S-topparna samlas: ”Hellre regeringsmakt än bra valresultat”

Dagen efter valet samlades Socialdemokraternas partiledning på Sveavägen 68 i centrala Stockholm. Byggnaden, som utgör partiets hjärta och strategiska nav, fylldes av ministrar, gruppledare och tunga riksdagsledamöter. Valnatten hade slutat med ett historiskt dåligt väljarstöd, men också med en oväntad öppning för att återta regeringsmakten.

Mikael Damberg, partiets gruppledare, konstaterade kort att om valresultatet står sig så väntar snart en ny regering. Uttalandet fångar den dubbla verklighet som partiet nu befinner sig i: samtidigt som man gjorde sitt sämsta val på över hundra år, står man inför möjligheten att bli ett regeringsbärande parti igen. Det är den möjligheten som nu dominerar den interna debatten.

Anders Ygeman, som under mandatperioden haft flera tunga ministerposter, bidrog med en självkritisk analys. ”Vi har fokuserat hårt på att få en ny statsminister, det är förmodligen därför vi tappat”, sa han. Ygemans reflektion pekar på en strategisk felbedömning under valrörelsen. Istället för att formulera en bredare samhällsvision och lyfta fram konkret politik för väljarna, har partiets kommunikation i hög grad kretsat kring personen Magdalena Andersson och hotet om ett maktskifte.

Det historiska valresultatet ger partiledningen anledning till eftertanke. Socialdemokraterna fick enligt preliminära siffror runt 30 procent av rösterna, en minskning jämfört med valet 2018. Det är det sämsta resultatet sedan 1911, då partiet fick ett liknande stöd. Bakgrunden är den polariserade blockpolitik som präglat Sverige under senare år, där väljare i allt högre grad rör sig mellan blocken snarare än att vara ointresserade. Samtidigt har Sverigedemokraterna vuxit sig starkare, vilket har förskjutit den politiska kartan.

Sveavägen 68 är ingen neutral plats. Det är här som Socialdemokraterna har lett landet genom både kriser och framgångar. Att ledningen samlades här direkt efter valdagen signalerar att man tar den nya situationen på största allvar. För partiet handlar det inte bara om att bilda regering, utan också om att utreda varför man tappat förtroendet hos den traditionella arbetarväljaren och hos många väljare i bruksorterna.

Den politiska turbulensen påverkar även näringslivet. De svenska storföretagen och industrin, som i hög grad är exportberoende, följer nu regeringsbildningen med stort intresse. En svag krona och globala orosmoment kräver politisk stabilitet. Frågor som energipolitik, invandring och välfärdens finansiering står i centrum för kommande förhandlingar. Börsen har reagerat avvaktande på det jämna valresultatet, och ekonomer pekar på att en långdragen regeringsbildning riskerar att försvaga Sveriges position i internationella förhandlingar.

Formellt inleds nu talmannens arbete med att sondera möjligheterna att bilda en ny regering. Vänsterblocket, med stöd av Vänsterpartiet och Centern, försöker säkra en minoritetsregering under Magdalena Andersson. Det borgerliga blocket, med Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna, har en knapp majoritet och försöker få Ulf Kristersson att bli statsminister.

Inom S är läget tudelat. Vissa ser en möjlighet att vända nederlaget till en politisk seger genom att behålla statsministerposten. Andra befarar att en regering som får sitta – men som är fullständigt beroende av andra partier – kommer att bli handlingsförlamad. Diskussionen om partiets framtida ledarskap är redan igång, även om Magdalena Andersson sannolikt sitter kvar tills regeringsfrågan är avgjord. Det som står klart är att partiet står inför ett vägval. Att vinna regeringsmakten utan att förnya sitt väljarstöd vore en pyrrhusseger. De kommande veckornas förhandlingar och det interna reformarbetet kommer att avgöra om Socialdemokraterna kan återvinna förtroendet hos de väljare som övergett partiet.