Under torsdagen spreds glädjescener i flyktinglägret Deir al-Balah när nyheten nådde invånarna att Israel och Hamas godkänt den första fasen av fredsplanen. För trebarnsmamman Maram Almadhoun och hennes familj, som tvingats fly från sitt hem i Gaza stad, var detta ett ögonblick av sällsynt glädje i en annars dyster vardag.

”Glädjestunder har varit väldigt sällsynta i Gaza de senaste två åren. Nu är det en avgörande stund. Vi förtjänar att vara glada. Det palestinska folket älskar livet,” berättar Maram i en intervju.

För första gången på länge kunde hennes barn – Dalia, 9, Ubada, 7, och Sanad, 4 – gå ut och leka. Luften fylldes av visslingar och takbir, de lovprisningar som muslimer traditionellt reciterar vid högtider och glädjerika tillfällen.

32-åriga Maram arbetade tidigare som lärare i samhällskunskap på grundskolan innan skolorna stängdes, då hon övergick till administrativt arbete. Hennes man är ingenjör. Familjens liv har präglats av konstant förflyttning – fram till sommaren 2024 hade de tvingats fly inte mindre än 17 gånger inom Gaza stad. Efter det slutade hon räkna.

”Det viktigaste är att blodspillan stoppar. Vid första tillfälle kommer vi att packa våra saker och återvända. Vi ska fylla luften med takbir, jubla och tacka Gud,” säger Maram, vars längtan efter att få återvända till familjens kvarter i stadsdelen al-Rimal i Gaza stad är stor.

Trots att kriget tagit tre av hennes bröders liv och berövat familjen deras hem, uttrycker Maram en stark tro och motståndskraft. Hon beskriver förlusterna som en del av ”Guds vilja” och ser dem som ett led i den palestinska kampen för frihet.

”Palestinier ger aldrig upp, var de än befinner sig. Kampen tar aldrig slut. Vi måste börja med att öppna skolorna igen, laga det sönderfallande sjukvårdssystemet och bygga upp samhället igen,” förklarar hon.

Marams berättelse speglar den komplexa blandning av känslor som många i Gaza upplever just nu – hopp blandas med oro och rädsla för att fredsavtalet ska falla samman, likt tidigare vapenvilor. Så sent som i början av 2025 upplevde befolkningen hur en vapenvila snabbt kollapsade, och Maram förlorade då en bror bara en vecka före den tillfälliga freden.

”Jag hoppas att det blir mer hållbart nu. Två år av krig är nog,” säger hon.

På torsdagsmorgonen rapporterades nya attacker mot Gaza, vilket illustrerar den sköra situationen även när fredssamtalen går framåt. För invånarna i området innebär detta att de lever i ständig beredskap och oro, även när hopp om fred finns inom räckhåll.

Vägen framåt kommer att vara utmanande för Gaza, och Maram är fullt medveten om det enorma återuppbyggnadsarbete som väntar. ”Jag vet att det kommer att bli mycket svårt för oss i Gaza. Vi behöver hjälp från omvärlden, och vi i Gaza måste hjälpa varandra. Städning av städerna, reparation av hus, öppna nya projekt. Vi behöver allt,” förklarar hon.

Infrastrukturen i Gaza är allvarligt skadad efter två års konflikt. Skolor, sjukhus och bostadsområden har förstörts, och den humanitära situationen är akut. Maram, som utbildad lärare, lyfter särskilt fram vikten av att återuppta utbildningen för barnen i området – en viktig del i arbetet med att normalisera tillvaron för den unga generationen som växt upp under kriget.

Medan diplomatiska förhandlingar fortsätter på högsta nivå, representerar Marams berättelse den mänskliga dimensionen av konflikten – en påminnelse om de familjer som desperat väntar på att få återvända till ett normalt liv utan strider och osäkerhet. För henne och många andra i Gaza är fredsplanen inte bara en politisk överenskommelse utan en konkret möjlighet till en tryggare framtid för deras barn.

Dela.

6 kommentarer

  1. Amelia Johnson on

    Det är nog svårt för någon att verkligen tro att det här kommer att fungera – det har ju förts fram tidigare planer som inte hållit.

  2. Väl sagt. Det är lätt att glömma att detta bara är första steget – det längre arbetet är att bygga upp det som förstörts.

Leave A Reply