Emma Bouvin: Vad är egentligen en vapenvila?

En så kallad vapenvila råder för närvarande i flera delar av Mellanöstern, men verkligheten på marken berättar en annan historia. Trots upprepade löften om fred fortsätter militära operationer, civila dödas och spänningarna mellan Iran, Israel och USA ligger på bristningsgränsen. Det som benämns som vapenvila ter sig alltmer som en teknikalitet snarare än en faktisk fredlig period.

Sedan oktober förra året har en vapenvila officiellt rått i Gaza, men enligt lokala hälsomyndigheter har minst 880 palestinier dödats i den belägrade enklavén sedan dess. Den belägrade landremsan fortsätter att drabbas av våld trots avtal och internationella löften om att militära operationer skulle upphöra.

Båda sidor hänvisar till att deras fortsatta militära aktioner är försvarsmässiga eller nödvändiga för att skydda själva vapenvilan. Det har blivit ett standardsvar när nya attacker äger rum trots överenskommelser om att låta bli. Detta mönster upprepar sig genom hela regionen och skapar en komplex situation där olika vapenvilor påverkar och omöjliggör varandra.

När Donald Trump installerades som president för andra gången lovade han att förändra situationen i Gaza genom det han kallade en ”fredsstyrelse”. Planen inkluderade internationella fredsbevarande styrkor som skulle bidra till stabilitet i området och potentiellt leda till fred i hela Mellanöstern. Men verkligheten har blivit annorlunda.

Endast fem länder har gått med på att skicka soldater till denna internationella styrka, och än så länge har exakt noll soldater anlänt. Indonesien, som skulle stå för den största kontingenten med 8000 soldater, har lagt planerna på is. Beslutet är politiskt motiverat av den stora upprördheten i det muslimska landet över USA:s attacker mot Iran. Det är helt enkelt omöjligt att politiskt motivera att skicka soldater för att hjälpa Trump med fred samtidigt som han bedriver vad många uppfattar som krig mot muslimer.

Dessutom var en central förutsättning för den internationella insatsen att Hamas skulle gå med på att avväpnas. Så har inte skett. Hamas motiverar sin vägran med att det är omöjligt så länge Israel fortsätter utföra attacker mot Gaza, vilket också strider mot det ursprungliga avtalet.

Situationen i Libanon visar ett liknande mönster. Efter vapenstilleståndet mellan Israel och Hizbollah i november 2024 fortsatte de israeliska attackerna ända fram till mars i år då öppet krig bröt ut igen. Nu råder återigen officiell vapenvila, men i södra Libanon fortsätter striderna som om ingen av sidorna kände till överenskommelsen.

Hizbollah har lyckats bygga upp sin militära kapacitet under perioden, trots att premiärminister Benjamin Netanyahu i månader hävdat att terrororganisationen hade utplånats. Under de senaste veckorna har ett stort antal israeliska soldater dödats och sårats i stridigheterna. Men det är de civila libaneserna som drabbas hårdast av den frusna förhandlingssituationen.

Iran har varit en central aktör i uppbyggnaden av Hizbollah, vilket gör att Teheran anser att varje fredsavtal måste inkludera Libanon. Men den libanesiska regeringen, där Hizbollahs politiska gren inte ingår, vill inte acceptera någon hjälp från Iran. Detta skapar ytterligare en låsning i den redan komplicerade situationen.

Förhandlingar mellan Iran och USA pågår, men baserat på vad som läcker ut verkar ett avtal varken nära förestående eller något som leder till hållbar fred. En av de senaste ryktena handlar om att Iran vill kontrollera Hormuzsund i samarbete med det USA-allierade Oman.

Trumps reaktion på detta förslag var karakteristisk för hans diplomatiska stil. Han förklarade att ingen kommer att kontrollera sundet eftersom det är internationellt vatten, och att Oman måste uppföra sig som alla andra, annars skulle USA spränga dem i luften. Han tillade att de förstår det och att det kommer att gå bra för dem.

Detta sätt att uttala sig från världens mäktigaste president har blivit normaliserat i vad som nu betraktas som den nya normala politiska tonen. Frågan är hur länge regionen kan fortsätta i detta tillstånd av tekniska vapenvilor som inte respekteras i praktiken.

Alla dessa konflikter och vapenvilor hänger samman på ett komplext sätt. Det som händer i Gaza påverkar situationen i Libanon, som i sin tur påverkar relationerna mellan Iran och USA, som återigen påverkar möjligheterna till fred i Gaza. Allting hänger på en skör tråd som när som helst kan brista och leda till ett fullskaligt regionalt krig.