Hon deltog på Dagen D – nu flyger Daisy i Västerås

När det historiska flygplanet DC3 inspekteras syns tydliga spår av kriget. Det halvt självbärande yttre skalet av aluminium är här och var reparerat med nitade plattor som täcker hål från nazitysk beskjutning den 6 juni 1944. Det var dagen då Operation Overlord inleddes – den omfattande militära offensiv som pågick under sommaren och blev en vändpunkt i andra världskriget.

Flygplanet, som kallas Daisy, är i dag stationerat vid Västerås flygplats där det förvaltas av föreningen Flygande Veteraner. När maskinen lyfter dras extra många besökare till flygplatsen, inte minst under särskilda tillfällen som nationaldagen.

Claes Martinsson är pilot och flyger vanligtvis moderna kommersiella flygplan. Men denna dag är det han som ska styra Daisy över Västeråstrakten. Han beskriver det som ”flygning på riktigt” och menar att skillnaden mot moderna plan är påtaglig.

I nyare flygplan fungerar piloten mer som en systemoperatör, förklarar han. Men i DC3:an känns det verkligen att man är pilot. Det är en tung maskin utan hydrauliska hjälpmedel, och piloten måste ständigt övervaka temperaturer och andra parametrar. Det är något unikt och man får nypa sig i armen, menar Martinsson.

För 82 år sedan satt den amerikanske piloten Norbert Delmar Moh på samma plats i cockpit. Men då var flygplanet fyllt med fallskärmsjägare i stället för entusiastiska helgfirare. DC3:an Daisy hade tidigare varit stationerad som transportplan i nordvästra Algeriet, men hade inkluderats i den omfattande mobiliseringen av allierade resurser vid västra Atlanten och Engelska kanalen.

Daisy ingick i den så kallade Mission Boston, där hon utgjorde en del av styrbordsidan i en formation om 36 allierade plan. Formationen flög över halvön Cotentin mot Utah Beach, och soldaterna släpptes i Cherbourgtrakten bakom fiendelinjerna. Planet flög västerifrån för att inte korsa den historiska landstigningen.

I allt väsentligt är flygplanet i dag som det var då, med undantag för ett lager isolering bakom det invändiga glasfiberskalet. I taket går fortfarande den stålvajer där de statiska linorna till soldaternas fallskärmar var fästa för automatisk utlösning. Men andra detaljer avslöjar att Daisy också haft ett civilt liv efter kriget.

Eva Jönelid är flygvärdinna och kabinchef på Flygande Veteraner. Hon berättar att planet är utrustat med halonsläckare, hopfällbara säten, hjärtstartare och toalett – som i ett vanligt flygplan fast i mindre skala. Hon beskriver känslan av att flyga med denna typ av flygplan som helt magisk.

Luftgropar känns tydligare och maskinen rör sig i sidled av vindarna, lite som att vara på sjön, förklarar hon. Eftersom planet inte flyger särskilt högt kan passagerarna följa landskapet nedanför på ett helt annat sätt än i moderna flygplan.

Tekniska chefen Berndt Kvist berättar att DC3, eller C-47 Skytrain som modellen kallades i militär tjänst, kan flyga förhållandevis länge om den bara får tanka emellanåt. Vissa delar behöver underhåll och ibland reservdelar, men han uttrycker sin förundran över hur hållbara maskiner man kunde tillverka på 1940-talet, till skillnad från många moderna konstruktioner.

Kvist deltog när Daisy flög ner till Normandie för 75-årsjubileet 2019. Då släppte planet fallskärmshoppare genom en bortplockad dörr, och hopparna var klädda precis som soldaterna hade varit vid den ursprungliga operationen. Det var spännande att se dem svettiga och uppspelta, och det är lätt att bli ödmjuk inför det historiska, säger han.

Inom ett år efter D-dagen hade Nazityskland kapitulerat. De C-47 som fortfarande var flygdugliga byggdes successivt om till kommersiella DC3:or, namngivna efter tillverkaren Douglas kommersiella trafikflygplan. Daisy hamnade först i Norge och blev så småningom en del av det nystartade SAS år 1948. Då fick hon namnet Fritdjof Viking, som fortfarande är målat på flygplanskroppen.

Mellan 1960 och 1982 var Daisy tillbaka i militär tjänst, nu som Cesar 76 i svenska Flygvapnet. Hon var stationerad på flygfälten Såtenäs i Lidköping och Malmen i Linköping. Till de mest anmärkningsvärda insatserna under denna period hör transporten av förnödenheter till svältkatastrofen i den etiopiska regionen Wollo 1975.

På Västerås flygplats finns också Västerås flygmuseum, där föreningen Flygande Veteraner sköter om Daisy och en rad andra äldre plan av olika modeller. När DC3:an lyfter samlas extra många besökare, som på nationaldagen. Det är inte bara äldre nostalgiker som står i kö för att få en titt eller kanske en tur med Daisy.

Bland besökarna finns tre unga flygplansentusiaster: 13-åringarna Vincent och Anton samt 16-åriga Liam. De står med teleobjektiv riktade mot flygfältet och himlen. Kamerorna smattrar ihop några hundra bilder under dagen, som kan läggas till de tusentals de redan har från sina täta besök på olika flygplatser och flygdagar.

Liam tycker det är fascinerande att flygplan överhuvudtaget kan flyga. En stor flygande metallbit – vad finns det att inte gilla, frågar han retoriskt. Han är dessutom mycket intresserad av teknik, så det är spännande att lyssna på motorer och förstå hur de fungerar.

De tre ungdomarna tillhör den yngre delen av så kallade planespotters, personer som ägnar sin fritid åt att titta på flygplan och på alla tänkbara sätt fördjupa sig i detaljer om dem. En del av bilderna publicerar de på Tiktok eller Instagram.

De bekräftar att medelåldern bland planespotters, till exempel på Arlanda, är betydligt högre än de själva. Men Henrik Boresäter, ordförande i Flygande Veteraner, anar ändå att det finns ljus i återväxten. Han baserar detta på att föreningens medlemsantal har vuxit med omkring 40 procent på sju år.

En del människor tänker att gamla flygplan är mossigt, säger Boresäter. Men när de får höra och se allt brukar de reagera med att det är häftigt. Det handlar om att få folk att förstå att det är som att kliva in i en tidsmaskin. Du kan inte komma närmare historien än så, och det är detta budskap man måste få fram även till den yngre generationen.