Utanför ett litet sjukhus i den venezolanska kuststaden La Guaira, belägen mellan Karibiska havet och bergsområdet runt huvudstaden Caracas, ligger 17-årige Juan David Arsia på en bår. Hans öde illustrerar den fasansfulla situation som tusentals venezuelaner befinner sig i efter de kraftiga jordbävningar som skakade landet kvällen den 24 juni.

I 21 timmar låg tonåringen begravd under spillrorna av sitt hem innan grannar lyckades gräva fram honom. Under den plågsamma väntan kunde han höra sin mamma skrika i mörkret. ”Jag ropade till henne: ’Ge inte upp, mamma, tappa inte tron – ge inte upp!'”, berättar han för New York Times. Flera andra personer ropade också på hjälp runt honom, men framåt natten avtog skriken gradvis. Juan David räddades till slut med flera benbrott, och även hans mamma, 36-åriga Yaneris Azocar, överlevde och fördes till sjukhus.

Snart två dygn efter jordbävningarna, som inträffade vid 18-tiden lokal tid den 24 juni, befaras människor fortfarande vara instängda under rasmassorna i Venezuela. De första dygnen efter en naturkatastrof är avgörande för att kunna rädda liv, men de lokala räddningsresurserna har inte räckt till. Människor vittnar om att de själva gräver med händerna och enkla verktyg i rasmassorna för att hitta överlevande – en desperat insats som visar på bristen på professionell räddningsutrustning.

Venezuela drabbades av två kraftiga jordbävningar inom loppet av en minut. Den första hade magnitud 7,2 och den andra 7,5 på Richterskalan. Sedan följde mer än 20 efterskalv som ytterligare försvårade räddningsarbetet och fördjupade traumat för överlevande. Skalven kändes av i flera städer, däribland Trujillo, Yaracuy, Carabobo, Aragua, Miranda, Caracas och La Guaira.

Under fredagen började internationell hjälp anlända i större skala. Fler än 1 000 utländska räddningsarbetare är nu på plats, inklusive team med spårhundar, uppger FN. Enligt Tom Fletcher, FN:s chef för humanitära frågor, koordinerar organisationens team i landet ”en våg av sök- och räddningsteam från hela världen, och fler är på väg”. ”Jag vill att folk i Venezuela ska veta att hjälp är på väg”, sa han till BBC på fredagen.

Bland de första som anlände var 80 räddningsarbetare och sökhundar från Schweiz som landade på fredagsmorgonen. Ett flygplan med spansk räddningspersonal anlände också, och Spanien kommer även att placera ut ett fältsjukhus för att avlasta de hårt ansträngda lokala sjukhusen. Två flyg lämnade Istanbul under fredagen med militär, medicinsk personal, räddningspersonal och sökhundar. Nederländerna skickade 65 räddningsarbetare, utrustning och hundar.

USA har mobiliserat omfattande resurser och skickat militär nödhjälp och specialstyrkor från räddningstjänsten. Landet bidrar även med 150 miljoner dollar, ungefär 1,5 miljarder kronor, i ekonomiskt stöd – en summa som understryker katastrofens enorma omfattning. Andra länder som mobiliserat hjälpstyrkor är alltifrån Mexiko, Colombia och El Salvador till Frankrike och Tjeckien.

Många venezuelaner tillbringade natten utomhus för andra dagen i rad efter jordbävningarna, rädda för att vistas i byggnader som kan rasa vid efterskalv. Minst 250 byggnader beräknas ha förstörts, vilket gjort 3 000 personer hemlösa. Den materiella förstörelsen är massiv och återuppbyggnaden kommer att ta lång tid i ett land som redan tidigare kämpat med ekonomiska utmaningar.

Antalet bekräftade dödsfall har nu stigit till 589 och antalet skadade är 2 980. Siffrorna kan komma att öka avsevärt när räddningsarbetarna når fler områden. Från tusentals upp till tiotusentals människor befaras ha omkommit, enligt den amerikanska myndigheten United States Geological Surveys beräkningsmodell, som baseras på skakningens intensitet och befolkningskoncentrationen i drabbade områden.

På en sida där försvunna personer efterlyses av anhöriga finns 50 000 annonser. Det handlar dock inte om något officiellt register, utan om desperata familjemedlemmar som söker efter sina nära och kära. Upp till 6,8 miljoner människor beräknas ha drabbats av jordbävningarna, uppger FN:s migrationsorgan IOM – en siffra som motsvarar nästan en fjärdedel av Venezuelas befolkning.

Katastrofen utgör ytterligare en prövning för Venezuela, som under senare år kämpat med politisk instabilitet och ekonomiska svårigheter. Den internationella responsen visar dock på solidaritet över nationsgränser när människor i nöd behöver hjälp som mest.