Rättegång efter aktivistaktion mot journalist

En palestinaaktivist åtalad för ofredande utanför journalists hem i Malmö

Under en varm sommardag 2024 samlades en grupp palestinaaktivister utanför journalisten Inas Hamdans bostad i Malmö. En av aktivisterna använde en megafon och ropade anklagelser: ”Inas, Inas, you can’t hide, cause you’re supporting genocide.”

Hamdan, som då arbetade på Sydsvenskan och numera är anställd på Expressen, anklagades för att skriva ”fascistiska artiklar” och ”stötta folkmordet” i Gaza. Mannen med megafonen utlovade även att aktivisterna skulle återvända: ”Det kommer bli att vi hälsar på henne fler gånger för hon verkligen förtjänar det, hon jobbar ju hårt.”

Nu står den 34-årige trebarnspappan inför rätta i Malmö tingsrätt, anklagad för ofredande. Enligt åklagare Oscar Campos har gärningen kränkt Hamdans frid, och det faktum att händelsen har en tydlig koppling till hennes journalistiska verksamhet ses som en försvårande omständighet.

”Därtill har gärningen en uppenbar koppling till hennes journalistiska gärning. Det är också något som ska skärpa straffet,” säger Campos.

Hamdan befann sig inte i hemmet vid tillfället men informerades om händelsen kort därefter när en granne kontaktade henne och skickade en inspelning från sin balkong. På Sydsvenskan aktiverades omedelbart säkerhetsåtgärder för att skydda journalisten.

Under rättegången berättade Hamdan om hur händelsen påverkat hennes trygghetskänsla: ”Mitt hem kändes inte tryggt.” Hon tvingades övernatta på hotell och levde med oron att aktivisterna skulle återvända. ”Det var oklart hur långt man kommer gå nästa gång, och gången därefter,” förklarade hon.

Hon uttryckte också oro för hur sådana händelser kan påverka journalistiken i stort: ”Det gör att man tänker två gånger innan man utövar sitt yrke. Man funderar på om man ska undvika sådana ämnen och självcensurera, vika sig. Vilket man inte bör göra.”

Den åtalade 34-åringen förnekar brott och hävdar att han inte kände till Inas Hamdan sedan tidigare. Han förklarar att han vid några tillfällen deltagit i en Palestinagrupp och denna gång följt med på sina rullskridskor. Enligt honom var målet med aktionen att uppmärksamma allmänheten på situationen i Gaza.

”Det var inget planerat att gå dit. Jag har aldrig sett Inas tidigare, aldrig läst någon artikel hon skrivit,” säger den åtalade.

Han beskriver hur han var den tredje personen i gruppen som använde megafonen och att han fick spontana instruktioner om vad han skulle säga: ”Folk sa vad jag ska säga. Sedan sa jag det.” 34-åringen hänvisar till att han har ADHD och ”ibland kan vara lite impulsiv” och menar att ”det var inte meningen att hon skulle höra eller bli ofredad.”

En central juridisk fråga i målet är huruvida en person kan anses bli ofredad när denne inte fysiskt närvarar vid händelsen. Åklagaren argumenterar för att det är möjligt eftersom Hamdan fick kännedom om händelsen bara några timmar senare: ”Vi har ett nära tidsmässigt samband.”

Försvarsadvokat Haris Gusic menar däremot att åtalet bör ogillas eftersom Hamdan inte var hemma vid tillfället: ”Man måste uppleva det i stunden för att det ska vara tal om kränkning av den personliga friden och för att det ska kunna anses vara ett ofredande.”

Flera mediechefer, inklusive Sydsvenskans chefredaktör Jonas Kanje, följde rättegången från åhörarplats. Kanje uttryckte allvar inför situationen: ”Vi är vana vid, och beredda på, att människor och organisationer har synpunkter på vår journalistik, det ingår. Kritik av vår journalistik ingår också, det är något vi måste tåla. Att det däremot kommer personer och trakasserar medarbetare i deras bostad är långt över gränsen. Det kan vi inte acceptera. Det kan leda till väldigt allvarliga konsekvenser för journalistiken.”

Fallet illustrerar en ökande problematik kring hot mot journalister i Sverige och väcker frågor om gränsen mellan yttrandefrihet och trakasserier, särskilt när de riktas mot journalister som rapporterar om kontroversiella ämnen.