Trumps Jesus-persona möter verkligheten i Hormuzsundet

Få har vid det här laget missat att Donald Trump har börjat avbilda sig själv som Jesus Kristus. Den amerikanska presidentens religiösa självbild har nu fått en satirisk twist när en användare på plattformen X placerade Trump-Jesus i Hormuzsundet – det strategiskt viktiga vattenområde som blivit epicentrum för den pågående konflikten med Iran.

I bilden som sprids på sociala medier ses Trump vada genom Hormuzsundet i en rödvit särk, vädjande till högre makter att öppna fartygsleden permanent så att oljetrafiken kan flyta fritt. Bildtexten antyder att Trump, i tron att han är den nye Messias, försöker dela havet likt Moses. En träffande kommentar som belyser den tydliga kopplingen mellan Trumps nya religiösa persona och USA:s allt mer problematiska konflikt med Iran.

När bombkriget mot Iran inleddes den 28 februari var retoriken från Washington storslagen och närmast biblisk. Den republikanske senatorn Lindsey Graham talade om en historisk möjlighet jämförbar med Berlinmurens fall. Försvarsminister Pete Hegseth framställde insatsen som ett räddningsuppdrag för den judeokristna civilisationen. Trumps personliga pastor Paula White såg konflikten som ett förebud till Harmageddon och den yttersta striden.

Med rådgivare som Jared Kushner och Steve Witkoff målade Trump själv upp en vision om en ”guldålder för Mellanöstern” där ett västtillvänt investeringsparadis skulle blomstra i Irans ruiner. Men dessa storslagna ambitioner har nu kört fast vid ett fem mil brett sund.

Hormuzsundet har blivit symbolen för kollisionen mellan amerikanska krigsambitioner och geopolitisk verklighet. Genom sundet passerar omkring 20 procent av världens oljereserver – en livlina för den globala energimarknaden som Iran effektivt har kunnat hota trots USA:s militära överlägsenhet.

Medan Trumps Jesus-avbildning på hans egen plattform Truth Social möts med ljumma reaktioner även från hans egna anhängare, pekar idéhistorikern och miljöhistorieprofessorn Sverker Sörlin på en djupare innebörd i det som utspelar sig.

”Hormuzsundet illustrerar perfekt vad den preussiska generalen Carl von Clausewitz kallade ’friktion’ i krig,” förklarar Sörlin. ”Trump hade lovat sina väljare att undvika markkrig, men nu har konflikten på sätt och vis blivit ett markkrig fast på vatten. Friktionen har uppstått i Hormuzsundet – en till synes trivial faktor som förändrar krigets förutsättningar i grunden.”

Sundet började ta form för 35 miljoner år sedan när den arabiska och eurasiska kontinentalplattan kolliderade. Idag är det en av planetens mest strategiska passager, ofta dold i dimma och dis, men avgörande för världshandeln och den globala energiförsörjningen.

Hormuzsundets symboliska betydelse förstärks ytterligare av det faktum att det kontrollerar flödet av den olja som står i centrum för Trumps resursorienterade utrikespolitik. Trumpadministrationens strategi har präglats av försök att utvidga amerikansk kontroll över planetens resurser – från Grönland och Venezuela till Kanada och Iran – för att säkra USA:s position i en fossilberoende ekonomi.

Ironiskt nog har just Hormuzsundet tydligt visat hur svårt det är att upprätthålla en oberoende fossilregim. Trots USA:s enorma militära kapacitet har Iran genom sin geografiska position vid sundet ett strategiskt övertag som den amerikanska krigsapparaten inte lyckats neutralisera.

”Någonstans inser Trump att han förlorat kriget, inte militärt, men i Hormuzsundet, som blir hans ömma punkt, hans akilleshäl. Det frustrerar honom oerhört,” säger Sverker Sörlin.

Trumps Jesus-avbildning kan därmed ses som ett uttryck för önsketänkande – en fantasi om gudomlig makt över naturens krafter och geopolitiska realiteter som varken militär styrka eller presidentämbetet kunnat bemästra. Men oavsett hur mycket Trump försöker likna sig vid en frälsargestalt, kvarstår Hormuzsundet som en påminnelse om att vissa geopolitiska realiteter inte kan förändras ens med gudomliga ambitioner.