För trettio år sedan togs en viktig reglering bort som påverkade lärares vardag i grunden. Regleringen av arbetstid avskaffades, och sedan dess har det varit arbetsgivaren som bestämmer hur många timmar en lärare ska undervisa. Det finns inte heller några nationella krav på hur mycket tid som ska avsättas för planering och efterarbete.

Konsekvenserna har blivit omfattande. En lärare kan i princip tvingas ta rastvakt mot sin vilja, ansvara för städning och pyntning av klassrummet eller svara i telefon på kvällar och helger när föräldrar hör av sig. Många lärare har känt sig pressade av en arbetssituation där administrativa och praktiska uppgifter äter upp tiden som skulle gå till undervisning och förberedelser.

## Regeringens beslut om nya regler

Att åtgärda denna situation har varit ett av regeringens löften. För två veckor sedan tog riksdagen beslut om att lärares tid för undervisning och planering ska fastställas i en statlig förordning. Nu har Tidöpartierna kommit överens om förordningens utformning, vilket innebär att konkreta bestämmelser ska skrivas in i skollagen och börja gälla från och med hösten 2027.

De nya reglerna innebär att en lågstadielärare ska få undervisa högst 650 timmar under ett läsår och få minst lika mycket tid avsatt för planering och efterarbete. En vanlig gymnasielärare får undervisa högst 550 timmar om året och får avsatt tid för planering och uppföljning motsvarande 120 procent av undervisningstiden.

Skolminister Simona Mohamsson från Liberalerna förklarar bakgrunden till beslutet. ”Vi gör det här eftersom det i dag inte finns några hinder för arbetsgivare att schemalägga lärare mer och mer, och tvinga dem att göra allt annat än att planera och följa upp sin egen undervisning”, säger hon till DN.

## Bindande regler utan undantag

Lärare ska enligt de nya reglerna inte längre kunna åläggas bisysslor som går ut över planeringstiden. ”Det har blivit ett sätt att spara in på skolan, och därför är det inte konstigt att så många lärare lämnar yrket”, fortsätter Mohamsson.

Reglerna är bindande och gäller utan undantag. ”Det är inte valfritt eller öppet för diskussion utan kommer gälla för alla skolor och alla lärare”, betonar skolministern.

Historiskt sett fanns det en gång i tiden en liknande reglering, men den avtalades bort mellan parterna för trettio år sedan. Sedan dess har lärarfacken gjort upprepade försök att få till en central reglering av arbetstiden genom förhandlingar med arbetsgivarna, men utan framgång.

”Det har uppenbarligen inte funkat att låta parterna själva komma fram till en lösning”, konstaterar Mohamsson. Förhoppningarna är nu stora från Sveriges lärare, som har kallat detta för ”seklets viktigaste reform”.

## Kritik mot finansieringen

Reformen kommer att kosta 2,6 miljarder kronor per år enligt regeringens beräkningar. Men kritiken mot finansieringen har varit tydlig. Socialdemokraterna skriver i en följdmotion till propositionen att den är underfinansierad och riskerar att leda till en ännu sämre arbetsmiljö för lärarna med ett evigt pusslande, större barngrupper och färre behöriga lärare.

Kritiken delas av tunga remissinstanser som Sveriges kommuner och regioner, Almega och Stockholms stad. Enligt SKR kommer reformen att kosta ytterligare 5 miljarder kronor om året, betydligt mer än regeringens beräkningar.

SKR:s ordförande Anders Henriksson har tidigare sagt till DN att ”de minskade arbetstiderna innebära problem för mindre skolor som ligger långt från lärosätena och som kommer att få ännu svårare att hitta tillräckligt många lärare”. Förändringen kommer dessutom att leda till större klasser och att eleverna får ännu mindre undervisningstid, menar han.

## Ministern slår tillbaka

Simona Mohamsson avfärdar kritiken kraftfullt. ”Det är rent ut sagt ’bullshit’. Jag kan konstatera att socialdemokratiskt styrda SKR har haft möjlighet att införa den här regleringen tidigare. Sveriges kommuner gick ju med över trettiotvå miljarder kronor i plus förra året och har ändå sparat in på skolan. Sedan klagar de när staten kliver in och tar ansvar för situationen”, säger hon.

Mohamsson är dessutom kritisk till SKR:s roll i skolsystemet överhuvudtaget. ”Om jag fick bestämma så skulle SKR inte ha något med svensk skola att göra”, säger hon, och tillägger att hon vill att staten helt och hållet ska ha ansvaret för skolan.

Skolministern menar att det yttersta problemet är att lärarfacken jobbar på att få fler att vilja bli lärare, att stanna och känna sig trygga i sin yrkesroll, medan arbetsgivarna inte tycker det är en prioriterad fråga.

På frågan om lärarbristen riskerar att bli mer akut, åtminstone till en början, svarar Mohamsson nekande. ”Nej, man målar upp stora spöken i stället för att fokusera på huvudproblemet, att vi behöver ha lärare som har tid att vara lärare.”

De nya reglerna träder i kraft under höstterminen 2027 och kommer då att gälla för alla skolformer, från förskola till vuxenutbildning.