En 80-årig präst i Svenska kyrkan och tidigare mångårig medarbetare inom Kyrkornas världsråd befinner sig i en juridisk tvist med svenska myndigheter om sitt medborgarskap. Hans Ucko, född och uppvuxen i Lund av judiska föräldrar, har nyligen fått beskedet att han inte längre är svensk medborgare – trots att han har förnyat sitt svenska pass var femte år i tre decennier.

Historien går tillbaka till faderns flykt från Nazityskland. Hans Uckos far, som var född i Görlitz i Tyskland, berövades sitt tyska medborgarskap under Adolf Hitlers regim och tvingades 1938 fly till Sverige för att undkomma nazisternas förföljelse av judar. Detta öde för miljontals människor under andra världskriget har lett till att det moderna demokratiska Tyskland erbjudit en form av upprättelse genom så kallad Wiedergutmachung, en typ av skadestånd.

Genom detta program har nazismens offer som förlorade sitt tyska medborgarskap på grund av rasmässiga, religiösa eller politiska skäl fått möjlighet att återfå sitt medborgarskap. År 1994 accepterade Hans Ucko erbjudandet om tyskt medborgarskap, både för sin avlidne far och för sig själv som enda barn.

”Jag var så tacksam över det. Jag tror det skulle ha betytt mycket för min far som aldrig kunde glömma sitt Tyskland från före Hitlertiden”, säger Ucko, som nu är bosatt i Frankrike, i en telefonintervju. Han beskriver beslutet som en symbolisk och emotionell handling, ett sätt att hedra sin fars minne och Tysklands försök till försoning.

Men vad Ucko inte visste vid tillfället var att han genom att acceptera det tyska medborgarskapet automatiskt förlorade det svenska. Enligt svensk lag innan 2001 var det förbjudet att inneha dubbla medborgarskap. Den som skaffade sig ett annat lands medborgarskap förlorade automatiskt det svenska.

Under tre decennier fortsatte Ucko att förnya sitt svenska pass utan problem, fram till april 2025. Då fick han för första gången fylla i ett formulär som ställde frågor om ytterligare medborgarskap. En tjänsteman på polisen informerade honom då om att han hade förlorat sitt svenska medborgarskap redan 1994.

”Det har skakat hela mitt väsen. Jag är född i Sverige, har gått i skola och tagit studenten i Sverige. Jag har arbetat i och för Sverige och var utsänd av Svenska kyrkan i 25 års tid. Jag har röstat i varje val. Jag tycker att jag har varit en rätt bra svensk”, säger Ucko.

I juni förra året meddelade Migrationsverket i ett så kallat förklaringsärende att Hans Ucko inte är svensk medborgare. Beslutet fastställdes av Migrationsdomstolen ett år senare, i juni 2025. Myndigheternas argumentation är att eftersom Ucko inte varit svensk sedan det tyska medborgarskapet 1994, handlar det inte om att retroaktivt frånta honom medborgarskapet.

Jacob Sandström, presskommunikatör vid Migrationsverket, förklarar myndighetens ställningstagande: ”Om en person valde att ansöka om och sen beviljades ett annat medborgarskap, då valde den samtidigt att avskilja sig från sitt svenska medborgarskap. Sverige har alltså aldrig fråntagit honom något medborgarskap.”

Uckos juridiska ombud, Jasmin Deng, har överklagat beslutet och anser att det strider mot grundläggande rättsprinciper. I ett skriftligt uttalande framhåller hon att en enskild person i rimlig utsträckning måste kunna förlita sig på myndigheters agerande och beslut. ”När staten under lång tid bekräftar en viss rättslig status uppkommer starka skäl att ifrågasätta om det är förenligt med dessa principer att långt senare hävda motsatsen”, skriver Deng.

Anledningen till att Ucko kunnat förnya sitt pass under alla dessa år är bland annat att han varit registrerad som utvandrad sedan 1992 och att inga uppgifter om hans tyska medborgarskap inkommit till Skatteverket. Enligt Ucko har han aldrig varit bosatt i Tyskland eller använt sitt tyska medborgarskap annat än vid vissa resor med tyskt pass.

”Det är ett slags ödets ironi att min far förlorade sitt tyska medborgarskap. Sverige gör samma sak mot mig som Tyskland gjorde mot min far”, säger Ucko.

Trots utgången har Hans Ucko möjlighet att ansöka om svenskt medborgarskap på nytt, men för en 80-åring som har levt hela sitt liv som svensk medborgare framstår situationen som paradoxal.