Spaniens inrikesminister Fernando Grande-Marlaska har hamnat i ett nytt politiskt stormväder. Efter avslöjanden om att hans departement fört ett register över journalister och debattörer med uppgifter om deras politiska sympatier tvingas han nu försvara både sitt ämbete och regeringens förhållande till pressfriheten.
Registret, som upprättats av ministerns egen stab, innehåller namn på så kallade tertulianos – personer som regelbundet medverkar i politiska panelprogram och diskussionsforum i spansk tv och radio. Vid varje namn finns ett omdöme: ”klara vänstersympatier”, ”lutar åt höger”, ”vänster men fientlig till regeringen”. Listan är sorterad i bokstavsordning och framstår enligt kritiker som ett verktyg för att hålla koll på vilka debattörer som stödjer respektive kritiserar regeringskoalitionen.
Grande-Marlaska har erkänt att listan är äkta och att den skapats inom hans departement. Han förnekar dock att den använts som underlag för svartlistning eller särbehandling och beskriver den som ett internt arbetsmaterial. En förklaring som mottagits med stor skepsis av spanska journalister.
För många spanjorer väcker avslöjandet obehagliga minnen. Under Francisco Francos diktatur, som varade från 1939 till 1975, drev regimen en omfattande åsiktskontroll. Lärare, tjänstemän och andra offentligt anställda kunde nekas fast anställning om deras politiska profil inte ansågs lojal mot regimen. Den konstitution som antogs 1978, efter diktaturens fall, förbjuder uttryckligen myndigheter att registrera medborgare utifrån politisk uppfattning.
Antonio Casado, ledarskribent med socialistiska sympatier på tidningen El Confidencial, säger till Dagens Nyheter att det är normalt att regeringar för egna anteckningar om opinionsbildare. ”Men att trycka en lista där journalister förekommer i bokstavsordning, betygsatta utifrån sin lojalitet med koalitionen, det är oerhört klumpigt gjort”, säger han.
Casado, som trots sina vänstersympatier varit en skoningslös kritiker av premiärminister Pedro Sánchez, kopplar listan till våren 2024. Det var då Sánchez, enligt Casado, inledde en kampanj mot journalister som grävde i korruptionsmisstankarna mot hans bror David och hustru Begoña Gómez. Misstankarna har av Sánchez avfärdats som politiskt motiverade, men de har ändå bitit sig fast i den spanska politiska debatten.
Att registret nu läckt ut inifrån inrikesdepartementet tolkar Casado som ett tecken på att regeringsunderlaget håller på att falla sönder. ”De känner att regeringen är på fallrepet”, säger han.
Händelsen sker i ett redan spänt politiskt läge. Sánchez koalitionsregering, som bygger på stöd från flera regionala partier, har under lång tid haft en skör majoritet i parlamentet. Den uppmärksammade amnestilagen för katalanska separatister har splittrat väljarkåren, och korruptionsskandalerna kring premiärministerns familj har ytterligare försvagat regeringens ställning.
Grande-Marlaska hade dessförinnan redan hamnat i blåsväder efter gränskrisen i Ceuta för sex veckor sedan. Den spanska enklaven på Afrikas nordkust utsattes då för en massiv ström av migranter, och en spansk polisrapport har senare visat att marockanska agenter aktivt styrde människoströmmen mot gränsen. Krisen blev en diplomatisk konflikt mellan Spanien och Marocko och avslöjade allvarliga brister i Spaniens gränsskydd.
För spanska mediehus är tertuliano-kulturen en central del av den politiska offentligheten. De dagliga panelprogrammen fungerar som en arena där politiska motståndare möts och där regeringens politik granskas. Att inrikesdepartementet kartlagt just dessa debattörer uppfattas därför som ett angrepp på en av demokratins grundpelare – den fria opinionsbildningen.
Flera journalistorganisationer har krävt att Grande-Marlaska avgår. Än så länge har Sánchez dock valt att behålla sin minister. Men trycket växer, och flera av de journalister som finns med på listan överväger nu rättsliga åtgärder mot staten.
Avslöjandet har också väckt uppmärksamhet utanför Spaniens gränser. Inom EU väcker frågan oro för hur pressfriheten utvecklas i en av unionens största medlemsstater. Spanien, som efter Franco-diktaturen byggt upp ett internationellt anseende som en stabil demokrati, riskerar nu att få detta anseende allvarligt skadat. Den fulla omfattningen av registret är ännu inte känd, men det står klart att frågan lär fortsätta att prägla den spanska politiska debatten under lång tid framöver.
