Bara tre kvar i Gammalsvenskby: ”En grushög”

Det som en gång var en livlig svenskspråkig by i södra Ukraina har nu förvandlats till en grushög. Gammalsvenskby, som i november 2022 hade befriats efter ett halvår under rysk ockupation, fortsätter att lida under dagliga bombningar och drönarattacker från ryska styrkor på andra sidan Dnjeprfloden.

”Det sista ryssarna sa innan de lämnade var att ’vi kommer förstöra byn från himlen’, och vi förstår nu vad det innebar,” säger Sofia Hoas, ordförande i Föreningen Svenskbyborna, vars medlemmar har släktband till invånarna i Gammalsvenskby.

Den kontinuerliga artilleribeskjutningen har drastiskt minskat byns befolkning. Från 2 500 invånare före den ryska invasionen bor idag endast tre personer kvar.

”Det var 20 i början av sommaren och nu är det bara tre. Det är de som inte har förmåga att lämna,” förklarar Sofia Hoas.

Förödelsen i byn är omfattande. Kyrkan, som överlevt många historiska stormar sedan byns grundande 1782, har förstörts i attackerna. De humanitära insatserna har blivit allt svårare att genomföra.

”Det mesta är helt förstört. Det är en grushög i princip,” beskriver Hoas. ”Det går inte längre att ta sig dit med fordon eftersom området är så pass minerat, och det är farligt att gå också eftersom de ger sig på folk med drönare.”

Detta har medfört att föreningens veckovisa hjälpsändningar med förnödenheter inte längre når fram till de få som envist stannar kvar. På frågan om hur dessa personer överlever svarar Hoas: ”Vi vet inte. Men de vägrar att lämna. De dör hellre.”

Gammalsvenskby grundades 1782 när den ryska kejsarinnan Katarina den stora förflyttade Estlandssvenskar från Dagö till det nyerövrade området i Ukraina. Byns geografiska läge är strategiskt känsligt – nedströms ligger den sönderspängda vattenkraftsdammen Kachovka och uppströms Ukrainas största kärnkraftverk, Zaporizjzja.

Majoriteten av byns tidigare invånare är nu internflyktingar i Ukraina. De har sökt skydd i närliggande städer och byar, men även dessa platser börjar bli osäkra i takt med att de ryska drönarnas räckvidd ökar.

”Det börjar bli farligt där också, och de vill såklart inte fly igen, men samtidigt måste vi hjälpa dem att ta sig till en så säker plats som möjligt,” säger Hoas.

Inför vintern står invånarna inför nya utmaningar. Rysslands systematiska attacker mot Ukrainas energiinfrastruktur befaras leda till allvarlig gasbrist. Föreningen Svenskbyborna fortsätter sitt arbete med att samla in pengar för att stödja de ukrainska hushållen, bland annat genom leveranser av kolbriketter för uppvärmning.

”Vintrarna blir såklart tuffare för dem. Kan man spara lite pengar på att slippa köpa briketter själv blir det lite lättare att överleva,” förklarar Hoas.

Trots den dystra situationen hyser Sofia Hoas hopp om att en dag återuppbygga Gammalsvenskby. Hon ser framtidstro som avgörande i detta mörka skede.

”Vi måste tro på att Ryssland kommer att bli slaget på marken och lämnar andra sidan floden. Byn har blivit förstörd förr, så det går att bygga upp den igen. Vi tänker mycket på hur bybornas framtida drömby kommer att se ut.”

På frågan om möjligheterna till fred uttrycker Hoas försiktig optimism: ”Det ser ganska bra ut. Ryssland verkar vara ganska desperata och hotar mer just nu för att försöka skrämmas. Jag tror att de kommer behöva dra sig tillbaka från Cherson och förhoppningsvis de andra områdena också.”

Gammalsvenskby har genom historien varit en symbol för svenskt kulturarv i Ukraina. År 2008 besökte kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia byn, vilket underströk dess betydelse för svensk-ukrainska relationer. Den svenska närvaron i området går tillbaka nästan 250 år och representerar en unik historisk länk mellan Sverige och Ukraina.

När kriget väl tar slut kommer återuppbyggnaden av Gammalsvenskby inte bara handla om att återställa byggnader, utan också om att bevara ett viktigt kapitel i svensk-ukrainsk historia för framtida generationer.