Kriget mot terrorn blev överlevaren Christophers terapi efter 11 september

Det första Christopher Hardej hörde var ett plötsligt ljud, som en ilande vind: ”woosh!” Han hade kommit till jobbet på New Yorks transportmyndighet en halvtimme tidigare och slagit sig ner på sin vanliga plats med ryggen mot fönstret. Klockan var 8.46 den 11 september 2001.

– Direkt efter ljudet var det som att hela skyskrapan böjde sig bakåt. Sedan studsade den tillbaka igen, berättar han.

Planet hade slagit in i World Trade Centers norra torn, bara 50 meter ovanför hans arbetsplats på den 82:a våningen. Hardej är i dag 66 år och pensionerad. Han besöker regelbundet minnesplatsen som stod färdig 2011, tio år efter attackerna. Två kvadratiska, nedsänkta bassänger symboliserar de två tornen. Längs kanten i brons finns namnen på de 2 977 dödsoffren ingraverade.

Hardej vet exakt vilka namn han söker: Ignatius Adanga, Charles Lesperance och See Wong Shum. De tre kollegerna valde att inte följa med honom nedför trapporna den dagen. Han kupar händerna, tar upp lite vatten från bassängen och stryker det försiktigt över namnen.

– Det här är min terapi. Att minnas dem som gick förlorade, att tala om vad som hände.

Hardej är övertygad om att hans militära träning räddade honom. Han agerade på autopilot. När han började ta sig nedför trapporna märkte han att ingen kom från våningarna ovanför. Mycket få från den 82:a våningen överlevde.

Klockan 9.03 slog det andra planet in i det södra tornet. Då befann sig Hardej och hans kolleger runt våning 60.

– Där var det total trängsel, det gick knappt att ta sig fram. Samtidigt mötte vi brandmän på väg upp. Jag såg dem i ögonen och de tittade tillbaka. Vad säger man i ett sådant läge? Lycka till?

Han visste inte då att dussintals människor samtidigt kastade sig ut från de högsta våningarna. Som genom ett mirakel tog sig Hardej och hans kolleger ut. Från några kvarter håll hörde och såg de hur först det södra, sedan det norra tornet kollapsade.

På tv världen över visades bilder på flyende överlevare, täckta av grått damm. På en av sekvenserna syntes Christopher Hardej. Släktingar i England och flera grannar hade sett honom, men ingen ringde hans fru.

Fem dagar efter attackerna förklarade president George W. Bush ”krig mot terrorismen”. Hardej valde att delta. I slutet av september satt han på ett militärplan till Mellanöstern. Som medlem av nationalgardet, knuten till flygvapnet, har han varit befäl för en styrka som söker upp och räddar amerikanska soldater bakom fiendens linjer.

– Jag hade lätt kunnat tacka nej på grund av mina upplevelser den 11 september. Men jag gjorde tvärtom. För mig blev kriget mot terrorn personligt, säger han.

Bushs krig mot Irak fördes senare på falska premisser – kopplingen mellan Saddam Hussein och al-Qaida var en chimär – och Afghanistankriget slutade 2021 med att talibanerna återvände till makten. Hardej vill ändå inte kritisera Bush.

– Något var vi tvungna att göra. Terroristerna tränade ju helt öppet i vissa länder. De gillade inte oss amerikaner, säger han.

I dag är minnesdagen den 11 september medvetet opolitisk. Namnen på de omkomna läses upp, klockor ringer och politiker får närvara – men inte hålla tal. Ändå har årets 25-årsminne väckt debatt.

New Yorks socialistiske borgmästare Zohran Mamdani har meddelat att han tänker delta i ceremonin vid World Trade Center. Han har inte planerat att tala. En namnlista med minst 89 000 underskrifter kräver ändå att han bannlyses, och den konservativa tabloiden New York Post har gjort stor sak av frågan. Enligt uppgifter kommer de flesta som skrivit under inte från familjer till 9/11-offer.

Samtidigt uppgavs president Trump planera att hålla tal vid 25-årsceremonin, vilket skulle bryta mot etablerad praxis. Sedan arrangörerna vägrade ändra reglerna backade han. I stället ska han tala vid Pentagon utanför Washington, som också attackerades den 11 september.

Hardej vill hålla politiken borta från minnesplatsen.

– Den här platsen är helig mark för mig. Låt honom hålla tal vid Pentagon. Sen säger jag inget mer, säger han.

Många minns hur Trump agerade själva dagen 2001. En radiostation bad om en kommentar, och Trump svarade med att påpeka att hans egen byggnad 40 Wall Street nu var den högsta skyskrapan på nedre Manhattan – eftersom tvillingtornen inte längre fanns. Det var en påminnelse om att allt då, liksom nu, lätt kretsar kring honom själv. Just det är sannolikt vad arrangörerna av minnesdagen ville undvika.