Irans ilska efter premiären: ”Förtryckta”

Irans deltagande i fotbolls-VM har kantats av problem och kontroverser redan från start. Laget har tvingats hantera allt från visumbekymmer och basbyten till diplomatiska spänningar, vilket gjort att fokus hamnat långt ifrån själva fotbollen.

Redan före turneringens start uppstod komplikationer när det iranska landslaget tvingades byta bas från USA till Mexiko på grund av visumproblem. Detta har skapat logistiska utmaningar för spelartruppen och ledningen, som fått ägna mer tid åt praktiska arrangemang än förberedelser inför matcherna.

Landets närvaro i turneringen har väckt stor uppmärksamhet, inte minst eftersom USA är ett av värdländerna för mästerskapet samtidigt som landet befinner sig i krig med Iran. Trots den känsliga situationen har de två länderna undertecknat ett samförståndsavtal angående kriget, men detaljerna i överenskommelsen har hållits hemliga för allmänheten.

När premiärmatchen mot Nya Zeeland äntligen drog igång i Los Angeles visade sig vara en dramatisk tillställning på planen. Nya Zeeland tog tidigt ledningen genom Elijah Just som sköt sitt lag i ledning redan efter sju minuter. Iran lyckades dock svara tillbaka efter en halvtimmes spel när Ramin Rezaeian kvitterade.

I den andra halvleken blev Just tvåmålsskytt för Nya Zeeland, men även denna gång kämpade sig Iran tillbaka. Mohammad Mohebbi reducerade och säkrade slutresultatet 2–2, vilket gav båda lagen en poäng i den viktiga premiären.

Men problemen tog inte slut efter att slutsignalen gått. Det som spelarna och ledningen hade trott skulle bli en välbehövd viloperiod förvandlades istället till ytterligare stress och oro.

Förbundskapten Ghalenoei uttryckte sin frustration efter matchen och förklarade att laget hade planerat att stanna kvar på amerikansk mark över natten innan återfärden till Mexiko. Men dessa planer ändrades plötsligt utan förvarning.

”Nu tvingar de oss att åka tillbaka tidigt utan tid för återhämtning”, sa Ghalenoei efter premiären. Han tillade att ingen hade informerat honom eller laget om förändringarna i förväg, trots att detta påverkar spelarnas möjligheter till återhämtning inför kommande matcher.

Missnöjet delas av spelarna själva. Anfallaren Mehdi Taremi beskrev situationen i hårda ordalag och menade att allt känns som en katastrof för det iranska landslaget.

”Det är stressigt för spelarna och för ledarna och alla, för vi har inte det stödet. Jag tycker att Fifa behöver hjälpa oss mer än det här”, förklarade Taremi.

Enligt uppgift från spelarna besökte Fifa-ordföranden Gianni Infantino det iranska omklädningsrummet efter matchen för att diskutera situationen. Vad som sades under samtalet är dock oklart, och varken Infantino eller Fifa har offentligt kommenterat mötet.

Kontroverserna kring Iran stannade inte vid logistikproblem och diplomatiska komplikationer. På läktarna och utanför arenan skapades också rubriker som speglar de djupa politiska spänningar som råder kring landslaget.

Under Irans nationalsång syntes minst ett par hundra förbjudna flaggor på arenan. Det rörde sig om den flagga som användes i Iran före revolutionen 1979, en symbol som Fifa har beslutat att förbjuda i samband med turneringen.

Även utanför arenan var närvaron av den gamla flaggan tydlig. Hundratals personer samlades för att protestera mot Irans regim, viftande med de förrevolutionära flaggorna.

Filosofistudenten Ava Amin var en av demonstranterna och förklarade varför hon och andra valt att protestera: ”Det här laget är inte det iranska folkets lag, det är regimens lag.”

Protesterna speglar den komplexa relation som många iranier har till sitt landslag, där fotbollen blivit en symbol för större politiska och samhälleliga konflikter. För vissa representerar landslaget nationen och folket, för andra är det en förlängning av en regim de tar avstånd ifrån.

Med tanke på alla utmaningar som det iranska landslaget har mött redan i turneringens inledningsskede återstår det att se hur de kommer att klara sig vidare i tävlingen, både på och utanför planen.