpande redan i dag”, säger Bellström.

Efter den första gruppen fortsätter förflyttningarna i september med ytterligare 70 fångar. Därefter planerar myndigheten att placera 100 fångar var tredje månad fram till våren 2027, då de sista 300 fångarna transporteras för att nå det maximala antalet på 600 intagna.

Strikta säkerhetskriterier styr urvalet

Inte alla fångar är aktuella för placering i den estniska anstalten. De som har dömts för terroristbrott, högförräderi och spioneri utesluts helt från möjligheten att flyttas till Estland. Även fångar som bedöms utgöra en allvarlig säkerhetsrisk kommer att stanna kvar i Sverige.

”Det innebär i praktiken att man inte ska ha kopplingar till gängkriminalitet, eller vara radikaliserad”, förklarar Bellström.

Anstalten i Tartu motsvarar enligt Kriminalvården en svensk anstalt i säkerhetsklass två, vilket innebär att den är lämplig för fångar som inte bedöms som extremt högriskindivider. I övrigt kan fångar från vilken brottskategori som helst placeras där, så länge de uppfyller säkerhetskriterierna.

Det finns inga regleringar när det gäller strafftidens längd. Fångar med allt från en månad kvar till villkorlig frigivning upp till livstid kan bli aktuella för placering i Estland.

Urvalsprocessen har redan påbörjats

Arbetet med att välja ut vilka fångar som ska placeras i den estniska anstalten pågår redan. En viktig faktor som Kriminalvården beaktar är om den intagne har familj eller andra relationer i Sverige. Detta är dock inte något absolut hinder för att bli placerad i Tartu.

”Men det är inget absolut hinder för att bli placerad där”, säger Bellström.

De intagna ska ges möjlighet att yttra sig om beslutet att bli placerad i Estland, men Bellström understryker att det inte handlar om frivillighet. Det är Kriminalvården som fattar det slutgiltiga beslutet om var en fånge ska avtjäna sitt straff.

Kontakt med anhöriga fortsatt prioriterad

En av de mest omdebatterade aspekterna av det estniska fängelseprojektet är hur det påverkar de intagnas möjlighet att ha kontakt med sina anhöriga. Att få besök blir naturligtvis mer komplicerat än om straffet avtjänas i Sverige, men Bellström pekar på att flygtiderna är relativt korta och att biljettpriserna ungefär motsvarar priser för inrikesflyg.

Kriminalvården arbetar aktivt för att skapa goda förutsättningar för besök och erbjuder också möjligheter till video- och telefonsamtal mellan de intagna och deras familjer.

Bellström betonar vikten av att de intagna kan behålla kontakten med anhöriga under strafftiden: ”Det är viktigt för återanpassningen till samhället.”

Kontakten med familj och vänner anses vara en avgörande faktor för att minska risken för återfall i brott efter frigivning. Även om distansen till Estland innebär praktiska utmaningar, hoppas Kriminalvården att de tekniska möjligheterna och de relativt goda kommunikationerna mellan Sverige och Estland ska göra det möjligt att upprätthålla denna viktiga kontakt.

Projektet har fått stöd av en majoritet i riksdagen och ses som en lösning på de akuta platsbrisproblemen inom svensk kriminalvård.