Afghanistan i fritt fall: ”Väst har svikit kvinnor och barn”

Den humanitära krisen i Afghanistan har nått en ny nivå av allvar, och hjälporganisationer på plats beskriver läget som akut. Jan Egeland, generalsekreterare för norska flyktingrådet (NRC), är inne på sitt femte besök i landet på fem år och vittnar om en befolkning som befinner sig i yttersta nöd.

– Fattigdomen är ohygglig. Vi pratar om akut nöd, säger han på telefon från Kandahar i södra Afghanistan.

De senaste tre åren har en redan alarmerande situation förvärrats ytterligare. En avgörande faktor är att sex miljoner afghaner har tvingats lämna grannländerna Pakistan och Iran, där många levt hela sina liv. En stor del av dem är födda i utlandet och har aldrig satt sin fot i Afghanistan. De anländer nu till ett land som helt saknar resurser för att ta emot dem. Bostäder och skolor finns inte, och hälsovården är i praktiken kollapsad.

– De kommer tomhänta till ett land där redan många miljoner är i akut behov av hjälp. Det är en katastrofal situation, konstaterar Egeland.

Familjer tvingas bo i skjul utan tak, med väggar av papp. Allra hårdast drabbade är kvinnor och barn. Sedan talibanerna återtog makten har en rad restriktioner införts som kraftigt begränsar flickors och kvinnors rätt till skolgång, arbete och fri rörlighet. Samtidigt har det internationella biståndet till Afghanistan minskat med hela 70 procent på tre år, vilket innebär att hjälporganisationer på marken arbetar med mycket begränsade resurser.

Egeland riktar skarp kritik mot USA och andra Nato-länder som vid det dramatiska uttåget 2021 lovade att inte överge den afghanska civilbefolkningen. Då hade landet befunnit sig i krig i 20 år, en konflikt som inleddes efter terrorattacken den 11 september 2001. Kort efter uttåget tog talibanerna åter makten, och sedan dess har befolkningen lämnats att klara sig själv, menar han.

– De kvinnor och flickor som USA lovade att hjälpa är helt bortglömda.

Siffrorna som beskriver krisens omfattning är svåra att ta in. FN uppskattar att 17,4 miljoner människor i Afghanistan befinner sig i akut livsmedelsosäkerhet, och att 4,7 miljoner av dem lever i direkt nöd. Enligt Unicef är 3,7 miljoner barn undernärda, varav 1 miljon lider av akut livshotande undernäring.

Talibanernas initiala signaler om en mer öppen och human linje än under deras styre 1996–2001 har visat sig vara tomma löften. Kort efter maktövertagandet infördes restriktioner som särskilt drabbar flickor: skolgången är begränsad till sjätte klass och kvinnor är utestängda från en rad yrken. Moraliska påbud om klädsel kontrolleras av en särskild moralpolis, som även straffar män som inte bär skägg.

Sverige och de flesta andra västländer har avbrutit den diplomatiska kontakten med Afghanistan sedan talibanerna återkom till makten. Det är fel väg att gå, enligt Egeland, som menar att diplomater i stället borde resa till landet och försöka påverka regimen direkt.

– Det enda sättet att förbättra situationen för kvinnor och barn i Afghanistan är att slåss för dem här på plats, och inte vid ett seminarium i New York, Genève eller någonstans i Skandinavien. Det är därför jag är här nu, för att prata med talibanerna i Kabul och Kandahar.

Han menar att det faktiskt går att påverka talibanerna. Hans egen organisation har exempelvis kvinnliga hjälparbetare, trots att regimen utfärdat dekret om att förbjuda kvinnor att arbeta för ideella organisationer. Just nu försöker han driva frågan om att flickor ska få gå i skolan, något talibanerna lovade när de tillträdde. Svaret han får är att utbildning ska ske när ”de rätta förutsättningarna” finns, i enlighet med religionen. Ett hinder är att talibanerna kräver att flickor undervisas av kvinnliga lärare, samtidigt som antalet kvinnliga lärare minskar dramatiskt efter att kvinnor förbjudits att gå lärarutbildningen.

Under sitt besök har Egeland träffat familjer som varken har råd med mat eller att skicka barnen till skolan. Han har mött barn som tvingas arbeta. I vissa fall går föräldrar så långt att de säljer sina barn.

– Jag pratade med en mormor vars barnbarn hade sålts som barnbrud för 100 dollar. Så djup är fattigdomen, berättar han.

Egeland uppmanar nu Sverige och andra europeiska länder att öka det humanitära biståndet. Han förstår att många länder inte vill ge utvecklingsbistånd till talibanregimen, men betonar att det finns sätt att nå de behövande direkt.

– Vi ger exempelvis kontanter direkt i handen till mödrar. Inget av våra medel går via de talibanska myndigheterna, säger han.

Uppmaningen är tydlig: för att hjälpa kvinnor och flickor i Afghanistan krävs närvaro på plats, inte distans.